Det slog ner som en bomb den här veckan. Expo har grävt fram namnet bakom den anonymiserade sekreteraren ”Elena” -kvinnan som redan 2017 var med på en Kremlfinansierad resa till Moskva, förklädd till ”valobservatör”. I dag heter hon Polina Malaberg, sitter som politiskt sakkunnig i konstitutionsutskottet, och är sambo med Gustav Gellerbrant, en av arkitekterna bakom Tidöavtalet och SD:s tyngsta man i regeringskansliet.
Missa inte Avgå alla om Rysslandshärvan
Det är ingen tillfällighet att det här slår igenom så hårt. Det är resultatet av en gedigen granskning, veckors research, upprepade obesvarade frågor till SD, dokumenterade resor och nätverk. När Åkesson säger att Expo är ”vänsterextrema” är det värt att fråga sig vad han egentligen är rädd för att erkänna. Agerar han kraftfullt mot det som avslöjats bekräftar han indirekt att granskningen var rätt. Viftar han bort det ser han ansvarslös ut mitt i en säkerhetsfråga. Det är ett dilemma han inte kan komma undan, hur mycket han än fnyser åt källan.
Mönstret, inte engångshändelsen
Den som följt SD (vem slipper undan?) ett tag känner igen det här. Mikael Jansson, SD:s partiledare i tio år, som efter att han lämnat partiet åkte till en Kremlkonferens i Moskva 2018 -då satt han redan kvar i försvarsutskottet som politisk vilde, och utskottets ordförande, Allan Widman (L), konstaterade att det inte fanns några formella verktyg för att göra något åt saken . Mönstret att ”ingen kan göra något åt det” upprepar sig alltså över åtta år, för uppgifterna som kommit fram idag har samma maktlöshet över sig. Roger Richthoff som spred en video där Ryssland tackades för invasionen. Emilie Pilthammar som jämförde Putin och Zelenskyj med pest och kolera. En SD-topp i Nacka som bokstavligen vädjade till Putin om att avsätta Sveriges statsminister. Resan till Assads Syrien 2017. Flirten med Orbán. Listan kan göras lång.
Det här är ju inte olyckliga enskildheter. Det är, som Dagens ETC:s ledarsida är inne på, en ideologisk dragning som går igen gång på gång -och som partiledningen bara agerar mot när media redan grävt fram det. Läs: Expos avslöjande visar att SD är ett säkerhetshot mot Sverige
Jämför med trollfabriken som Kalla Fakta avslöjade inför EU-valet 2024. Det kostade SD deras första misslyckade val. Den här härvan är allvarligare: det handlar inte om anonyma nätkonton utan om utländsk maktpåverkan, och den sitter inte på kommunikationsavdelningen utan i konstitutionsutskottet och, via sambon, i statsrådsberedningen, statsministerns eget kansli.
Det är inte bara sociala medier-inlägg heller. Enligt Aftonbladets ledarsida ska hon ha släppt in anställda från sanktionsbelagda ryska storbanker i riksdagen – konkret tillträde för sanktionerade aktörer, inte bara ord på nätet. Hon är dessutom, enligt samma uppgifter, dotter till en sovjetisk officer. Ni minns Landerholmskandalen? Den va så sjuk att den fick mig att skatta åt allting. En dålig rysk spionroman. Jag bloggade om det här. Landerholms guide genom galaxen – en säkerhetsfars i rymdklass – Det blev ju galghumor över de hela, något jag har massor av. Så kallad sjuk humor. Eller svart humor. Och detta börjar också likna det.
Den fråga ingen vill svara på
Alla verkar vara överens om att tjänstekvinnan ska bort om uppgifterna stämmer. Det är den lätta frågan. Den svåra -den som varken Åkesson, Kristersson eller Gellerbrant själv velat besvara – är om Gellerbrant informerat statsrådsberedningen om sin sambos kopplingar och åsikter. Han är säkerhetsklassad, han sitter nära makten, och han har enligt Expo bara sagt att han ”varit hundra procent transparent” utan att förklara med vad.
Kristersson vägrar dessutom inställa sig i försvarsutskottet trots Peter Hultqvists (S) begäran, och viftar undan frågan om han kan garantera att ingen känslig information runnit till Ryssland.
Åkesson är såklart inte bättre: ”Vad är det för fråga? Seriöst, vi känner inte till det.”
Vad är det för fråga? Tja, hur kommer det sig att den inte ställs överhuvudtaget?
Det här är alltså svaret från män som borde vara oroade och i stället väljer att verka oberörda.
En röst på Tidö är en röst på SD
Det här är den poäng jag inte tänker släppa: Kristersson kan inte längre hålla SD på armlängds avstånd. Genom Tidösamarbetets konstruktion sitter SD:s tjänstemän inne i regeringsapparaten utan att vara ministrar, och därmed utan samma granskning en minister hade fått. Jag minns inte vem som påminde om det i dessa valdagens närmande, men SD styr regeringen utan att behöva ta ansvar för det. Se hur det går. Kristersson har byggt en modell där precis den här typen av riskexponering blivit möjlig -och nu blöder han politiska kampanjdagar på att försvara den, bara 7 dagar kvar till valet.
Jag vill vara tydlig: det här är inte en spionanklagelse, och jag tänker inte göra det till en. Det behövs inte. Att en person med den här bakgrunden och de här kontakterna befinner sig så nära makten, utan att partiet självmant upptäckt eller agerat på det, räcker gott för att ställa frågan: är SD moget att sitta i en regering som hanterar rikets känsligaste uppgifter?
Hur SD agerar, eller inte agerar, dom närmaste dagarna, tror jag, ger svaret.
Gellerbrant är i princip given en högt uppsatt roll om Tidö vinner. Var hamnar då hans sambo? Och vilka fler med proryska sympatier släpps in i rummen där Sverige styrs, om partiet inte ens klarar att upptäcka det här på egen hand?
Ironin i DN:s artikel är svår att missa: Jimmie Åkesson: Då är jag nästa statsminister. Här basunerar Åkesson ut sitt självförtroende i DN:s stora porträtt av honom under valrörelsen – shots på en bar i Solna, krav på 12–14 ministerposter eftersom SD nu är störst av Tidöpartierna, och den lätt yviga repliken: ”det kan bli otroligt jävla häftigt om vi vinner”. Samma man som såg sig själv som nästa statsminister kunde inte svara på om känslig information runnit till Ryssland via hans egen närmaste krets. Det säger något om avståndet mellan självbilden och verkligheten i partiet.
DN:s Amanda Sokolnicki formulerade den springande punkten: ska vi frivilligt ge Sverigedemokraterna fri tillgång till landets känsligaste uppgifter i valet om en dryg vecka? Så naiva får vi inte vara.
Uppdatering: Läs fortsättningen i dagens inlägg: Spyan på Rosenbad