Den omöjliga ekvationen

Jag har lyssnat på Ebba Busch och Simona Mohamssons tal i Almedalen. Jag har läst Daniel Swedin: Liberalerna måste dö – för demokratins skull. Läs.

Demokratin har inte längre plats för Liberalerna.

Ja, nog måste Liberalerna ut. Dö bara. Tänk vad härligt få se den där frireligiösa glädjen slockna på valnatten. Men hon kommer säkert fortsätta stå där och se ut som om hon vunnit en miljon när Liberalernas begravning slutligen kungörs. Vi andra i detta demokratiska land kommer fira med champagne.

Ingen går längre på att allt är sossarnas fel

Och nej, det är inte en bluff sossarna hjärntvättat oss med. Och nej, vi kvinnor är inte dumma i huvudet, som Blondinbella hävdade – sen gav hon upp politiken när hennes nonsens inte fick gehör. Och nej, vi är inte känslostyrda utan fakta, som SD hävdar, bara för att sedan själva bli just känslostyrda utan fakta. Så här idiotisk är den styrande politiken hela tiden. Hur tröttsamt är det inte?

Vi som fick svälta medan politikerna sprätter våra pengar på oväsentligheter

Vi är dom som inte kunde ha pengar till mat ens på bordet. Som har överlevt på grund av att vi har föräldrar vid liv med pension. Det är vi som sett hur miljardregnet öst ner på landets höginkomsttagare. Det är vi som ser hur Mohamsson vill se fler miljardärer i det här landet. Vi hör och ser er utmärkt.

Det är inte högersossen Magdalena Andersson som försämrat för hushållen den här gången. Det är regeringen som sitter på makten som gjort det. En regering som säger vad som helst före valen. Sen gör dom vad dom vill efter. Nu är tiden inne att möta oss i valet.

Den omöjliga ekvationen

En 16-årig pojke ropade efter Ebba Busch: ”Vill du utvisa mig?”

Ebba säger med gråten i halsen att hon inte kunde släppa frågan. Hon förstår att Tidöregeringen gått för långt. Hon förstår att mellanväljarna -de inrikesfödda kvinnor som enligt SCB lämnar Liberalerna i tusental, de hushåll som inte fått ekonomin att gå ihop trots alla vallöften – kräver något annat nu. Så hon mjukar upp. Hon visar känslor. Hon är till och med öppen med strategin: hon gick ut i media och sa att folk vill ha mer hjärta. Hon ska vinna våra hjärtan med lite gråt.

Men hon backar inte. Politiken är densamma. Omröstningarna är desamma. Det är en omöjlig ekvation: att ta avstånd från konsekvenserna av en politik man fortfarande driver.

Den pojken vet instinktivt vad politiken innebär för hans kropp och hans framtid. Hans fråga är enkel.
Tårar räknas inte.