En tidig morgon i Frösö kyrka

Jag har varit på julottan i Frösö kyrka en gång. Det var en särskild upplevelse, att sitta där på morgon då mörkret utanför är kolsvart när du tittar ut från de stora fönstren.

Frösö kyrka är känd för sin storslagna utsikt. När du står där vid kyrkbacken och på en molnfri dag får se fjällen spegla sig i Storsjön. Kyrkan är en populär plats att gifta sig i. Min lillasyster gjorde det. Jag blir aldrig trött på utsikten. Jag är ju från Strömsunds kommun. Inte infödd Frösöbo. Så jag är inte hemmablind. Jag blir alltid lika glad och förundrad av den storslagna skönheten av naturen här. Jag har alltid älskat naturen och efter allt jag varit med om, vågar jag hävda att naturen har en läkande effekt på människor.

Julottans magi: ljus och psalmer

Nå, väl. Nu satt jag den här gången, i en upplyst kyrka på julottan. Ljusen tändes i kyrkokronorna som hänger från taken. Så festligt blir det bara på julottan. Aldrig att ljusen tänds någon annan dag.

Sedan bakom mig, hörs ”O, helga natt”. Och vi sjunger psalmer vi annars inte sjunger, unika för julottan, tänker jag.

I år var jag inte på julottan. Men det hade Henrik Jönsson varit. Var han lika tacksam som mig? Minst sagt inte. Jag vet inte om han på riktigt är kristen.

Läs Henrik Jönsson vs. Johannes Klenell av Joel Halldorf

Predikans betydelse och psalmbokens ord

Såhär tänker jag. En predikan är från Gud. Det är Guds ord som talar i prästen och som han för ut oss åt alla. Efter predikan brukar jag läsa dessa ord, från psalmboken som jag fick i första klass:

Herre Jesus, du har sagt: Saliga äro de som höra Guds ord och gömma det. Du har i din nåd och godhet låtit mig höra ditt ord,
Hjälp mig nu att bevara i mitt hjärta allt det jag hört och rätta mitt liv därefter, så att ordet må bära frukt till evigt liv. Amen.
-Efter W. Löhe

Min sommar i Uppsala och kyrkans charm

Jag åkte tåget, själv till Uppsala en sommar. Jag tog in på ett hotell där vid tågstationen och insöp staden inom några dagar. Jag var mest i Domkyrkan. Jag älskade att vistas i denna skatt till kyrka som vi har i vårt land. Jag kände att jag ville bo i denna stad och gå till denna kyrka varje söndag och mer därtill. Det vill jag fortfarande.

Men Frösö kyrka har också sin charm. Som jag beskrev ovan, med sin fjällutsikt och så. Jag kom till Uppsala på fredagen och åkte hem på söndagseftermiddagen. Jag hann också med en konsert på lördagen i kyrkan som var helt fantastisk. Det var på slutet av sommaren, och det var därför den sista sommarkonserten.

Predikan och samtidens utmaningar

När prästen predikade på söndagens högmässa, var han mer politisk än vad prästerna på Frösön brukade vara. Och jag hade ingenting emot det. Det var sunda politiska åsikter prästen framhöll. Detta var i bakvattnet efter att en nazist mördade en kvinna under Almedalsveckan.

Det finns en anledning till att jag känner trygghet i svenska kyrkan. Att prästen här predikade Jesus ord och kopplade ihop denna hemska händelse på ett sunt och begripligt sätt, är trygghet.

Det kan finnas en längtan att höra prästens ord när nåt hemskt hänt. Tex ville jag iväg till kyrkan idag, men kylan och vinter satte tyvärr stopp. Jag orkade helt enkelt inte.

Men om prästen nämnt nåt om det hemska som hände kvinnan som sköts av ICE, hade jag längtat att få höra det. Hoppats att det skulle nämnas.

Det jag tycker mest om med kyrkan är all tankeverksamhet som pågår. Alla kloka ord. Alla samtal.  Jag älskar det.

Fältpräster och ungdomars behov

Eller om ni hörde på radions gudstjänst i dag? Där intervjuade journalisten två fältpräster (den ena skulle bli, den andra hade mer erfarenhet och hade också besökt Ukraina). Detta var mycket intressant att lyssna på. Jag själv pratade med en ny präst hos oss i Frösö församling som jobbar som fältpräst på halvtid. Hon sa samma sak som prästerna i radion till mig. Att prästen inom försvaret är mycket omtyckt. Det finns ett behov hos dessa ungdomar att få prata med prästen, och också kunna delta på gudstjänster.

Prästen i radion sa att dessa ungdomar utsätter sig för starka påfrestningar både fysiskt och psykiskt och gudstjänsten blir en avkoppling. En chans att stanna upp och reflektera. Sjunga en välbekant psalm. Lyssna på orden. Stå upp och sitta ner.

Vår förra kyrkoherde berättade en gång att han lyssnat på en föreläsare i Sundsvall. Denne var inte själv kristen. Men det fanns bestyrkt att det finns något helande i att delta i gudstjänster. Just detta att sjunga, lyssna, vara delaktig.

Ingenting av detta tar Henrik Jönsson upp. Han tycks störa sig på att prästen pratar om solidaritet och medkänsla. Sådant som följer när man går med Jesus.

Jönsson, Klenell och kyrkans roll i samtiden

Att delta i en gudstjänst kan vara en stilla och helande upplevelse, som jag beskrivit med Frösö kyrka och Uppsala. Men i den offentliga debatten framträder ibland en helt annan bild av vad kyrkan “bör” göra.

Henrik Jönssons perspektiv

• Ser kyrkan som en arena som bör vara neutral.
• Tolkar budskap om solidaritet och medkänsla som politisk propaganda.
• Reducerar tron till ideologi och missar tron som handling och medmänsklighet.
• Kritiserar präster för att tala om samtidens problem, utan att ta hänsyn till kontexten eller människors behov av tröst och vägledning.

Johannes Klenells perspektiv

• Ser kyrkans uppgift som att förmedla tro, medmänsklighet och handling i världen.
• Solidaritet och omsorg är inte politik, utan en del av Jesu undervisning och praktisk tro.
• Framhåller vikten av kontext, historiska erfarenheter och behovet av tröst och vägledning i samhället.

Min reflektion

Min egen upplevelse visar att kyrkan kan ge trygghet, ro och reflektion, även när den berör samtidens svåra frågor. Det är mer än politik, det handlar om hur vi som samhälle tolkar medmänsklighet, solidaritet och tro, och hur vi låter dessa värden forma oss både som individer och gemenskap.

Samtiden i ett större perspektiv

Joel Halldorf beskriver debatten mellan Jönsson och Klenell som ett exempel på hur kultur, religion och politik korsas i vår tid. Han ser detta som en symbol för samtidens polarisering: hur institutioner och offentliga samtal blir arenor för konflikter, och hur olika sätt att se på tro och solidaritet kan kollidera.

Min bloggtext visar den nära upplevelsen, det konkreta mötet med kyrka, psalmer och predikan. Tillsammans visar dessa perspektiv varför det är viktigt att reflektera över vad kyrkan betyder, både för individen och för samhället, i en tid av hot, hat och debatt.

Jesus var aldrig neutral

Jönsson ondgör sig över att prästen låter banal när han säger att ”Trump är dum”.
Jag undrar vad Jesus själv hade sagt till Jönsson.

Jesus var inte rädd för att sätta sig emot makten. Han konfronterade översteprästerna och kallade dem ett ormyngel. Han lindade inte in sanningen för att framstå som neutral eller rumsren.

Jag kan varmt rekommendera Netflix-serien The Chosen. Jag såg alla fem säsonger under julhelgerna. Säsong fem avslutas med en klassisk cliffhanger: Judas ger Jesus Judaskyssen.
Det är en scen vi känner igen, inte bara från evangelierna utan också från populärkulturen. I Gudfadern kysser Michael sin bror som förrått honom. Kyssen är densamma. Förräderiet likaså.

Det går knappast att spoila Jesu historia. Vi vet hur det slutar. Som min äldsta son sa: det måste ju bli fler säsonger. Korsfästelsen väntar.

Jesus är allt annat än neutral. Han är en revolutionär.
Och vi lär oss att efterlikna Jesus.
I den meningen är vi alla revolutionärer från kyrkan.