Jag är helt nockad av den hemska tragedin i Örebro. Hela dagen har jag följt sändningarna – och ingen är odrabbad. Journalister möter människor som, med tända ljus i händerna, försöker lysa upp mörkret när det sänker sig. Jag brister ut i gråt när en kvinna, med tårar som berättar sin historia, beskriver hur hon satt gömd och var osäker på om hon någonsin kommer få träffa sina barn igen.

Skräcken är påtaglig. Jag tänker på de ögonblick då någon filmar inifrån en toalett och skottljuden börjar dåna – det blir plötsligt tyst, och ännu fler skott ekar i bakgrunden. Vi ser inte vad som sker på andra sidan dörren, vi hör ingenting, men känslan av överhängande fara är omätbar. Det är som att jag sitter där ensam, med tanken: ”Dörren är väl låst?” – men ändå, han kan komma in närsomhelst och släcka ännu ett liv.

Jag har lyssnat på USA:s utrikeskorrespondent, som berättar om hur långt de har kommit när det gäller säkerheten. I USA övar barnen regelbundet på att hantera det värsta – en tanke som får mig att undra: borde vi inte göra likadant i våra skolor? Att förbereda oss på det ofattbara, även här hemma?

SVT visar ett reportage från Umeå där endast personal och elever kan ta sig in, med kodlås som enda nyckel. Jag undrar: har inte min son liknande trygghetsåtgärder? Han är hemma från skolan idag och berättar att han känner sig stressad – en direkt konsekvens av en värld som blivit alltmer osäker.

Mitt i kaoset tar Kungen och Drottningen sig verkligen tid att svara på alla journalisternas frågor. Drottningen, som även får tala tyska för tysk media, visar en lugn och samlad framsida mitt i den globala uppståndelsen – Australien, Frankrike, You name it. Detta är en världsnyhet.

Jag fann mig själv på X – den plattform jag återvände till när jag började blogga igen, för att få en egen röst. Igår var jag också på X, men det dränkte mig helt. Jag fastnade snabbt i en virvelvind av konspirationsteorier: raseri mot statsministern, fördömanden mot SD. Till slut blockade jag mig själv, för jag klarar inte av den ständiga negativa energin.

Den lugna rösten från SVT var ärkebiskopens, som kommit på besök – klok och sansad. Polisen verkar knappt kunna yttra sig, allt medan sändningarna fortsätter utan nåd.

Detta är en dag präglad av mörker, av en samhällskris där varje individ påverkas på djupet. Men mitt i detta mörker försöker jag finna en gnista av förståelse – en påminnelse om att även i de svartaste stunder måste vi stå emot rädslan, både utifrån och inifrån.

---

Swisha en kaffe till Zinga Falaminga på vift – hen tackar med en dans i solnedgången.
☕🦩🌴✨
076-766 54 23

Signa upp på mitt nyhetsbrev så missar du inget:
Gå till nyhetsbrevet här
Nyhetsbrevet skickas varje fredag och innehåller:
SD-granskningar och politiska avslöjanden,
brandtal, bloggnyheter och fredagsflamingor.
Reklamfritt, ärligt och alltid skrivet med hjärtat.

Läs fler avslöjanden om SD i vårt SD-arkiv:
Till SD-arkivet

Utforska alla Zinga Falaminga-inlägg:
Till Zinga-arkivet

← Till startsidan