SVT bestämde sig till slut för att inte sända programmet med Nick Alinia. Bra. Men det är fel fråga att fastna vid.
Frågan är inte hur nära det var. Frågan är varför det ens var en möjlighet.
Brit Stakston skriver i Blankspot om hur Alinia verkar i en antimediepopulistisk logik där etablerade medier både är fienden och bränslet, och där journalistik reduceras till ännu en politisk åsikt. Läs hennes analys här:
Förstår public service hur antiemediepopulismen fungerar?
Det räcker inte att beskriva Alinia som kontroversiell eller invandringskritisk. Han repostar Marcus Follin -The Golden One – en profil i vit makt-miljön. Han talar om ett Sverige som ”misshandlats med flit.” Han står till höger om dagens SD, som han anser vara för mjukt.
Sammantaget står Alinia längre ut, både i idévärld och metod. Även den öppet nazistiska miljön verkar läsa honom i samma riktning. Nordfront beskriver Alinia som Christian Petersons kollega och har publicerat en uppskattande text om hans medverkan i SVT.
Nordfront beskriver alltså Alinia som Christian Petersons kollega och har publicerat en uppskattande text om hans medverkan i SVT. Det är den öppet nazistiska miljöns egen bedömning av var han hör hemma. Läs det igen, SVT.
Vad håller då SVT på med? SVT skyller på att ingen visste, blah, blah, blah. Sättet SVT har hanterat detta på har fått kritik överallt, tex DN.
Amanda Sokolnicki: Tvärvändningen om Nick Alinia gör SVT-cheferna till åtlöje
För medan vi diskuterar humorprogrammet har normaliseringen av nazism växt bra länge nu. Diskutera också igen när migrationsminister Forssells son blev påkommen i Aktiv klubb. Och statsministern lät sin minister sitta kvar, ty, han hade ”hamnat i fel sällskap.” Som om man halkar in på nazistmöten av misstag, och ingen vet någonting i familjen.
Det är alltså samme Forssell som manat invandrare att hålla ordning på sina barn så de inte hamnar i kriminella gäng. Hans egen son? Tja, han är ju 15, nyligen fyllda 16 år. Gudbevars.
Och Kristersson. Han stod på presskonferens med Åkesson och lovade ut hälften av alla tunga ministerposter till SD. Helt naturligt inom migrationen, sa han. Naturligt. Det ordet säger allt om hur långt förskjutningen redan gått, inte ute på gatorna, utan inne i Rosenbad.
Sedan Simona Mohamsson. Hon kramade Åkesson och lovade honom in i regeringen. Ett foto som skriver in sig i historien. L skulle vara den liberala vakthunden mot högerextremism. Istället är hundfan i Åkessons säng och sover.
En röst på L, M eller KD är en röst på SD. Det förstod alla när den bilden kom. Simonssons galna frireligiösliknande glädje härav, fick en att undra om hela världen är galen.
Sedan tonårsutvisningarna. Skötsamma ungdomar som vuxit upp här, går i skolan, jobbar, bidrar – utvisade. Det var aldrig det folket röstade på. Och i det läget, när människor ser vad politiken faktiskt innebär, väljer Kristersson att lova att det ska bli än värre, tillsammans med migrationsminister ? Åkesson. Tja, nuvarande migrationsministers son hittades ju som sagt i Aktiv klubb. Vad kan gå fel?
När stödet i opinionen uteblir och Tidö tappar mark är det inte politiken det är fel på – då är det folket som ”bluffats av sossarna.” Det är retoriken från forumen på X. Den har nu nått statsministernivå.
Nazismen har aldrig vunnit gehör i Sverige. Den kommer aldrig heller att göra det. Men normaliseringen är farlig långt innan den vinner. Det är det SVT inte förstår. Det är det Kristersson inte förstår. Och det är därför vi inte kan fnissa åt det.
Se Anders Lindbergs debatt från FaceBook.
