Stockholms tingsrätt har nu avgjort ett av de mer bisarra målen i den svenska förtalscirkusen. Högeraktivisten Nick Alinia stämde komikern Bianca Meyer efter att han i en podcast kallats för “nazistpyssling”. Domstolen slog fast att uttalandet var ett värdeomdöme i en humoristisk kontext, och alltså inte förtal. Målet förlorades.

Läs DN: Kallades nazistpyssling – högeraktivist förlorar förtalsmål

Och någonstans här börjar det nästan bli komiskt på riktigt.

För samma politiska miljö som ofta rasar över att människor är “snöflingor” och inte tål skämt , är samtidigt beredd att dra folk inför domstol över ett ord i en podcast.

Det är också samma miljö som försvarar rätten att:

• bränna koraner utanför moskéer
• håna minoriteter i “satirens namn”
• provocera så mycket det bara går, i yttrandefrihetens namn

Men när någon säger “nazistpyssling”?Då är plötsligt gränsen nådd. Då talas det om kränkningar, psykiskt lidande och skadestånd.

En affärsidé att stämma meningsmotståndare

Bakom flera av dessa mål finns projektet “Förtalsombudsmannen”, initierat av den nationalistiske aktivisten Christian Peterson. Idén är inte direkt subtil: att massanmäla eller stämma politiska motståndare. Kort sagt: försöka tysta människor genom rättsprocesser.

Det är en strategi som blivit allt vanligare internationellt. Man behöver inte vinna målen, det räcker att skapa oro, kostnader och tystnad.

I det här fallet liknar det hela mest en politisk sandlåda.

När humor möter juridik

Domstolen konstaterade att uttrycket användes i en humoristisk och raljerande kontext. Det var alltså inte en faktauppgift, utan ett värdeomdöme.

Det är egentligen inte särskilt konstigt.

Politisk satir har alltid levt på överdrifter, etiketter och ibland rätt grova formuleringar. Man kan tycka att skämt är dåliga. Man kan tycka att de är osmakliga. Men att dra dem inför domstol är något annat.