Fredagsflamingon som aldrig fick lyfta

Igår kväll hände det. Jag skulle bara fixa så att ett litet knack på baksidan av mobilen skulle ta en skärmdump. En liten touch av teknikmagi, trodde jag.
Istället tryckte jag mig rakt ner i teknikhelvetet. Fabriksinställningar. Allt borta. Som att livet blivit raderat med ett litet finger.

Flamingon – den färgglada symbolen för veckans slut – satt redo med sin lilla resväska. Men nej. Ingen avgång. Inget nyhetsbrev. Bara en Marlene som stirrade på en tom mobil och försökte minnas lösenord från 2013.

Men så kom räddningen. En gammal mobil. Ett gammalt konto i The Walking Dead. Och plötsligt: ett nytt lösenord, en återställd mejl, och långsamt… en återuppståndelse.

Så nu, kära läsare:
Flamingon är tillbaka.
Backupen är på.
Och jag knackar inte på mobilen mer den här veckan.

Zinga Falaminga vickar på stjärten idag

Ja, hen dansar sig lätt framåt, för hen har fått nog av gnälliga gubbar, statsministrar som muttrar och riksdagsledamöter som kallar tanter för “små ängsliga människor”.

Veckans flamingorapport?

SD:s trollfabrik brann nästan upp i sitt eget hat – men Åkesson försökte släcka med Pommac.

Johan Pehrson slirade ur liberalismen snabbare än du hinner säga “Snapchataktier”.

Och medan de högerblåa bygger hatkyrkor, planterar vi framtid.

SD:s hatkyrka som rymmer nazister och allehanda skumma typer, må stå där i all sin gräslighet, må så vara att också våran statsminister rör sig där, vår regering och till och med vår kungafamilj. Det kan inte vara länge, det vägrar en flamingo 🦩 att tro. Zingo flamingo väljer istället att glädjas åt våren och att maj kom.

1 Maj!

Zinga säger:

De tror att Internationalen är gammal och dammig –
men vi sjunger den med neonskyltar och flamingofjädrar.
De tror att vi är ängsliga –
men vi är arga, vakna och förbannat sammansvetsade.

Zinga dansar inte för att glömma.
Zinga dansar för att minnas – och marschera.
Med Internationalen i näbben och solidaritet i steget.

Påvens begravning – och fågeln i blått

Flamingo Zinga blev inbjuden till Påvens begravning i Rom.
Nej, hen fick inte åka med statsministerns fina plan – du vet, det där med plats för kungafamiljen, ärkebiskopen och en mycket noga utvald pommacservering.

Kungafamiljen satt där och prasslade med silkesprogram. Ärkebiskopen smuttade högtidligt på sin pommac.
Och in svepte Zinga, stolt som en protestsång i fjäderform.
Inbjuden som hen var – men imponerade det på Kristersson?

Inte direkt.

Statsministern muttrade något om ”säkerhetsklass” och ”oväntad passagerare”.

Zinga tittade lugnt på honom och svarade:

”Jag har egna vingar. Vad har du?”

Sedan vände hen på benet, tog sats –
och flög upp mot Rom med näbben mot solen.

Väl på plats tappade hen nästan näbben.

Trump satt där. I helblå kostym.
Som om begravningen vore en golfrunda med Putin.
Han halvsov sig igenom ceremonin. Stirrade ner i sin mobil.
Som om Påven var bakgrundsbrus.

Zinga klättrade upp på Peterskyrkans tak och viskade:

”När fascister snarkar i blått, håller vi ögonen öppna för friheten.”

Och så vickar vi vidare…

Zinga vickar på stjärten mot nästa vecka. Hen har skrikit från barrikaderna, dansat på Vatikanens tak och sjungit Internationalen med glitter och näbb.

Men kampen tar inte slut i dag. Den bara byter takt.

För så länge makten hånar tanter,
så länge fascister klär sig i blått och sover genom sorgen,
så länge hat göms bakom påstådd filosemitism –
då vickar vi. Då sjunger vi. Då reser vi oss.

Vi är inte små ängsliga människor.
Vi är flammande fjädrar, arga röster, och okuvliga hjärtan.

Vi är fredagsflamingon. Vi är Zinga. Och vi kommer tillbaka.

---

Swisha en kaffe till Zinga Falaminga på vift – hen tackar med en dans i solnedgången.
☕🦩🌴✨
076-766 54 23

Signa upp på mitt nyhetsbrev så missar du inget:
Gå till nyhetsbrevet här
Nyhetsbrevet skickas varje fredag och innehåller:
SD-granskningar och politiska avslöjanden,
brandtal, bloggnyheter och fredagsflamingor.
Reklamfritt, ärligt och alltid skrivet med hjärtat.

Läs fler avslöjanden om SD i vårt SD-arkiv:
Till SD-arkivet

Utforska alla Zinga Falaminga-inlägg:
Till Zinga-arkivet

← Till startsidan