Hon kramade SD. Nu undrar hon varför ingen tror på henne.

En kvinna i kostym står framför en stor förgylld spegel och frågar "Who is queen?" — men spegeln visar inte henne tillbaka.
Spegel, spegel på väggen där. Svaret hon fick var inte det hon väntade sig.

Liberalismens själ såldes i Tidöavtalet

Simona Mohamsson är drygheten själv. Hon lovade skolreformer, kramade SD, satt med i varje rum där besluten togs, och säger nu att hon saknade majoritet.

Jag läser ”L:s skollöfte blir inte av: ”Har inte majoritet” i Aftonbladet.

Hon sålde själva själen av vad L är meningen att vara. Kontrasten till Bengt Westerberg är öronbedövande.

Westerberg lämnade studion. Mohamsson satte sig ner.

”Jag såg det live. Val 91. Westerberg reste sig och lämnade studion när Ny Demokrati klev in. Det kostade. Det var liberalism på allvar. Simona Mohamsson satte sig ner istället.”

Westerberg tog strid mot Ny Demokrati när det kostade, det är vad liberalism ser ut när den är på allvar. Ny Demokrati gick upp som en sol och ned som en pannkaka. Liberalernas dåvarande partiledare Westerberg reste sig upp och lämnade studion när Greven och Skivbolagsdirektören kom in i Riksdagen Jag såg det live. Val 91.

Det som är besynnerligt är att L tror, fast dom legat stadigt under hela mandatperioden, att dom ändå mirakulöst skulle få stöd.

Hon går fram som en robotdocka med inövade repliker. I Aktuellt, i Agenda, samma mantran, samma galna glädje. DN:s ledarsida jämförde henne med en nyfrälst pingstvän. I Agenda svarade hon ”vi tar ansvar för Sverige” sexton gånger, oavsett fråga.

Det demokratiska underlaget är minst sagt skakigt. Hon satte sig själv på sin post efter att ha kramat Åkesson och sagt ja till honom i regering, trots att partiet beslutat motsatsen. Det digitala mötet där hon vann ledarskapet var tekniskt kaos och hon vann med bara några rösters marginal. Det var inget styrkebesked.

De som lämnade efteråt,erfarna, hängivna liberaler som lagt sin själ i partiet, fick inget tack. Bara hånskratt. ”Det finns ju andra partier”.

Alexander Bard var i extas på X över Mohamsson. Skrek ”Äntligen ! Bort med dessa!” Han har nu åter anslutit sig till L, för vilken gång nu i ordningen, det är lite svårt att hålla räkningen. Han låter hela X få veta vilken djup kärlek han hyser för Simona Mohamsson.

En röst på L är en bortkastad röst

Liberalerna kommer att åka ut ur riksdagen. Det är helt rätt. De kom in sist på stödröster och den räddningslinan finns inte kvar. KD ligger själva farligt nära spärren, de kan inte rädda både sig själva och L. Elisabeth Thand Ringqvist, Centerpartiets nye partiledare från mitt Frösön, sa det rakt i ansiktet på Mohamsson i Aktuellt: en röst på L är en bortkastad röst.

Svenska folket är av tradition ett solidariskt folk. Vi har inte mycket till övers för SD:s politik, och Mohamssons försäkringar om att Åkesson ”inte är rasist längre” hjälper föga. Det luktar ren desperation. Värre sällan skådat.

Nu vill folket sätta hela Tidögänget på plats. Mohamsson med dem. Det är därför hon åker ut. Det är därför det är helt rätt.

Mohamsson står framför spegeln och frågar: Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som drottning är?

Spegeln visar Magdalena Andersson.


Upptäck mer från Marlene Tyckosdotter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Verifierad av MonsterInsights