Anna Hedenmo och DN:s analys

Anna Hedenmo är ny på DN:s ledarsida, tidigare på SVT, och skriver skarpt och personligt. Jag kan inte säga säkert var hon står politiskt, men tonen i hennes analys får mig att fundera, kanske center, liberal eller till och med moderat.
Oavsett är det intressant att se hur hon granskar Socialdemokraterna ur ett strategiskt perspektiv, utan att driva en egen ideologi.

Anna Hedenmo: Vad är det Magdalena Andersson saknar – självförtroende eller empati?

Magdalena Andersson kritiseras

Det här citatet stack ut för mig.

Kanske ska bilden på Magdalena Andersson som nybliven mamma, som hon nu väljer att dela med sig av, ses i ljuset av tonårsutvisningarna. Budskapet handlade om personalbrist i förlossningsvården, men efter kritikstormen mot hjärtlösa tonårsutvisningar var det nog ingen nackdel att fotot andades kärlek, omsorg och värme.

Orden “ingen nackdel” planterar en subtil misstanke: kunde bilden ha varit strategiskt vald? Den varma, kärleksfulla gesten ställs mot konsekvenserna av en hård migrationspolitik, och får oss att fundera över hur politiker använder personliga bilder för att mildra kritik, utan att det säger något om verkliga handlingar.

Jag blir nyfiken och läser också : Anna Hedenmo är ny kolumnist i Dagens Nyheter

Jag kände igen mig i Hedenmos beskrivning av sin “hemmaplan” i DN. Min egen pappa brukade också läsa ledare och kolumner högt för mig, men vi stod på helt olika politiska sidor.
Där hennes barndomsritual präglade en liberal blick, formade min fars vänsterperspektiv min tolkning av hans val av ledartexter. Samma vanor, men olika färg på glasögonen genom vilka vi såg världen.

Mormor och moderata tanter

Som kontrast hade jag min liberala mormor. Jag försökte undvika prata politik med henne, det blev för laddat, framför allt när min pappa och hon hatade varandras politiska åsikter. Jag gillar inte sådana laddningar. Det är jobbigt att sitta emellan.
Sitter jag med en hög av moderata tanter vill jag inte prata politik. Det känns bättre med såtar.
Mormor älskade prata politik också. Hon hade varit hushållerska hos Gunnar Hedlund, tidigare C-ledare, och tagit hand om hela hans hushåll och barn. Strikt uppklädd i betjäntkläder, inspekterad av Hedlunds fru. Mamma berättade om hur de fick ställa upp sig på rad, och att klädseln var riktigt jobbigt.
Hedlund var inrikesminister i Tage Erlanders regering.
Min mamma revolterade genom att bli kär i pappa när han kom och jobbade i morfars skog. Hon blev aldrig vänster som pappa, utan en riktig betongsosse. Hon röstar alltid på S. Lojal till graven.

Det som formar oss

Vi påverkas alla av vår uppväxt. Jag har gått i psykoterapi halva mitt liv, hos en terapeut som också var vänster och feminist. Han blev till och med registrerad av SÄPO som kommunist.
Han berättade att hans politiska åsikter förändrades med åldern, mer konservativa. En annan patient kommenterade: “Kan stämma, han har ju amerikanska flaggan på sockorna, har du sett det?”
För mig handlade behandlingshemstiden om att landa. Känna att jag var vid liv, trots allt. Jag hade lämnat två års helvete bakom mig , och jag skämtar inte när jag säger helvete. Bara tanken suger musten ur mig än i dag.
Hon som kommenterade strumporna har det gått bra för, utbildad arkeolog, har skrivit en bok och mottagit pris från Kungens hand.

Politik genom våra ögon

Vi formas av uppväxt, familj och erfarenheter som sitter kvar i kroppen. För vissa blir det liberalism, för andra vänsterperspektiv, men kärnan är densamma: våra val grundas i tidiga möten med världen.
När jag ser hur Magdalena Andersson använder personliga bilder, eller hur Anna Hedenmo beskriver sin “hemmaplan”, påminns jag om hur våra egna ramar färgar vår tolkning. Politik är aldrig bara ideologi, den är alltid mänsklig.
För att förstå politik måste man förstå människan bakom åsikterna och erfarenheterna som format henne eller honom.

Högerextremismens rötter

Om liberalerna vill samarbeta med vänstern för att motverka högerextremism kan man inte blunda för de ekonomiska klyftorna som göder den.
Socialdemokraterna säger att de kan samarbeta med alla utom SD, men om de verkligen vill motverka högerextremism måste de också förstå vad som driver SD:s väljare. Misstron och frustrationen som leder människor mot extremhögern har ofta sin grund i ekonomisk otrygghet och samhällsklyftor.
Därför borde S arbeta tillsammans med partier som aktivt tar itu med dessa klyftor, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och inte bara dom partier som utesluter SD, men fortsätter driva en högerpolitik som ökar samhällsklyftorna.

Politik som inte möter problemen vid roten är bara tom retorik.

Mitt liv, och mina erfarenheter, har format mig till att bli radikal.

.