Överläkare Solveig Nilsen, det finns ingen som håller i trådarna längre, som du gjorde. (Läs mer om Solveig Nilsen här). Och det märks.

Samhället kör över mig.

Inte förrän idag, ser jag hur oerhörd stor betydelse du hade för mig. Jag känner saknad.

Du låg hela tiden ett steg före mig. Din omtanke för mig har ingen tidigare människa någonsin visat.

Nu är jag ingen ”flicka” längre. Och med åldern hade allt kunnat bleknat i berget där alla anteckningar placerades.  Men jag har, efter egen förfrågan, fått hem allting. Jag läser då och då.

Hur jag feltolkades.

Felbehandlades.

Du hade kännedom om mig redan sedan första dagen. Det var som att det var du som hade byggt upp platsen jag sedan fick komma för läkning. Endast för mig.

När jag tagit mig ur det värsta (Gud vet hur) fanns du där.

Tänk att jag skällde ut dig vid vårt första möte. Hur hade jag kunnat veta? Att du på riktigt hade omtanke ? Att du på riktigt kunde bota? Jag var som ett vilt sårat djur.

Jag intresserar mig inte för deras blindhet, när jag bläddrar i den bibel av anteckningar som finns kvar.  Det enda av intresse i dessa gamla anteckningar, är när du tog hand om mig. Och genast satte igång med ”motivationsarbetet”.

Gud vet, jag behövde motivation. En tidigare helt frisk flicka som föll till en hög på golvet. Månad in och månad ut.

Jag fick min revansch. Du gav mig den. Du gav mig livet. Du gav mig allt. Hur kan jag någonsin kunna tacka dig? Du fantastiska människa.

Jag saknar så mycket, idag, din omtanke. Din kärlek. Ditt tålamod. Allt som du gjorde. Det finns inget sånt nu längre. Någonting är så annorlunda.

Nu får jag kämpa överallt, i vårt samhälle . Där du inte gått före och tryggat upp allting. Herregud du var överallt. Utan dig, tex, förmodligen ingen rättegång mot våldtäktsmän. Du hjälpte mig på riktigt. Precis som Gud visste att du kunde. Jag tackar Gud. Jag är kristen idag mer än vad jag varit förut.

Hela tiden vi fick tillsammans läkte du mig. Gjorde rätt. Botade . Förstod. Bara du i dig, är värd en bok.

Jag önskade du fanns för alltid. Men ingen gör.

Din Marlene

PS: Du lade ändå grunden, som en ängel. Får jag kalla dig så? Guds rika välsignelse till dig. Finaste människa. DVS.