Varför Tidöregeringen plötsligt bråkar med SD, och vad som egentligen står på spel

Jag ser nu hur regeringen plötsligt markerar mot Sverigedemokraterna. Jessica Stegruds tweet fick starka reaktioner, och statsministern och hans gäng låtsas bli bestörta. Men för mig är det uppenbart: det här är inte en moralisk uppgörelse. Det är ett teaternummer.

En låtsad uppgörelse

Regeringen vet precis vem de har släppt in i finrummet. SD:s rasism är inte ny, inte dold, inte oväntad. Att låtsas bli chockerade nu är att underskatta oss väljare.

Jag tänker att det här snarare handlar om att försöka rädda ansiktet. Att dämpa de röster, både internationellt och här hemma, som ser hur nära SD står makten. Men om man verkligen ville markera, skulle man också ta konsekvenserna: bryta samarbetet. Och det gör man förstås inte.

M vill inte ha SD i regering, eller?

Jag kan inte låta bli att undra om det börjat gå upp för Moderaterna att de faktiskt inte vill ha SD i regeringen. Samtidigt får vi aldrig några klara besked. De smyger, duckar, gör utspel,men vågar inte tala klarspråk.

Otydlighet är ett klister i relationer som gör oss beroende. Om du sätter ut en ostbit till en råtta hela tiden,kommer råttan förlora intresset.  Men om du lägger dit den bara ibland, kommer råttan rusande dit för att kolla om där finns någon ostbit.

Det är sådan här typ av otydlighet som gör oss beroende av vissa kobror. Det kan också vara så att vi inte alltid vill veta heller. ”Älskar han mig eller älskar han mig inte ?” suckar vi olyckligt.  Istället för att ringa honom och försöka kommunicera.

Vad jag vill säga är att det kan finnas många anledningar regeringen inte vill tydliggöra om SD är välkommen in i regeringen.

Jag tror regeringen är rädda. Jag tror att dom någonstans fattar att det här var inte lyckat, med SD. Men man gjorde det ändå. För Kristersson ville få komma i bild med Biden och hans fru om halsen. Att SD nu ställt krav på att sitta i regeringen har inte gjort det lätt för Kristersson.

Vi fattar att Kristersson går med på vad som helst. Kanske till och med ge Åkesson statsministerposten. Men oss måste du igenom först. Och det går inte.

Susanna Silfverskiöld tror på allvar att lösningen är att kritisera Magdalena Andersson för att inte vara tillräckligt rasistisk. Det är som att tävla i vem som kan sjunka snabbast.

Valet förloras här

Jag tror att regeringen missbedömer väljarkåren. De förstår inte hur impopulära de är tillsammans med SD. Det är inte bara politiska motståndare som ser det, det gör vanligt folk också. Det är därför de kommer att förlora nästa val.

Att stå sida vid sida med ett parti som ifrågasätter svenskheten hos människor som är födda här, som är lärare, sjuksköterskor, kulturarbetare, grannar och vänner… det är ett självmål!

Det är inte SD som avgör vem som är svensk. Och det är inte Kristersson. Det är vi, och vi reser agg.

Jag och många med mig, vägrar spela med i teatern.

Jag vägrar låtsas som att detta är en överraskning. Vem är förvånad?

SD är samma parti idag som igår. Regeringen vet det. Vi vet det. Katten vet det.

Vad Jessica Stegrud vet,skiter jag fullständigt fan i.