Det är klart nu. Johan Forssell blir kvar som migrationsminister. Statsminister Kristersson har personligen backat honom, Moderaterna står bakom honom, och regeringen låtsas som att ingenting hänt.

Tjusigt va? 😉

Detta är ett vägval för svensk politik, och ett vägval för hela samhället. Det betyder att regeringen inte längre bara tolererar SD:s rötter i vit makt-miljön. De tolererar nazism i den egna regeringen, i de egna hemmen.

Det handlar inte om en son. Det handlar om makt och ansvar.

Varje gång oppositionen ifrågasätter regeringen hör vi samma mantra: ”man ska inte blanda in familjemedlemmar.” Men detta handlar inte om privata detaljer. Det handlar om säkerhetshot, föräldraansvar (som regeringen älskar att predika om för andra), och politisk trovärdighet.

När migrationsministerns son engagerar sig i nazistiska grupper är det inte privat,det är ett symptom på ett regeringsparti som inte har koll på högerextremismen i de egna leden.

När regeringen inte ens vill svara på när Säpo informerade dem, då handlar det om säkerhet, inte “privatliv.”

När samma regering drivit en kampanj för att tvångsvräka föräldrar vars barn begår brott, då är det dubbelmoral av sällan skådat slag.

SD har fått sällskap vid makten

Det räcker inte längre att säga att SD har nazistiska rötter. Nu är det normaliserat på alla nivåer:

Ministrar skyddas från granskning

Riksdagsledamöter retweetar nazister

“Föräldraansvar” gäller bara arbetarklassens mammor

Nazistkopplingar beskrivs som “dåligt sällskap” eller “ungdomsförvillelse”

Det är ett systemfel. Regeringen har valt sida, och den sidan är vit makts normalisering.

Vi kommer minnas detta svek

De kan tiga, manipulera och gömma sig bakom kommunikationsstrateger, men detta är en brytpunkt:

Vi ser vilka ni skyddar.

Vi ser vilka ni offrar.

Vi ser vilken framtid ni bygger,och vi tänker inte vara tysta!