Stilla innan

Jag kom med bussen lite tidigare idag, därför sökte jag upp kyrkogården och tittade på gravstenar. Jag satte mig en stund vid den droppande fontänen under pilträdet. En fågel satte sig lite nyfiket på dessa vackra träd, och hoppade snabbt ner och bort igen. Fåglarna måste älska denna plats, precis som jag, en dag som denna.

Bakom disken

Sedan var det dags för caféet. Jag jagar, eller skämt å sido, torkar, samt ibland öppnar jag fönstren och släpper ut flugor, om dom inte dött, från fönsterblecken, jag vattnar blommorna om det behövs, jag tar bort vissna blommor, sopar upp efter mig om det hamnar på golvet. Sedan går jag ut och torkar bänkarna och borden där. Jag hackade rödlök och blev lite tårögd, bredde mackor – smör, ost, skinka, senap, tomat, svartpeppar – plastade in dem och ställde in i kylen, som sedan husfar grillar till besökare. Jag gjorde chokladbollar. Skrattade och pratade gjorde vi medan vi bakade, diskade och sånt.

Två rum, samma hus

Kyrkan står bredvid, vit och stilla, med sin fristående klockstapel som pekar upp mot en himmel som idag var alldeles klarblå. Man går mellan de två – caféet och kyrkan -som mellan två rum i samma hus. Det ena rummet ger bröd. Det andra ger ord. Ingetdera är förmer.

Landet runt

Busshållplatsen för att åka tillbaka går nedanför kyrkan och du får ställa dig på busshållplatsen mot vägen som passerar Sommarhagen, där Wilhelm Peterson-Berger en gång bodde. Idag finns guidade visningar där, och ett eget café -en annan sorts gästfrihet, någon kilometer bort från min egen.

Bordstjänst

Sju församlingstjänare utses

Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen. Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”Alla de församlade gillade förslaget. De valde Stefanus, en man fylld av tro och den helige Ande, och dessutom Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Man förde fram dem inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem.

Apostlagärningarna 6:1–7

Stefanus var den förste av de sju, en man ”full av tro och den helige Ande.” Han blev kyrkans förste martyr, och hans minnesdag firas den 26 december-samma dag jag själv föddes till världen, 1972. Jag vet inte om det betyder något. Men jag tänker på det ibland när jag torkar av bänkarna på caféet, och när jag går in i kyrkan bredvid.

Jag rullade chokladbollarna klara i pärlsocker innan jag gick hem, sista handgreppet för dagen, fingrarna och bänken kladdiga.