När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem och sade: ”Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss!” Då svarade Petrus och apostlarna: ”Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade. Honom har Gud upphöjt till sin högra sida som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom.”

Apg 5:27-32

Psalm 256 skrevs av Ylva Eggehorn 1972. Hon var 22 år och befann sig på Sigtunastiftelsen när hon mötte ett polskt-judiskt par, far och dotter, som bar på en tung sorg. De skulle resa vidare nästa morgon. På kvällen bad hon Gud om ord som kunde hjälpa dem, och fick hela texten på en gång.

Det hemliga tecknet syftar på Kain. Gud satte ett skyddstecken på honom trots allt han gjort. Ingen fick röra honom. Tecknet nämns i Bibeln, men aldrig vad det var. Det är därför det kallas hemligt.

Det är inte en psalm för de duktiga. Det är en psalm för dem som är på väg utan att veta hur det slutar.

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.

Psalm 256

En vän skickade mig det citerade bibelcitatet (se ovan) idag. Jag blev glad redan innan jag läst det. Sedan läste jag, och det landade.

Det går inte stoppa någonting som Gud kallat.

Ingen människa är Gud. Inte ens den som tror sig tala i hans namn.

Någon har sagt åt mig att sluta gå. Jag går ändå.

Som när jag satt mitt emot någon som hade makten att säga nej. Petrus kände igen det. Inför Stora rådet, bakom galler, med översteprästen framför sig. Han svarade ändå.

Ju äldre jag blir, desto mer är jag min mormor. Hon var en liberal kvinna som gick sin egen väg, och om någon sa att hon inte kunde, bevisade hon dem fel. Det är mitt arv. Det sitter i ryggraden.