Min kärlek till Frösö gospel

Jag tror att jag kommit till denna jord, till Frösön på min väg, just för att sjunga i Frösö gospel. Det är mitt allt, det är mitt liv. Jag älskar kören och allt med den. Jag älskar att sjunga och jag älskar gospel.

Min första solosång

När jag gick i fjärde klass fick jag sjunga solo i ett luciatåg med niorna. Det var en kväll då vi samlade ihop pengar till Afrika. Min rektor, Einar Modin, från Hoting (Jämtlands län men Ångermanlands landskap), var den som startade upp Svenska skolan i Kenya. Också dit har jag varit! Vi bodde där och hade vår basstation där, när jag gick Internationella linjen med miljöinriktning (eller ”Afrika-kursen”) på Birka folkhögskola. Jag kan säga att det var en resa för livet. Jag gjorde bland annat två veckors fältpraktik på SOS-barnbyar i Eldoret med min klasskamrat Berit Bergwall.

Svenska skolan i Nairobi, Kenya

Att min rektor när jag var barn startat upp Svenska skolan i Kenya, fick jag veta genom vår folkhögskolelärare Sven Magnusson, som redan bodde där när vi anlände. Nu har han flyttat tillbaka, och tyvärr försvann den här utbildningen då han och Anki, en annan lärare, gick i pension. Anki var en sann miljövän och medlem i Naturskyddsföreningen, och jag tror hon var Miljöpartist också. Totalt var vi i Kenya i fem veckor. Men nu kom jag bort från ämnet – gospeln!

Min tid i Frösö gospel

Jag har varit med i Frösö gospel i många år nu. I början slog jag och min vän från Birka folkhögskola, Bea, följe. Men hon har nu flyttat tillbaka till Eskilstuna. Hon studerade till fritidsledare på Birka, som jag minns det. Också hon en miljövän.

Min barndoms sångglädje

Jag har så många fina minnen, de finaste, från Frösö gospel. Men som jag inledde blogginlägget – sången har funnits med mig i hela mitt liv. Det började när jag var fyra år, och mamma sa att jag sjöng ABBA-låten ”I Do, I Do, I Do, I Do, I Do.” Sedan, sa mamma, lade jag till en egen ”oooooohhooooooo!”

Min första stora konsert

När jag sjöng i en fullsatt Tåsjö kyrka, drog vi in flera tusentals kronor till Etiopien. Jag sjöng ”Godermorgon mitt Herrskap, här kommer lussebrud. Hon kommer med ljus i sin krona...” och ”Jul, jul, strålande jul.” Jag kom med i ÖP. ”Marlene Danielsson, ung skönsjungande solist” med en bild på mig.

Min musiklärare och hennes betydelse

Jag minns hur mycket jag övade, inför mitt soloprojekt. Maria Nilsson, som hon då hette, var min musiklärare sedan första klass. Hon spelade in låten med piano och gav mig kassettbandet. Sedan övade jag på låtarna tills de satt som ett smäck.

Jag minns också tydligt när vi sjöng ”Änglamark” i första klass med henne! ”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill. Jorden vi ärvde och lunden den gröna!”

Idag är hon också en körledare för gospel. Hon håller i en proffskör här i vår lilla stad. Ett tag, när vår dåvarande körledare gjort illa sig i slalombacken, kom hon och hade oss i Frösö gospel. Jag kan lätt säga att hon var en av de viktigaste personerna när jag växte upp, det har jag förstått såhär i efterhand. Eftersom hon såg mig.

Min roll i kören idag

När Maria såg mig i Frösö gospel befriade hon mig igen. Jag hade ju kämpat med att sjunga alt och altarna var ganska missbelåten med att jag sjöng fel hela tiden i min stämma. När Maria såg mig utropade hon: ”Jag minns dig som ett klart A!” Och så flyttade hon över mig till sopranerna och där har jag stannat och allt har gåttt bra nu!

Efter allt jag varit med om i mitt liv, tror jag inte jag har självförtroende att sjunga solo mer. Men det gör inget. Jag gillar ändå bäst att vara i kören.

Ett minne från Frösö gospels 30-årsjublieum

Eftersom jag har alla mina miljoner bloggläsare här, vill jag dela när vi i Frösö gospel fyllde 30 år, med gästartisten Gladys. Eftersom jag behagade skämta (nej, jag har inte så många läsare!) vågar jag dela detta med er.

Håll till godo! Ett kärt minne! Det är också resor jag gjort med kören, som när vi bodde på fint hotell i Åre. Alldeles i närheten hade Zlatan då sitt hus, och jag gick en omväg för att spana in det. Vi sjöng en hel helg med en kvinna som hette Charlotta. Hon hade sjungit med Cyndee Peters och lärde oss mycket. Vi hade så kul.

Minnen från resor med kören.

En annan gång var vi i Åkersjön, och jag fick sova över hos en körvän som hade en stuga där. Jag glömmer det aldrig. Stugan ligger så högt upp att man ser molnen nedanför. Det var som om jag var i himlen. Hon hade jobbat som flygvärdinna och kommer från Norge. Hon är som limmet som håller ihop vår kör, om du frågar mig. Jag glömmer aldrig när hon kom till mig och sa: ”Jag gillar inte kvinnor. Men jag gillar dig!” 😂 Sedan fann vi varandra där och då.

Framtiden för Frösö gospel

Nästa år ryktas det om att vi ska på resa ihop igen med kören. Det ser jag fram emot!

Jag står längst bak till vänster.

Här kan ni kolla in en Julkonsert vi hade, också den-likt vår 30-årsjubileum i Sunne kyrka.