Journalen landade på golvet
Den landade på mitt hallgolv med en duns. Journalanteckningarna från den jobbigaste tiden i mitt liv. En tegelsten i två pluntar. Det är ingen enkel läsning. Man borde ha någon med sig när man går igenom det. Och det hade jag vid en period i mitt liv. Men nu läser jag också vad just dessa människor som hjälpte mig senare skrev. Och jag gör det själv, för jag är klar med alla insatser.
Minnets tunga och gamla sår
Utmattningen (från nutiden) hade gjort att gammalt sår sprack upp lite igen. Jag var nu idag klar med både gruppterapin och den enskilda, som jag behövde återvända till. Trots ett halvt liv av terapi.
Ena pluntan beskriver det jobbigaste. Den andra vägen tillbaka. Man skulle kunna säga att läkarna började på min självbiografi. Dom visste ingenting om mig och man ser förvåningen mellan raderna.
”En fullständigt normal flicka”
står det. Och jag läser raden och instämmer. Aldrig besökt BUP. Aldrig pratat med någon skolkurator. Ingenting annat än att jag varje gång, jag besökte min farmor läste spalten under ”Fråga psykologen” i tidningen Året Runt, med stort intresse.
Bön och närvaro
Jag ber en bön innan jag börjar skriva ner med egna ord. Mitt eget vittnesbörd. Var ska jag börja? Vad ska jag skriva? Jag ber att Jesus lärljunge Matteus ska vara med mig.
Käre Gud,
Jag kommer inför Dig med mitt hjärta och mitt projekt (Döda stenar gråter, på min blogg. Mina söner vill höra min historia, men jag orkar inte skriva någon bok, Gud. Min blogg är roligare).
Hjälp mig att skriva min berättelse med klarhet, visdom och sanning. Ge mig inspiration, tålamod och mod att uttrycka det som är viktigt.
Jag ber också om Matteus, lärjunge till Jesus, som följde sin kallelse och delade sitt vittnesbörd. Må hans exempel leda mig att följa min egen väg med hängivenhet. Och tro. Låt mina ord växa från något som kan beröra, vägleda och glädja andra. Tack för att du lyssnar, och tack för all hjälp och vägledning som redan är med mig.
Amen.
Matteus började beskriva Jesus släkttavla.
Kuratorns anteckningar och mitt vittnesbörd
En kurator åkte hem till min familj, står det i första pluntan av journalen. Då smällen var ett fakta. Hon skulle göra någon slags karta om min familj.
Släkttavlor och arv
Jesus släkttavla visade att han är själva Messias. Vad visar min? Kuratorn fick bara ett namn. Tex Clary Vesterlund. Min mormor. Men dom vet ingenting om vem hon var. Eller Elise Danielsson, min farmor.
Om inte mormor hade träffat en Don Juan i Stockholm hade jag aldrig blivit född. Det var därför hon bröt upp och flyttade hem till byn i Dorotea igen.
Det var en stor skam på den tiden, sa mormor, att ha barn utanför äktenskapet.
Hennes egen mor hade även hon fått mormor utanför äktenskapet. Hon fick inte ens ligga inom kyrkogården, utan utanför den. Utan gravsten.
Från smärta till insikt
Tack och lov har tiderna förändrats idag. Men det var med denna händelse som gjorde att mormor flyttade hem igen, fick sin son, och sedan letade hon i tidningen Land efter någon som behövde en hushållerska.
(Hon hade meriter som tagit hand om mat, barn, och hushåll till Centerledaren Gunnar Hedlund . Han var minister i Tage Erlanders regering.
Hon sade också upp sig hos tandläkaren Alice Timander , premiärlejonet, ofta i Svensk Damtidning på fester,där mormor var hushållerska.
Mormor var liberal, på den tiden liberaler var liberaler, och sade upp sig eftersom hon inte ville fira freden efter andra världskriget, ty Alice var nazist, sa mormor.)
Min morfars far svarande på mormors annons. ”Barn inga förhinder ”, skrev han.
