Under det senaste månaderna har tidningen ETC -som kallar sig ”röd, grön och oberoende” – publicerat två mycket problematiska artiklar. Kritiken från Gabriel Kuhn och Ninïan Sassarinis-McGowan i Arbetaren slår fast något viktigt: sensationalism är ingen ersättning för journalistik. Läs: Sensationalism när ETC granskar vänstern

Jag delar denna kritik helt. Och jag undrar över något fundamentalt: Om ETC säger sig skriva efter en röd, grön agenda -varför verkar de då inte ingå i vänstern? Varför slänger de skit på delar av den rörelse de påstår sig representera?

Två exempel på samvetslös rapportering

ETC publicerade en namnslös (men lätt identifierbar) person som misstänktes för att vara israelisk infiltratör i palestinarörelsen. Läs Mystiska mannen förföljde ministern Problemet är att artikeln sprider rykten istället för att undersöka fakta. Det finns inget bevis för anklagelsen – bara vaga misstankar om att personen ändrat politiska åsikter, raderat gamla sociala medier, och att anonyma röster hävdar saker

Reproducerar diskriminering

Att personens bakgrund – föräldrar utanför Europa, uppvuxen i förort, inte fostrad i vänsterkrets – skulle förklara misstankarna, vad är det för någonting egentligen? En ”röd, grön” miljö som misstänkliggör personer baserat på sådan bakgrund håller på att bli det den säger sig bekämpa.

Skadar rörelsen

Det finns en andlig lag i alla rörelser: antingen har man bevis på infiltration och då går ut med det omedelbar för att skydda rörelsen, eller så har man bara misstankar och då utreder man dessa misstankar diskret och internt. Inte som ETC gör , vilket är det värsta -hänger ut misstankarna offentligt.

Artikeln om Säpo-informatören

I den andra artikeln, läs: Därför blev jag Säpo-informatör har ETC blandat två helt olika saker:

1. En personlig berättelse om hur det går till att bli säkerhetstjänstens informatör 2. Investigativ journalistik om den autonoma vänstern

Resultatet är ansvarslöst på flera plan:

Säpo-propaganda som granskning

Artikeln presenterar en Säpo-informatörs version av vänstern utan verifiering, utan motperspektiv, utan källkritik. Den här personen är alltså den enda källan till sensationell information om vänstern. Beskrivningarna av den autonoma vänstern blir därför en genomsnittlig spektakelbekämpelse – till exempel att kasta färg i polisers ansikten presenteras av ETC som ”brutal sammandrabbning”. Klichér!

Vad betyder ”röd, grön och oberoende”?

ETC kan säga att deras värdegrund bara är en etikett, att de inte är en rörelsetidning, att de bara vill bedriva ”hederlig, objektiv journalistik”. Fine. Men då får de också göra det.

Att sudda gränserna mellan rykten och sanning, att blanda äpplen och päron, att använda opålitliga källor för sensationalism och klickbett, är dålig journalistik. Och det är fel, oavsett anspråk.

Smutskastningen skadar vänsterns trovärdighet

Att en tidning som kallar sig ”röd och grön” använder Säpo-propaganda som källa för att rama in den autonoma vänstern som farlig – det undergräver vänsterns eget arbete. Det skadar vänsterns trovärdighet att en så kallad vänstertidnings motivation är att så splittring. Den autonoma vänstern är säkert van vid kritik, både från högern och från andra delar av vänstern. Men kritiken måste väl åtminstone då vara väl underbyggd. Det är den då inte. Det är ju, som Arbetaren skriver, bara sensationalism och jag ser inget annat än att tidningen vill tjäna högern och Säpo, inte vänstern.

ETC måste svara

Varför väljer ni denna väg? Vilken granskning är det här egentligen?

Jag vet inte om jag är klicheartad själv men jag vill verkligen att vänstern ska stå enade och starka tillsammans. Precis som vi sjunger på 1 maj. Enade vi stå söndrade vi falla. Det sägs att vänstern alltid bråkar . Om allt och ingenting. Det är inte bara dåligt heller vara fri att säga vad vi tycker. Sätt det mot Tidös kontrakt att hålla med varandra oavsett, det är ju sjukt. Blir vi nog förbannade startar vi fler vänsteranslutningar. Nej, jag gillar inte det. Om vi inte kan få det vänsterparti vi har starkt, kommer inga andra vi skapar bli det heller.

Vänsterpartiet bröt sig ur Socialdemokraterna en gång i tiden, för att S då som nu är för höger. Mitt sätt att se det behövs inga mer utbrytningar från Vänsterpartiet. Visst, jag kan ändå hålla med Gudrun Schyman som sa det finns ju inget antimilitärt parti längre. Och det är ju tragiskt. Men det är Rysslands invasion mot Ukraina med och sanningen är att vi måste skydda oss. Kan det hända Ukraina kan det hända Finland kan det hända Sverige. Vi kan inte bara hoppas på det bästa. Men nu kom jag från tråden.

Varför kritiken till ETC spelar roll

En vänstertidning har ett särskilt ansvar. Att en sådan tidning väljer sensationalism framför ansvarsfullt reportage undergräver förtroende och skadar de rörelser den påstår sig vilja stödja.

Högern behöver inte gå på vänstern. Vi gör det åt dem när vi sprider dålig journalistik som hackar på varandra i stället för att bekämpa klassfiendens faktiska angrepp.

Om vänsterns medielandskap ska ha något värde måste det bygga på integritet – inte klickbete. Och vänstern själv måste växa upp och inse att vi är starkare tillsammans än söndrade.