”De första orden var helt obegripliga, men så småningom uppfattade jag att när Veras värkar satte igång fick Gizi order om att föra henne till den tomma baracken. Schara kom också dit och bevittnade förlossningen. Så snart barnet var fött tvingade han henne att dränka det i en hink med vatten.”
– Hédi Fried, Skärvor av ett liv
När en vänsterpartistisk riksdagsledamot sprider antisemitisk propaganda måste vi säga ifrån. Inte tyst, inte diplomatiskt – utan med klar stämma och historiskt ansvar. Detta är inte bara en intern kris för Vänsterpartiet. Det är ett svek mot minnet, mot offren, mot kampen vi säger oss föra.
Jag har tidigare skrivit ett debattinlägg i Aftonbladet om just detta ämne – om min chock, sorg och ilska över antisemitismens närvaro i mitt eget parti. Läs debattartikeln i Aftonbladet här. Och här kan du läsa min personliga reflektion om varför jag valde att skriva artikeln.
Förintelsen började inte med gaskammare – den började med idéer
Förintelsen är en sådan fasa att våra hjärnor inte är funtade att förstå den. Hur kunde nazisterna rituellt mörda sex miljoner judar – män, kvinnor, barn – med industriell precision? Och de mördade inte bara judar. Också romer, Jehovas vittnen, homosexuella, funktionsnedsatta och politiska motståndare skickades mot döden i samma kallt uträknade maskineri.
Jag har grubblat över detta sedan jag som barn såg en svartvit dokumentär som min pappa visade mig. Jag kommer grubbla tills jag dör. För det finns inget svar. Det är ren ondska.
Och tro inte att det hjälper att läsa detaljerna – de förklarar ingenting. De öppnar bara avgrunden. Som i Hédi Frieds bok, när en kvinna tvingas dränka sitt nyfödda barn i en hink med vatten – och en SS-man står och ser på.
Det kom smygande. Med språkförändringar. Med idéer som fick fäste. Med grannar som började titta bort. Och till slut – en tyst marsch mot järnvägen. Tidigt en morgon, medan staden sov. Judarna, som dessförinnan hade tvingats lämna sina hem och trängts ihop i ett getto, drogs nu ut igen, ingen visste var. Ingen i staden märkte nåt och det var uträknat, det var inte meningen att någon skulle se det här. Men Hédi beskriver hur en skabbig hund stod i ett gatuhörn och ledset såg dem gå. Den blicken följde med henne länge efteråt, skriver hon. Och det är den blicken jag tänker på idag.
Delgado Varas delade antisemitisk propaganda
Den 7 april delade riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas en bild på X som föreställer en hand med Israels flagga som styr en hand med USA:s flagga, som i sin tur styr soldater med olika västländers flaggor. Denna bild är ett skolexempel på klassisk antisemitisk propaganda.
Bilden hade tidigare postats av fastighetsmiljardären Mohamed Hadid, tillsammans med en text om att ”sionistiska judar kontrollerar världen” genom media, banker och politisk makt. Hadids inlägg delades vidare av influeraren Bisan Owda, som kommenterade att ”IsraHell är ett kolonialt verktyg för USA”. Det var Owdas delning som Delgado Varas förde vidare – utan någon som helst kontext eller avståndstagande.
När ETC intervjuade henne i efterhand sa hon att hon inte sett texten. Att hon bara ville visa att USA egentligen styr Israel.
Men nej. Det är inte acceptabelt. Den ikonografi hon delade är förgiftad. Det spelar ingen roll hur man ”menade”. Bilden sprider samma uråldriga konspiration: att judar – ofta med ordet ”sionister” som kod – styr världen.
Läs SKMA som rapporterar om det här.
Och här går jag och hoppades att Vänsterpartiet ska fortsätta arbetet med att återupprätta förtroendet hos judiska församlingar.
Men istället anmäls nu Delgado Varas av Judiska centralrådet!
Men hur troligt är det att en partistyrelseledamot i ett svenskt parti inte känner igen världens mest kända antisemitiska myt?
Antisemitism är inte en åsikt – det är ett gift
Att vara ouppmärksam är inte ett försvar när man sitter i riksdagen. Att inte känna igen antisemitisk propaganda är i sig ett tecken på att något är djupt fel. Särskilt när det händer gång på gång.
Det här är inte isolerat. Vänsterpartiet har gång på gång fått kritik för antisemitism i leden.
I höstas gällde det bland andra Orwa Kadoura, som spridit konspirationer om att ”sionismen” styr väst. Partiets ledning förblev länge tyst – tills trycket blev för stort.
Den fjärde april i år delade han ett inlägg på Facebook där Israels premiärminister Netanyahu försetts med djävulssvans och dricker blod ur ett glas format som Gazaremsan.
Expressen har förtvivlat flera exempel.
”Nu kan jag berätta att ännu en högt uppsatt vänsterpartist har spridit samma bild: Mohamed Nuur, som sitter i styrelsen för Vänsterpartiet i södra Järva och representerar partiet i styrelserna för två kommunala bostadsbolag i Stockholms stad.
Det var den 31 oktober förra året som Nuur postade bilden på Instagram, med bildtexten ”Satanyahu fortsätter och dricker och han är inte intresserad av vapenvila.”
Nu när det händer igen står vi kvar i samma frågor.
Var är de långsiktiga åtgärderna? Internutbildningen? Tydliga policies? Nolltoleransen?
För vänstern är det här ett vägval
Vänstern är inte per automatik immun mot rasism – vi måste göra jobbet. Åtminstone om vi ska kalla oss antifascistister. Det gör sig inte av sig själv! Att tiga när vi ser antisemitism är inte rätt väg att gå! Annars står vi bara kvar i våra fina formuleringar, samtidigt som vi trampar rakt ner i samma gamla spår. Antisemitism är inte ett ”gränsfall”. Det är inte något man kan ”ha olika tolkningar om”. Det är ett hot mot judar, mot demokratin – och mot oss själva. Och det är inte radikalt att sprida konspirationer. Det är bara reaktionärt.
Förstör inte Vänsterpartiet! Gör någonting åt detta istället! Om vi har fascister i partiet finns det andra partier som är bättre på det, låt dom gå dit!
Jag säger det här som vänster, som mor, som människa
Jag är stolt socialist. Jag är stolt antifascist. Jag är kristen. Och jag har fått antisemitismen förklarad för mig av en far som ville att jag skulle förstå. Han visade mig sanningen i svartvitt. Och jag visade samma bilder och filmer för mina barn – för att de aldrig ska glömma.
De tomma bänkarna i våra minnen får inte bli tomma i vårt samhälle.
Vi säger ofta ”aldrig mer”. Men det räcker inte att säga. Vi måste leva det.Jag säger det här till mitt parti: Om vi menar allvar med aldrig mer, då börjar det med inte nu heller.
Swisha en kaffe till Zinga Falaminga på vift – hen tackar med en dans i solnedgången.
☕🦩🌴✨
076-766 54 23
Signa upp på mitt nyhetsbrev så missar du inget:
Gå till nyhetsbrevet här
Nyhetsbrevet skickas varje fredag och innehåller:
SD-granskningar och politiska avslöjanden,
brandtal, bloggnyheter och fredagsflamingor.
Reklamfritt, ärligt och alltid skrivet med hjärtat.
Läs fler avslöjanden om SD i vårt SD-arkiv:
Till SD-arkivet
Utforska alla Zinga Falaminga-inlägg:
Till Zinga-arkivet
Svar
[…] Läs det blogginlägget här. […]