Ett mönster som upprepas
En 17-årig flicka är död. En jämnårig pojke och en 12-åring vårdas för allvarliga skador. Malmö, Trollhättan, Örebro – och nu en liten bruksort i Västmanland.
Mönstret känns igen: en ung man, radikaliserad på nätet, hämtar kraft från samma källor som Breivik en gång gjorde. Lasermannen hade Ny Demokrati. Dagens gärningsmän har en regering och ett riksdagsparti som normaliserat samma retorik.
När SD uppmanar somalier att ”flytta hem”, när de etablerade högerpartiernas attacker på Sveriges muslimer blir hårdare för varje dag, och statsministern låtsas att det regn- då blir orden till slut lika farliga som svärd.
Johan Apel Röstlund skriver klokt. Läs: Fagersta: När ord blir lika farliga som svärd | Arbetaren
Vi vet fortfarande inte allt om Fagersta. Men vi vet tillräckligt för att sluta låtsas att det här sker i ett vakuum.
Nooshis fullträff
I partiledardebatten som Svenskt Näringsliv och Expressen höll gjorde Nooshi Dadgostar något jag sällan ser: hon namngav var retoriken faktiskt kommer ifrån. Hon berättade om en taxichaufför i Västsverige som sagt att han känner sig oönskad, att killarna som kliver in i bilen bara talar illa om honom. Sen vände hon sig mot regeringen och sa rakt ut att det är de som har släppt in hatet och splittringen, att de ställer människa mot människa och pratar om hudfärg.
Hon pekade på att barn, som sin egen lilla tjej, som börjar skolan nu kommer få höra att de är en belastning -för att de ser den här debatten, den här retoriken som normaliseras om och om igen. ”Några är inte önskvärda, några ska bort” -det är, ju, som Katalys och AVGÅ ALLA påpekar, Tidöavtalet i sin renaste form.
Ebba Busch stod bredvid och höll för munnen. Bra. Det är precis så det ska kännas att bli konfronterad med sin egen politik.