Sommaren är inte över, och inte sveken heller.
Från Gaza till svenska domstolar, från MC-bossar till mörkerseende, här är fem nya texter som skär genom dimridåerna och säger det som måste sägas.
Nyhetsläget just nu
Ebba Busch och SD skämmer ut regeringen med sitt stöd till Israel mitt under folkmordet i Gaza.
Israels ambassadör tackar öppet Ebba för stödet, samtidigt som världens kritik mot blockaden växer.
Som Jan Sjölund skrev: ibland är sanningen så mörk att vi slutar titta, och då kan ondskan arbeta ostört.
🛑 När “hjälp” i Gaza betyder dödsfällor
Mutdömd MC-boss leder säkerheten vid “hjälpcentra” där över 1 000 hungriga dödats. FN kräver nedläggning.
Bakgrunden ser ut som ett hån.
Dialogen? Något om “säkerhet” och “terrorismbekämpning”, medan maten ruttnar i containrar.
Sverige, vi måste sluta låtsas.
Sverige sitter stilla. Vi blockerar stödet till UNRWA, det enda FN-organ som faktiskt når ut med hjälp, och låtsas att vi gör vårt bästa.
Vi fördömer inte när nödhjälp används som lockbete för massdöd.
Vi låter oss luras av ordet “hjälp” när det borde stå “ockupationens logistik”.
Så låt oss sluta prata om hjälp i Gaza.
För när “hjälp” betyder dödsfällor, är det inte hjälp längre.
Det är förnedring, med internationell stämpel.
👉 Läs mera här
—
Ett tomrum på fyra hjul
Ebba Busch ser farligt bekväm ut i rollen som Israels mest lojala fan girl, mitt under ett pågående folkmord.
Stockholmsyndrom? Nej, det här är värre. Det är medvetet.
Jag skriver om drömmar på hjul som aldrig blev av ,och varför regeringen måste KU-anmälas för att ha blockerat nödhjälp till spädbarn i Gaza.
👉 Läs mera här.
—
✍️ Stumpen, citationstecknen och barnen i Gaza
Johannes Anyuru om ordens makt, och maktens ord.
När en stump blir en rubrik och barnen i Gaza försvinner ur meningen.
Johannes Anyuru skriver om citationstecken, EU:s ”kakanklagelse”, och att det som sker i Gaza inte är krig, utan folkmord.
Jag skriver om varför orden spelar roll, särskilt när makten vill tömma dem på innehåll.
👉 Läs mera här.
—
⚖️ Diskriminering är olagligt – men inte om ingen orkar bry sig
Blir du sjuk, gammal, för högljudd eller bara “fel” i någons ögon, då är det som om din värdighet har bäst före-datum. I praktiken får du höra vackra ord om “hjärtat i verksamheten” samtidigt som dörren stängs framför dig. Och det är aldrig din kompetens det handlar om.
Vi vet att diskriminering är förbjuden i lag. Men vad spelar det för roll om ingen driver frågan, ingen tar strid och alla vänder blicken bort?
Det här är min text om systemets svek, och varför det måste sluta vara bekvämt att ignorera rättigheter.
Från lagtext till verklighet: när rättigheterna bara gäller på pappret.
👉 Läs mer här
—
📷 Svenskt svek, Gaza, journalistiken och mörkerseendet vi måste våga ha
”Ett oförlåtligt svenskt svek”, blogginlägg i fokus
I veckans text tar jag avstamp i Jan Sjölunds krönika, som säger: ibland blir sanningen så svart att vi väljer att titta åt annat håll. Jag delar min egen historia – om överlevnad, hjärnans skyddsmekanismer och sorg som väntar på att bli hörd.
För mig är det här mer än ord. Det är en vädjan att våga känna det som händer i Gaza, i våra egna historiska spår – innan tystnaden blir samtycke. För som Sjölund skriver: när journalister tystnas, dör sanningen.
“Det är mycket svårare att känna, än att tänka,” säger min terapeut. Men när mörkret blir ohanterligt, är det det enda sättet att verkligen se.
När sanningen är för mörk för att titta på, slutar vi titta. Och barn dör i tystnad.
👉 Läs mer här.
—
🦩 Tack för att du läser!
💸 Stöd bloggen: Swisha en slant till 076-766 54 23
📲 Följ på X, Facebook & YouTube (Länkar överst på bloggen)
🌐 marlenetyckosdotter.com