Katalys mätte. SVT nekade. Sedan kom Alinia.
Media kallas den tredje statsmakten. Det innebär ett ansvar. Inte bara att sända. Att välja vem som får synas, vem som får tala, vem som normaliseras.
Katalys, den fackliga tankesmedjan, lade fram fakta. Inte känslor. Siffror. Agenda, SVT:s viktigaste politiska fördjupningsprogram, domineras av röster till höger. SVT:s svar? Man förnekade. Kallade det bias som inte finns. Katalys slutreplik i DN var knivskarp: SVT:s argumentation sammanfaller med SD:s syn på politiken.
Och så, efter det, plockar SVT in Nick Alinia i humorsatsningen Invandrare för svenskar.
Nick Alinia. Mannen vars merit är trakasserier. Som följt efter tonåringar med kamera på gatan. Som hängt ut en frilansfotograf, som var på plats i sitt arbete, och pekat ut honom som vänsterextremist inför sina följare. Som gjort högerextrema tecken på film. Vars närmaste kollega är Christian Peterson, med kopplingar till NMR.
SVT:s producent Michael Lindgren säger att han ”invandringskritisk.” Inte invandrarkritisk. Två olika saker, säger Lindgren.
Jag vet inte vilken värld Lindgren lever i.
Johannes Klenell skriver i Arbetet att de som väljer att inte medverka, de som fortfarande har något så omodernt som integritet, riskerar att pekas ut som motståndare till yttrandefriheten. Av produktionen. Hela vägen ut till vad han beskriver som en trollsvans på nätet. (Läs Klenells hela text: Har SVT inte en tanke på offren när de fnissar med Nick Alinia?)
När de reduceras till motståndare av, typ, yttrandefrihet av produktionen hela vägen från den exekutiva producenten till en halvt sinnessjuk och debil trollsvans på nätet.
Systematiska trakasserier som verktyg för att tysta människor. Det är det som är Alinias hela claim to fame, som Klenell skriver. Och SVT reducerar det till mys i tv-studion. Snyggt jobbat, SVT! Ni hanterar kritiken från Katalys rapport väl, ser vi!
Hur har ni mage?
Ni är finansierade av oss alla. Ni har ett uppdrag. Det uppdraget handlar inte om att göra mobbare rumsrena inför ett valår.
Jag är trött på maktlösheten. Men jag vägrar låta bli att säga det.
