En vecka i SD:s tjänst – om girighet, granskning och grunderna i demokratin
Denna vecka sammanfattas med ett enda ord: avslöjanden. Från Gävleborg till Bryssel, från trollfabriker till bolagsstyrelser, från kvinnokroppen till arvsrätten. Sverigedemokraterna har återigen visat varför de inte hör hemma i ett demokratiskt styre.
SD-styret skor sig med arvoden
I Gävleborgs regionpolitk avslöjar Ulla Andersson (V) hur SD och deras samarbetspartier planerar att bolagisera primärvården. Med det följer konsultnotor, mindre insyn och färre vårdcentraler på landsbygden. Samtidigt vill SD ge bolagsstyrelsens ledamöter höga arvoden – på skattebetalarnas bekostnad.
”Det är inte bara Vänsterpartiets farhåga att det runt hörnet väntar nedläggningar av hälsocentraler – även fackförbunden hyser en stor oro.”
— Ulla Andersson (V), Gefle Dagblad 11 april 2025
När SD säger att de ska ”värna välfärden” – då menar de sin egen. Vårdcentraler får stänga, men styrelsearvoden ska betalas ut som om det regnar skattepengar. Det är inte längre bara hyckleri. Det är ett angrepp på själva idén om jämlik vård.
Läs hela debattartikeln i GD här
Kvinnokroppen i SD:s Sverige
Jessica Stegrud (SD) kommenterade en artikel om en kvinna som valt sterilisering med orden att vänsterns propaganda är ”förödande”. Istället för att respektera kvinnors självbestämmande vill SD moralisera över deras val. Och att dessutom hävda att kvinnor hjärntvättats av ’vänstern” är förnedrande mot kvinnorna!
Vi kvinnor kan tänka själva, Jessica Stegrud!
Kanske svårt för dig att förstå, Stegrud. Men den skada som Sverigedemokraterna står för är personlig – för att den handlar om våra kroppar, våra liv, vår framtid.
För varje kvinna som kallats kall, hjärntvättad eller egoistisk. För varje kvinna som fått försvara sina livsval. För varje kvinna som förstår att staten inte äger oss.
När SD-politikern som Jessica Stegrud kallar kvinnors självvalda sterilitet för ”förödande”, är det inte bara en åsikt – det är ett maktspråk. Det är ett försök att återta kontrollen över kvinnors kroppar, beslut och livsval. Och det träffar rakt in i oss som lever med dessa val varje dag.
För varje kvinna som stått på vårdcentralen och försvarat sitt beslut att inte föda barn. För varje kvinna som vet hur det känns när staten, religionen, partiet eller en okänd man tycker sig ha tolkningsföreträde till ens inre.
Därför är det personligt.
Det är personligt när SD vill inskränka aborträtten. Det är personligt när kvinnor skuldbeläggs för att inte vilja bli mödrar. Det är personligt när våra erfarenheter av våld, förtryck och patriarkalt maktmissbruk tystas ner till förmån för “familjepolitik”.
SD:s politik är inte en abstraktion. Den påverkar våra liv, våra val, våra kroppar.
AFA och Palestina: när högern älskar det de förr hatade 😉
AFA har nyligen lanserat en kampanj i solidaritet med Palestina. (Läs mitt blogginlägg här). Jag skrev till dem att jag tänker köpa en tröja när jag får råd. De svarade: “Grymt!” – och det gjorde mig glad. 😅 För jag är ett fan till organisationen.
Min pappa var vänster och mormor hatade honom, och han henne
Jag är en sådan person som haft politiska idoler sen jag var en kvadd! Nummer 1. Olof Palme. Pga honom gick jag med i Unga Örnar. Följde med pappa på 1:maj demonstrationer. Denna Tyckosdotter.
Jag satt klistrad framför TV:n och följde alla Palmes debatter. (Jag älskar såklart politik fortfarande och ser alla politiska partiledaredebatter) Jag må ha varit ett udda barn. Kanske var det på grund av att familjen var politiskt intresserade. Och deras familjer. Det går alltså i generationer bakåt.
Och min mormor! Hon rörde sig som ung i politiska kretsar. Hon var en som lagade mat, tog hand om barn och städade åt en partiledare som fanns en gång i Centerpartiet. Gunnar Hedlund. Hon bodde hos honom. Han tog med sig henne till hans sommarresidens. Mormor berättade för min mor att frun till Gunnar Hedlund var mycket noga med klädseln dom skulle ha. Hon inspekterade dom noga. Och det var inte direkt några sköna kläder om man säger som så.
Mormor var en jäkel på matlagning. Just ja. Hon tog också hand om premiärlejonet och tandläkaren Alice Timander (Hon var överallt i Svensk Damtidning på varenda fest, bland kungligheter, kändisar och politiker) Mormor skötte allt under tiden.
Och mormor var där! I Stockholm! Under freden efter andra världskriget tog slut. ”Alla var mycket lyckliga” sa hon. Ni har väl sett bilderna? Mormor dansade glatt in i Alice Timanders hem. ”Vad är du så lycklig över då?” frågade hon surt min mormor. ”Det är ju fred!” utropade mormor. ”Jaha. Men jag höll på Hitler jag” säger hon varpå mormor, utan en sekunds tvekan, sade upp sig på stående fot. För hon hade ryggrad. Som sagt, mormor var liberal. Men hade ett hjärta av guld. Och jag vet att hon vänder sig i sin grav över dagens liberaler.
När Palme mördades var jag tonåring, och alla hamnade vi, hela min familj, i någon sorts trauma? Även farmor och farfar! Vi kom hem till dom och farfar hade köpt både Expressen och Aftonbladet som låg i hög på köksbordet. Han var mycket ledsen och bedrövad. Titt! sa han sorgset och pekade på dom svarta nyheterna. Det gick inte ens prata om det. Han satt lutad över tidningen. Sa han nåt var det ”vem kan ha gjort det?!” Och det vet vi inget om. Än till denna dag. Hade farfar levt idag, hade jag berättat för honom att Moderaterna samarbetar med Åkesson som sjöng nidvisor om Palmemordet.
Till och med mormor röstade på Palme fast hon var liberal.
Alla älskade Palme. Och uppenbarligen hatade Moderaterna honom. Med Palme fick dom aldrig makten och dom var rasande över detta faktum.
Se bara vad Moderaterna är beredda att göra för makten idag. Ger sig i lag med smutsiga och bruna Sverigedemokraterna. Något sådant har aldrig setts i svensk politik förut. Domen kommer bli hård mot Moderaterna spår jag. Dom får nog se sig om efter makt igen. Förhoppningsvis inte så länge jag har kvar leva ser vi dom mer i makt.
Efter Palmes mord, från den dag jag sedan kunde rösta, blev det på Vänsterpartiet. Ny politisk idol blev Gudrun Schyman. Jag satt inklämd mellan punkare och gubbar i Rysslandsmössa och lyssnade på henne i Gamla Tingshuset. Hon och Jörn Svensson pratade. Må han vila i frid.
America -Vera Zavala gillade jag med. Ali Esbati.
Idag är det Tobias Hübinette och Mathias Wåg som är mina idoler. Jag vet inte om det finns några fler efter dom. Förutom detta mystiska AFA.
Sedan, efter AFA skrev sitt ”grymt!” till mig, har jag skrattat varje dag eftersom AFA börjat med att dagligdags leverera sin satir på sitt X.
Det har faktiskt inspirerat mig med egna påhitt!
Det är skrattretande. Men också sorgligt. För det avslöjar hur långt bort vissa politiker är från den kärna de påstår sig försvara. När tron blir PR. När moral blir slogan. När solidaritet förvrids till självrättfärdighet. Hon är sin egen sprätt.
Detta storverk är tänkt att skära rakt genom kristdemokratins hyckleri: hur man å ena sidan talar om tro, frid och Jesus – och å andra sidan driver på för apartheid, ockupation och rasistisk migrationspolitik.
Faktum är att inspirationen flödade här. Jag kom att tänka på hur SD-trollsvanz, som blir så förbannade på mig, ”HuR KaN DU ÄlSkA AfA?!” hur förbannade skulle dom inte bli på Jessica Stegrud där hon går omkring och stöttar Palestina i en AFA-tröja? Hon är ju en av SD:s egna! Ja, ja! Jag vet det är satir. Men jag kan inte hjälpa se det framför mig. Själv kan jag inte tänka mig större skam än att vara på fel sida av historien. (Obegripligt, att vara en SD:are, jag vet. Själv ser jag mig som en av AFA:s egna, Vänsterpartiet är jag redan medlem i. Även om jag inte är medlem i AFA, 😂 hur ska det gå till? Jag är inte en 19 åring som springer och tränar och lyfter skrot. Men hade jag varit 19? Och bott i vår kungliga huvudstad likt min mormor gjorde? Tja, jag hade varit där och varit förälskad i varenda en. För jag är svag för antifascim. Jag tror jag älskar antifascim. Och liksom alla andra hatar jag nazism. AFA bär också på en mystik som talar djupt till mig.
Ulf Kristersson – Sveriges Pontius Pilatus
Medan Sverigedemokraterna urholkar demokratin, monterar ned folkbildningen och utdelar arvoden till sina egna, står Sveriges statsminister tyst. Lugn. Avvaktande. Handskande. Bokstavligen. Krävs han på ansvar av journalister, mumlar han. Ibland säger han idiotiska saker. Som ’Jag har ingen annan åsikt än den som Åkesson redan har gjort gällande. ” Herregud vad är detta?! Ska man skratta eller gråta? Va?
För Ulf Kristersson är ju inte vem som helst. Han är vår svenska statsminister. Och med det följer ansvar. Ett ansvar han försöker lägga på andra. Eller tvätta bort. Likt Pontius Pilatus.
Tystnaden är inte neutral. Den är samtycke. ”Den som tiger, samtycker” brukade min pappa säga. Och när historien skriver sitt domslut – då hjälper det inte att ha tvättade händer.
”Årets rullgardin” till myndigheten för psykologiskt försvar
Emil Hellerud, den prisade journalisten, en av dom bakom Trollreportaget i TV4, som fick Jimmie Åkesson gå från en minihitler till en riktig kusligt likt Hitler, rapporterade att Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelats årets rullgardin för sitt försök att misstänkliggöra och censurera just detta prisade reportage -TV4:s avslöjande Undercover i trollfabriken.
”För att myndigheten i stället för att värna det öppna och demokratiska samhället, misstänkliggjort och försökt censurera TV4:s avslöjande.”
I ett land där granskande journalistik ska vara demokratins vakthund, valde en myndighet att bli dess munkavle.
Slutligen, detta ska föreställa Nooshi Dadgostar och mig! 😌
Swisha en kaffe till Zinga Falaminga på vift – hen tackar med en dans i solnedgången.
☕🦩🌴✨
076-766 54 23
Signa upp på mitt nyhetsbrev så missar du inget:
Gå till nyhetsbrevet här
Nyhetsbrevet skickas varje fredag och innehåller:
SD-granskningar och politiska avslöjanden,
brandtal, bloggnyheter och fredagsflamingor.
Reklamfritt, ärligt och alltid skrivet med hjärtat.
Läs fler avslöjanden om SD i vårt SD-arkiv:
Till SD-arkivet
Utforska alla Zinga Falaminga-inlägg:
Till Zinga-arkivet
