De senaste händelserna i Mellanöstern har återigen visat hur snabbt situationen kan eskalera. USA och Israel har inlett en omfattande militär kampanj mot Iran, i strid med internationell rätt enligt flera experter. Detta är ett tydligt exempel på ett “war of choice”, ett krig valt av USA, med mål om regimskifte i Teheran. Konsekvenserna riskerar att bli både långvariga och omfattande, inte bara i Mellanöstern utan även globalt.
Europas roll: observatör eller aktör?
Läs: Trumps attacker mot Iran är ett olagligt, frivilligt krig – och européer borde säga det.
En central fråga är Europas position. Som Carl Bildt påpekat på X, har Europa i stor utsträckning åsidosatt sig självt i dessa konflikter. Trots historiskt stark diplomati och ekonomiskt inflytande verkar många europeiska länder idag tyst acceptera USA:s offensiva linje, utan att själva driva en tydlig politik.
Det leder till frågan: Har Europa en egen politik i Mellanöstern? Eller är vår roll mest att medla, observera och reagera när det blir kris? Just nu framstår Europas röst som osynlig i ett beslutstagande som påverkar miljontals människor.
Europa står inför ett vägval ,att agera självständigt eller passivt i en snabbt eskalerande konflikt.
Rökplymer över Teheran efter USA:s och Israels militära offensiv den 28 februari 2026 visar hur snabbt situationen kan bli kaotisk. Carl Bildt påpekar att Europas tystnad riskerar att låta andra aktörer styra agendan, istället för att formulera en egen strategi för fred och säkerhet.
Israels agenda: en påverkande faktor
En annan viktig aspekt är Israels inflytande på konflikten. Bildt konstaterar att situationen delvis drivs av en israelisk agenda, inte att Israel ensamt orsakar konflikten, men att landets säkerhets- och politiska intressen påverkar beslut i regionen. Europa, genom sin passivitet, riskerar att låta sig styras av denna agenda snarare än att formulera en självständig strategi.
Vad bör Europa göra?
För att undvika att dras in i ett långvarigt krig och samtidigt värna sina egna intressen behöver Europa:
- Kommunicera tydligt att konflikten är ett “war of choice” av USA, och inte något som Europa valt.
- Prioritera skydd av sina medborgare, diplomater och militärpersonal i regionen, inklusive säker passage ut ur konfliktzoner.
- Aktivt arbeta med regionala partners, Saudiarabien, Irak, Oman, Qatar, Turkiet och Libanon, för att söka diplomatiska lösningar.
- Bilda en koalition för att utöva påtryckning på USA att begränsa militärt våld och söka politisk lösning.
- Fokusera på humanitärt ansvar och civila i regionen: tillgång till information, skydd och nödvändig hjälp.
Vi befinner oss i ett skede där Europa riskerar att vara en passiv aktör i en konflikt som kan eskalera snabbt. Samtidigt är det tydligt att regionens instabilitet drivs av flera aktörer, där Israel och USA har betydande inflytande.
Europa har möjlighet, och ansvar, att hävda sin självständiga röst, skydda civila och medverka till en diplomatisk lösning.
I en värld som ofta verkar driven av kortsiktiga geopolitiska intressen är Europas långsiktiga, självständiga politik mer nödvändig än någonsin.
