📅 10 mars 2026✍️
Text: Anna Nygård
🎨 Illustration: Koben
🎤 Intervju med: Fayyad Assali
Under två år har Rättvisa För Alla (RFA) vuxit från ett Instagramkonto till en tongivande organisation inom Palestinarörelsen i Sverige. Initiativet föddes ur frustration över avsaknaden av politisk representation under Israels folkmord på Gaza 2023.
”Helt ärligt tror jag ingen av oss hade något förtroende för vita organisationer kvar. Vi behövde skapa något eget”, säger Fayyad Assali.
Frustration blev handling
RFA startade som en enkel plattform för att sprida information om demonstrationer, arrangemang och konkreta tips, men behovet av en mer strukturerad organisation blev snabbt tydligt.
Avsaknad av politisk representation
Hösten 2023 markerade ett unikt och kritiskt ögonblick: för första gången i svensk historia fanns ingen politisk representation av Palestinarörelsen.
”När folkmordet började var det inte en enda vit själ på demonstrationerna. När det handlade om Ukraina gick alla ut, men när det gällde våra liv betydde det absolut ingenting.”
RFA:s roll idag
RFA är inte en palestinsk organisation utan lyfter Palestinafrågan för att bekämpa islamofobi och rasism i Europa. Genom informationsspridning, mobilisering på sociala medier och deltagande i Folkets röst inför valet vill RFA skapa konkreta förändringar utan att vara bundna till något parti.
Fayyads bakgrund och engagemang
Fayyad Assali föddes i Sverige men växte upp både i Södertälje och i Nablus på Västbanken. Hans ungdom präglades av andra intifadan, militär närvaro, bombningar och dagliga demonstrationer.
”Det tar ju på en. Att känna kärlek och fred är ett privilegium. Som 15-åring såg jag förnedringar som satte djupa spår.”
Sociala medier och organisering
Instagramkontot blev navet för information, koordinering och mobilisering. Det visade behovet av en mer långsiktig infrastruktur: en organisation med struktur, ekonomi och möjligheten att fortsätta rörelsens arbete.
”Vår analys var att rörelsen var väldigt initiativ- och aktionsbaserad. Infrastrukturer behövs för att möjliggöra fortlevnad.”
Folkets röst och valstrategier
RFA samarbetar med Folkets röst, en rörelse av organisationer och individer som under sju månader sammanställde konkreta krav inför valet.
”Vi har inget förtroende för något av riksdagspartierna, men vi har ett ansvar. Beslut om hur vi uppmanar folk att rösta kommer tas kollektivt.”
Framtidsvisioner
RFA vill etablera sig inom det antirasistiska arbetet och hålla Palestinafrågan levande med ett antikolonialt perspektiv. Målet är att ha anställda och fler medlemmar, med ekonomiskt oberoende som skydd mot censur och begränsningar.
”Vi vill ha ryggrad. Det var det vi saknade i Sverige.”
Motstånd i nya tider
Fayyad betonar vikten av att stå upp idag, i en tid av ökad fascism och repression. Att organisera och stötta varandra är både strategiskt och nödvändigt för säkerheten i rörelsen.
”Att stå upp är inte en lek, det är inte kul – det är så motståndsrörelser ser ut. Vissa riskerar livet, andra sitt levebröd, någon sitt rykte. Det är nya tider i Sverige och världen.”
Läs hela artikeln på Brand:
Det manar mig till eftertanke.
Dels efter artikeln där Expressens journalist blivit anmäld till socialtjänsten falskeligen, och där hennes barn fick känna på både osäkerhet och rädsla.
Dels när jag är på X, och varje gång blir skrämd av nazister och går ut därifrån. Jag är inte AFA. Jag har inte deras mod.
Jag tänker också på hur Expressens journalist Anna Gullberg sa att hon hatade sig själv för att inte våga stå upp i offentligheten längre . Men hennes artikel var ett slut på det. Nu berättade hon. Nu stod hon upp.
Min blogg tjänar på samma sätt att göra min röst hörd. Här störs jag inte av nazister. Det här är min egen plattform. Jag har ingen längtan tillbaka till X mer. Visst är det kul att bli retweetad av Annika Strandhäll. Samlas med såtar. Men mindre kul när ens barn outas.
Det är inte kul, säger dagens artikel här. Det är så motståndsrörelser ser ut. Mitt motstånd får ta sig uttryck här. X är ändå förlorad till nazisterna.
Jag tänker också på vad prästen sa i predikan på morgonmässan idag. När vi är i en snara behöver vi hjälp därifrån. Ensam klarar vi det inte.
Själv känner jag mig hjälpt ut ur snarorna av mitt fackförbund.
Min gospelkör, som jag tyvärr måste pausa just nu.
Samt mitt parti. Jag är inte ensam.
