Journalisterna som äntligen fick fråga

Igår möttes partiledarna i SVT:s Agenda. Men det som hände innan studion var minst lika intressant som det som hände inne i den.

För en gångs skull fick journalister, inte programledarna, ställa frågor direkt när politikerna anlände i sina bilar. Ute på gatan. Utan manus. Det var oväntat och det var bra. Och utanför stod Palestinaaktivister och påminde oss om att Gaza-kriget pågår, medan vi satt och pratade inrikespolitik. Det ska vi inte glömma.

Glassbild och skamkudde

Men låt mig börja med skamkudden.

Ulf Kristersson hade på 1 maj ,arbetarnas dag, min pappas dag, en av årets heligaste dagar, valt att tillsammans med finansministern stå och flinande äta glass i 23 graders värme. En bild. En gest. Medveten eller inte spelar ingen roll. Effekten är densamma: hån.

Min pappa klädde sig fint på 1 maj. Vi åkte bil till Hammerdal, Strömsund, Hoting. Ibland ända upp till Dorotea, tre mil norröver. Det var olika platser för varje år, så vi samlade ihop ett bra tåg, för det kom folk från dessa olika platser till aktuellt ställe.

Det var en dag av värdighet. För honom och för alla som inte syns resten av året.

Den unge journalisten utanför SVT vågade fråga. Kristersson kunde inte fly den här gången. Det syntes på hela honom. Och han hade intervjuats, i SvD, där han valde att avfärda oss: ”Har dom inget viktigare att göra.”

Jo. Vi hade gärna haft det. Men ni låter oss inte ha ens en enda dag.

Bussen som åker ut varje dag

Inne i studion tog debatten vid. Och det var Magdalena Andersson som gav kvällens starkaste replik , så stark att den blev en bild:

P.S. Titta noga på busshållplatsen i bilden. Den heter UTANFÖR. AI:n visste vad den gjorde. 🚏😂

P.S. 2! Ingen normal funtad människa missar Avgå Allas analys av DEBATTEN. Och kul att DN:s nye stjärnskott besöker igen, Max Hjelm. 💜✨

”Det åker en full buss med arbetslösa ut varje dag.”

Hon sa det till en sur Ulf Kristersson. Han hade inget svar.

Det är inte programledarna som skapat skyhög ungdomsarbetslöshet. Det är inte de som lovat ny kärnkraft och efter fyra år inte ens tagit ett spadtag, för att SD vägrar kompromissa med dem som ska betala notan. Det är inte programledarna som orsakat att sjuksköterskor slutar i rad medan Ebba Busch lever i en parallell verklighet och förklarar att allt är bra.

Oppositionen vann, regeringen är skitsur

Den här debatten vann oppositionen. Tydligt, utan tvekan. Tidöregeringen är skitsur över det och anklagar programledarna. Men Anders Holmberg och Camilla, äntligen håller de ordning i klassen. Ingen pratar i munnen på någon annan längre. Vi fick höra argument. Fortsätt så.

Och migrationspolitiken. Tidö hade säkert räknat med att plocka hem poäng där i slutskedet av mandatperioden. I stället har det blivit en belastning. Det ska det vara. Tonåringar som vuxit upp i Sverige visas ut. Det är inte migrationspolitik. Det är deportationspolitik.

”Det här är inte Sverige”, sa Magdalena Andersson. Och över 70 procent av befolkningen vill inte ha det här. Ulf Kristersson sa att det skulle pausas. Det fortsätter.

Riksdagskaoset SD skapade

SD bröt en överenskommelse som hållit i urminnes tider, skyller på MP utan bevis, och fuskar ändå igenom beslut som saknar majoritet. Det är grundlagen som gäller och ledamöter sitter på egna mandat. Det vet SD. Men de satsar på att folk inte förstår, eller inte bryr sig. Det är partiets enda strategi: ljuga tills det fastnar.

Nu ska gruppledarna samlas. Den gamla överenskommelsen är kvaddad. Det betyder att alla får masa sig till jobbet framöver. Bra. Det är dit skattebetalarna skickat dem.

Simona sist, och mormors liberaler

Sista ordet fick Simona Mohamsson. Hon hånlog och pekade finger åt oppositionen för att ha gjort en ”megadebatt” av riksdagskaoset. Men det var programledarna som valde frågorna. Inte ens det verkar hon ha förstått.

Jag tänkte på min mormor, som var liberal. På Bengt Westerberg, som lät min morbror, född med syrebrist, navelsträngen runt halsen, vara en del av samhället i stället för gömd undan. Det fanns ett parti där en gång.

Det är det inte längre. Nu kramar ledaren om Jimmie Åkesson som om det vore hennes viktigaste prioritet. Vi ser och vi förfasas.

Elisabet Ringqvist Thand visade med hela sitt uppträdande att det finns erfarna politiker som fortfarande kan sitt hantverk. Bredvid henne blev Simonas kunskapsluckor påtagliga.

Simonas röst var det sista i debatten. Den ekade kvar lite, när jag stängde av TV:n.

Jag är glad att mormor slapp höra den.