Funny Games, en obehaglig metafor

Det finns en film jag försökte se en gång men aldrig klarade av att se hela: Funny Games. Den tyska originalversionen, och den amerikanska remake som följde, handlar om två unga män som tar sig in i ett hem och systematiskt skrämmer och terroriserar familjen som bor där.

Att inte kunna eller våga säga nej, stopp, och visa motstånd samt självförsvar

Våldet i filmen är kallt, kalkylerat, och psykologiskt, det handlar inte bara om smärta utan om kontroll, om makt över andras rädsla. Familjen gjorde aldrig motstånd, och det var det jag inte klarade av att se.

Vem sätter sig upp mot Rick Grimes? Jag bara undrar!?

Min favoritserie The Walking Dead handlar ju om motstånd. Den som läser min blogg vet att jag älskar motstånd. Det är en anledning till varför jag tycker det är tur att AFA finns. Dom lägger sig inte bara platta. Dom ger motstånd. AFA LÅTER SIG INTE SKRÄMMAS AV NAZISTER. Och jag älskar det. För vi behöver det. Vi behöver sådana som inte är så lättskrämda som jag själv är.

Jag vill inte vara den där familjen som bara tar emot våldet. Trakasserierna. Men tyvärr är jag, genom mina erfarenheter den personen. Jag blev våldtagen och ”frös” fast. Hela min jagfunktion föll samman till en hög. Detta trots att jag under två års tid tillsammans med en arbetsterapeut tränat gränser. Hon målade en prick på golvet och när hon passerade den skrek jag ”Nej! Stopp där!”

Inspiration till den jag ville vara när jag hotas

Från mitt mobilspel, No mans land, The Walking Dead. Jag var med i Yumiko guild.

Så när jag spelar mobilspelet No mans land The Walking Dead, som jag inte kunnat släppa fast att jag svär över spelbolaget som tjänar pengar, eller tittar på The Walking Deads universum som är STORT med flera spinn-off serier, tecknad serie, tex då är jag Mischonne , eller Carol. I mobilspelet är Connie grymmast.

Jag älskar AFA pga motståndet. Jag älskar läsa Mathias Wåg pga motståndet.

Jag vet hur det är att behöva ge motstånd utan att kunna det. Jag är den personen. Jag är en överlevare av sexuella övergrepp som barn.

Tänk om alla vore som mig och inte kunde stå emot våld?

När jag läser om Christian Peterson får jag samma känsla som när jag såg filmen Funny Games (det jag klarade av att se från filmen). Hans uthängningar, trakasserier och systematiska försök att skrämma människor till tystnad påminner om den typen av psykologisk manipulation. Att han dessutom har ett förflutet i NMR säger i grunden allt om vilken ideologisk grund detta beteende vilar på: det handlar om rädsla, kontroll och att tysta oppositionen.

Det är svårt att inte se paralleller mellan fiktionen i Funny Games och verkligheten i hur vissa högerextrema aktivister arbetar idag. Det är en påminnelse om hur nära gränsen mellan skräck och verklighet kan ligga, och hur viktigt det är att stå emot.

Kriminella handlingar

I Sverige kan systematiska uthängningar, trakasserier och falska anklagelser faktiskt räknas som förtal om de riktar sig mot identifierbara personer och skadar deras anseende. Att skicka kränkande brev eller rapportera på falska grunder till myndigheter för att skada någon kan också falla under olaga hot, ofredande eller kränkande behandling, beroende på omständigheterna.

När det gäller preskription:

• Förtal och grovt förtal preskriberas normalt efter 2–5 år, beroende på hur allvarligt brottet bedöms.
• Brott som olaga hot och ofredande har oftast preskription på 5 år, men om det är systematiskt och pågående kan det påverka bedömningen.
• 10 år gäller främst för vissa grövre brott som våldsbrott eller sexuella övergrepp, inte för förtal i normala fall.

Så ja, det kan mycket väl finnas skadestånd att kräva, för dom som faller offer för Peterson, men exakt hur länge han kan hållas ansvarig beror på när handlingarna utfördes och deras karaktär.

Möjliga juridiska risker för Christian Peterson

• Uthängningar av identifierbara personer på sociala medier eller i videor kan räknas som förtal.
• Om hans påståenden är falska eller syftar till att skada personers anseende kan han bli skadeståndsskyldig.
• Preskriptionstiden är oftast 2–5 år från det att brottet begicks.
• Olaga hot / ofredande / kränkande behandling: skrämmande kontakt med personer, uthängningar eller trakasserier kan bedömas som olaga hot eller ofredande.
• Även systematiskt agerande mot flera personer kan höja straffvärdet.
• Preskription: vanligen 5 år, men systematiska handlingar kan påverka bedömningen.
• Skadeståndsmöjligheter: offren kan kräva skadestånd för psykiskt lidande eller skada på rykte.
• Beloppet beror på handlingarnas omfattning, varaktighet och påverkan på offren.
• Hans tidigare medlemskap i NMR och samarbeten med högerextrema nätverk stärker bilden av uppsåt, att han agerar medvetet och systematiskt.
• Detta kan påverka både bedömning av brottens allvar och eventuellt skadestånd.

Det som i fiktionen blir en psykologisk skräckfilm, händer nu i verkligheten. Och precis som i Funny Games blir frågan: vem vågar stå emot när rädsla används som vapen?

I verkligheten är det Petersons egna handlingar, ideologi och nätverk som styr hans beteende. Att han tidigare varit i NMR och nu fortsätter med uthängningar och trakasserier visar tydligt vilken miljö som format honom.

Så det var vänstern som fostrade CP? Tillåt mig le

Det är tröttsamt men väntat att vissa försöker hävda att Peterson “lärt sig av vänstern”. Låt oss vara tydliga: det är hans egna handlingar, hans ideologi och hans nätverk som styr hans beteende. Att trakassera, hota och hänga ut människor är hans val, inte någon annans. Att förvandla offer till skyldiga är klassisk provokation, men det förändrar inte verkligheten: han är den som agerar systematiskt, hotfullt och olagligt.

Strejkvakter i fokus

Den senaste veckan har detta blivit synligt på allvar. Christian Peterson har riktat sina metoder mot IF Metalls strejkvakter utanför Teslas verkstad i Stockholm. De som står upp för fackliga rättigheter blir filmande, uthängda och falskt anklagade för extremism, trots att deras enda mål är att skydda sina kollegors arbetsvillkor.

IF Metall hanterar situationen internt och ger stöd till de utsatta, men det visar tydligt hur aggressivt och skrämmande sådant beteende kan vara i praktiken.

Organisationer reagerar

Organisationer som Röda Korset och Rädda Barnen har också reagerat mot den typ av trakasserier som Peterson ägnar sig åt. De poängterar att systematiska uthängningar och hot mot individer är både psykiskt påfrestande och potentiellt olagliga.

Det handlar aldrig om politisk debatt eller åsiktsutbyte, med den här typen av människor. Det här är en människa som ägnar sig åt rättsliga och etiska övertramp mot enskilda människor, och samhället har ett ansvar att agera.

“Alla är lika goda kålsupare”?

I kommentarerna dyker det nästan alltid upp någon som säger att “alla är lika goda kålsupare”. Att vänstern och högern egentligen gör samma saker.

Det är en bekväm formulering, men den suddar bort viktiga skillnader. Att kritisera makt, organisera sig fackligt eller delta i politisk debatt är inte samma sak som att systematiskt hänga ut privatpersoner, trakassera människor eller försöka skrämma dem till tystnad.

Nazism är inte vilken åsikt som helst

Ibland hör man argumentet att man måste behandla nazism som vilken politisk åsikt som helst. Jag håller inte med.

Nazismen är en ideologi som i praktiken ledde till The Holocaust, ett av historiens största massmord. Miljontals människor , judar, romer, funktionshindrade, politiska motståndare och andra , mördades av den nazistiska staten.

När man känner till den historien blir det svårt att reducera nazism till “bara en åsikt”. Det handlar om en ideologi som bygger på avhumanisering och förföljelse av andra människor.

Därför är det inte konstigt att många reagerar starkt när nazistiska miljöer organiserar sig eller försöker skrämma sina motståndare.

Att säga detta betyder inte att alla metoder mot nazister automatiskt är rätt. Men det betyder att man måste förstå vad det är för ideologi det handlar om och varför människor protesterar mot den.

En gräns måste finnas

Demokrati betyder inte att alla idéer är likvärdiga. Den betyder att människor kan tala, organisera sig och kritisera makt.

Men historien har också lärt oss att vissa ideologier bygger på att förneka andra människors rätt att existera.

Nazismen är en sådan ideologi. Den ledde till The Holocaust , som sagt, och till några av de värsta brotten i mänsklighetens historia. Vi får aldrig glömma det. Aldrig någonsin.

Därför är det inte konstigt att människor reagerar när nazistiska miljöer försöker skrämma, hota eller tysta andra. Att säga ifrån mot det är inte extremism. Det är att dra en gräns. ✊

Antifascism är inte extremism

Själva principen i antifascism, att stå upp mot fascism och nazism, är inte extremism. Den är i grunden ett försvar av demokrati och människors lika värde.

“Det goda våldet”

När nazister ironiskt gnäggar om “det goda våldet” syftar de ofta på vänstergrupper som AFA.

Poängen är att försöka framställa allt motstånd mot dem som hyckleri.

Men det argumentet blir mest ett retoriskt trick. Det flyttar fokus från deras egna handlingar och gör debatten till ett spel om vem som är “lika dålig”.

I verkligheten handlar frågan om ansvar. Den som hotar, trakasserar eller hänger ut människor bär ansvaret för det , oavsett vilken etikett man sätter på det. Att gömma sig bakom hån om “det goda våldet” förändrar inte det.