Marlene Tyckosdotter

Nazistpropaganda i domstol – en nödvändig fällande dom, men vad hände med Hitler-bilderna?

Den tidigare utgivaren för Nordfront har dömts till fyra månaders fängelse för 34 fall av hets mot folkgrupp, efter anmälningar från föreningen Juridikfronten. Domen, som meddelades av Falu tingsrätt i fredags, är en viktig markering mot högerextrem propaganda – men den väcker också frågor om rättstillämpningens gränser.

Juridikfronten har sammanfattat rättsfallet här: Läs deras inlägg om domen.

I denna analys går vi djupare in på vad domen innebär, vilka rättsliga gråzoner som kvarstår och varför Justitiekanslern bör överklaga den friande delen av åtalet.

Vad domen innebär

Tingsrätten fällde utgivaren för en rad publiceringar som ansågs uttrycka missaktning mot olika grupper. Bland annat rörde det sig om:

Homofobi – texter och bilder där homosexuella män beskrevs som pedofiler.

Antisemitism – påståenden om att Förintelsen var en ”judisk bluff”.

Rasism – nedsättande beskrivningar av romer, mörkhyade och flyktingar.

Domstolen slog fast att dessa publiceringar objektivt sett utgjorde hets mot folkgrupp och avfärdade utgivarens försvar om att vissa inlägg hade en ”humoristisk” eller ”kritisk” ton. Eftersom den åtalade tidigare dömts för liknande brott bedömde tingsrätten att endast en fängelsedom var en rimlig påföljd, vilket var fyra månader.

Hitler-bilderna och den juridiska gråzonen

Den mest omdiskuterade delen av domen gäller dock de publiceringar som tingsrätten inte ansåg vara hets mot folkgrupp – bilder på Adolf Hitler i kombination med Nordfronts webbadress. Enligt domstolen kunde dessa bilder, utan ytterligare kontext, inte betraktas som ett uttryck för missaktning mot judar.

Detta är en anmärkningsvärd bedömning eftersom liknande publiceringar tidigare har ansetts falla under lagen om hets mot folkgrupp. Det finns därför goda skäl att ifrågasätta om tingsrätten här gjort en för snäv tolkning av lagstiftningen. Reklam för en nationalsocialistisk sajt där Hitler framställs positivt kan rimligen tolkas som en del av en propagandistisk kontext – en kontext som i sig syftar till att hetsa mot vissa grupper.

Bör domen överklagas?

Justitiekanslern (JK) har möjlighet att överklaga den friande delen av domen, och det finns flera skäl att göra det:

Rättslig tydlighet – Om bilder på Hitler i en nazistisk propagandakontext inte anses vara hets mot folkgrupp, riskerar det att skapa ett prejudikat som extremistgrupper kan utnyttja.

Kontext är avgörande – Högsta domstolen har tidigare betonat att sammanhanget i vilket ett budskap sprids är avgörande för om det utgör hets. Att isolera bilderna från Nordfronts ideologiska ramverk kan därför vara en felaktig tolkning.

Risk för normalisering – Om rättsväsendet signalerar att vissa typer av nazistisk propaganda är acceptabla, kan det bidra till en gradvis normalisering av extremism i det offentliga rummet. Igen, det handlar ju inte bara om själva bilderna, utan om kontexten de publicerades i – en nationalsocialistisk propagandasajt. Att tingsrätten menar att bilder på Hitler inte i sig uttrycker missaktning mot judar är en farlig glidning, särskilt när de används som en del av extremhögerns rekrytering och propaganda.

Om denna del av domen får stå oemotsagd kan det ge extremhögern ett kryphål där de kan sprida sin ideologi genom bilder istället för text. Det är en viktig princip att rättsväsendet ser till helheten och inte låter nazistisk symbolik smyga sig in under skydd av ”yttrandefrihet”.

Rättsstaten och kampen mot högerextremism

Domen mot Nordfronts utgivare visar att svenska lagar mot hets mot folkgrupp fungerar och att det finns ett aktivt arbete för att hålla extremistiska aktörer ansvariga för sina handlingar. Samtidigt visar friandet i Hitler-delen av åtalet att det fortfarande finns juridiska gråzoner som kan behöva tydliggöras i högre instans.

Om JK väljer att överklaga kan det leda till en principiellt viktig prövning i hovrätten – en prövning som kan få konsekvenser för framtida fall av nazistisk propaganda på nätet.

Det här är en viktig dom som tydligt markerar gränserna för yttrandefriheten i Sverige, vad gäller hets mot folkgrupp.

Juridikfronten har länge arbetat för att lagföra aktörer inom den högerextrema miljön, och detta rättsfall visar både deras framgång och de juridiska utmaningar som uppstår när man hanterar digitala plattformars roll i spridningen av hatretorik.

Några intressanta punkter i domen:

Ettårsregeln och radering: Det är anmärkningsvärt att den tidigare utgivaren valde att inte ta bort innehållet inom den föreskrivna tiden, vilket annars är det vanliga sättet att undvika åtal. Att i stället pröva detta i domstol signalerar en tydlig trotsighet mot lagen.

Allvarliga fall av hets mot folkgrupp: Särskilt intressant i domen är att tingsrätten slog fast att flera av Nordfronts publiceringar om homosexuella och judar var direkt straffbara. Försöken att maskera vissa uttalanden som ”humor” eller ”kritik” var inte tillräckliga för att undgå fällande dom.

Påföljden – fyra månaders fängelse: Eftersom utgivaren tidigare har dömts för liknande brott visar detta att svenska domstolar ser allt allvarligare på upprepade fall av hets mot folkgrupp. Det här rättsfallet belyser också den större kampen mot högerextrem propaganda på nätet. Det är en ständig dragkamp mellan yttrandefrihet och skydd mot hatbrott, där varje dom bidrar till att forma rättspraxis och definiera var gränserna går.

Uppdaterat: Läs också EXPO: Fängelse för NMR-sajts utgivare – 34 fall av hets mot folkgrupp.

Expo på X:

Den tidigare ansvariga utgivaren för nazistiska Nordiska motståndsrörelsens nyhetssajt fälls av tingsrätten för judehat, rasism och HBTQ-fientlighet. Samma dag kom ytterligare en dom mot utgivaren av en annan av NMR:s sajter

Läs och lär mer från Expo om Nordiska Motståndsrörelsen.

En våldsam nazistisk grupp, grundad 1997. Organisationen vill störta demokratin och hyllar Hitler. NMR är Sveriges största nazistgrupp med grenar i Norge, Finland och Danmark. Gruppen utmärker sig för sin uttalade nazism. I juni 2024 terrorklassades NMR och tre av dess ledare av USA:s utrikesdepartement.