Mahmoud Khalil sitter frihetsberövad i USA – inte för något brott, utan för sina politiska åsikter. En McCarthy-lag dammas av, AI jagar tankebrott, och yttrandefriheten försvagas. Det här är inte bara ett amerikanskt angrepp – det är ett eko vi känner igen i Sverige. Fråga Joakim Medins familj.
Det är tanken som är brottet
Den 12 april dömde en migrationsdomare i Louisiana att Mahmoud Khalil kan utvisas för sina politiska yttranden – främst för sin kritik mot Israels krig i Gaza. Khalil är inte kriminell. Han har permanent uppehållstillstånd. Han är juridiskt sett en ”United States person”, med skydd under konstitutionen. Men det spelar ingen roll längre. Hans åsikter anses vara ”ett hot mot USA:s utrikespolitik”.
När Mahmoud Khalil ställdes inför migrationsdomstolen i Louisiana citerade han domaren själv:
”Det finns inget viktigare än rättssäkerhet och grundläggande rättvisa.”
Sedan såg han hur dessa principer försvann i samma ögonblick. För Khalil blev domen ett straff för hans åsikter – inte hans handlingar.
En tvåsidig promemoria från utrikesminister Marco Rubio låg till grund för domen. Inga konkreta bevis. Inga vittnesmål. Ingen möjlighet för försvaret att ens granska underrättelsematerialet. Advokaten kallade det för en ”kangaroo court”. Jag kallar det vad det är: ett varningsskott mot varje röst som vägrar tiga.
Clearly what we witnessed today — neither due process nor fundamental fairness was present.” – Mahmoud Khalil, citat ur Jacobin
AI, blacklists och Betar – ett dystopiskt maskineri
Bakom domen ligger något ännu mörkare. Det nya programmet Catch and Revoke använder AI för att övervaka studenters sociala medier. Lägger du upp inlägg om Palestina? Då kan du hamna på listor skapade av högerextrema grupper – som sedan lämnas till staten. Det är en återkomst av McCarthy-eran, men med algoritmer istället för arkivskåp.
Detta program, Catch and Revoke, beskrivs av Jacobin som en helstatlig offensiv mot politiskt oliktänkande, övervakar studenters sociala medier och använder ansiktsigenkänning för att identifiera demonstranter. Det låter som dystopi – men är redan verklighet. Algoritmen söker inte efter brott, utan efter åsikter.Jacobin avslöjar att listor på oppositionella aktivister lämnas in av privatpersoner, högergrupper och pro-israeliska organisationer, som sedan används av staten. Khalil fanns på en sådan lista – framtagen av den extremhögeranknutna gruppen Betar.
En gång sa man att ”tankebrott” bara fanns i dystopiska romaner. Nu fyller de fängelser i Louisiana.
När Sverige tystnar – Joakim Medin och det smärtsamma eko vi hör
Fallet Mahmoud Khalil får mitt hjärta att tänka på en annan tystnad – en som kommer från Turkiet, där den svenska journalisten Joakim Medin sitter frihetsberövad. Hans gravida fru gråter här hemma i Sverige, medan Medin hålls fängslad i ett säkerhetsfängelse i Istanbul. Brottet? Hans journalistik, hans mod, hans vilja att dokumentera det vi inte får se.
Svenska UD mumlar, men agerar inte kraftfullt. Regeringen säger att fallet har högsta prioritet, men vad jag kan förstå har inte vår statsminister ens lyft luren och ringt till Erdogan om det hela. Medan Trumpregimen i USA jagar åsikter med AI och deportationslistor, sitter vår egen sanningssökare fast i en annan auktoritär stats maskineri – och makten här hemma verkar titta åt ett annat håll.
Joakim Medin skrev nyligen från fängelset:
”Jag vill fortfarande tro på att pennan är mäktigare än svärdet.”
Det som förenar Khalil och Medin är det som borde förena oss: kampen för frihet att tala, att skriva, att protestera. För dem är yttrandefriheten inte ett teoretiskt ideal. Den är en cell, ett beslut, en tystnad som hotar att bli permanent.
Yttrandefriheten måste nu försvaras
Mahmoud Khalil sitter fängslad i en privatdriven förvaringsanläggning. Hans öde ligger i händerna på domare och byråkrater – men också i våra. Varje gång vi lyfter hans namn, påminner vi om att yttrandefriheten inte är något man får längre – det är något vi nu måste försvara.
Free Mahmoud Khalil. Free thought. Free speech.
Som Jacobins skribent Chip Gibbons skriver:
“Mahmoud Khalil remains a political prisoner in the United States. And his case remains intertwined with the fate of free speech in this country.”
Och det gäller inte bara USA. Det gäller oss alla. Här. Nu.
Vad är McCarthyism – och varför spelar det roll idag?
På 1950-talet drev den amerikanske senatorn Joseph McCarthy en politisk kampanj för att jaga misstänkta kommunister. Det räckte med ett rykte, en gammal vänskapskrets eller en ifrågasatt åsikt för att bli kallad till förhör, svartlistas från sitt jobb eller tvingas till offentlig avbön. Det var en tid av angiveri, rädsla och förlorade livsverk.
McCarthyismen handlade inte om vad människor gjorde – utan om vad de tänkte. Den som misstänktes för att ha ”fel” åsikter betraktades som ett hot mot staten.
Men det hände inte bara där. Även i Sverige registrerades kommunister av SÄPO – fackligt aktiva, kulturarbetare, journalister, vanliga medborgare. De övervakades i det tysta. Inte för vad de gjort, utan för vad de kunde tänkas tycka.
Det är exakt den logiken vi ser återvända idag – men nu med AI-övervakning, algoritmer, hemliga listor och terrorstämplade hashtags. Fallet Mahmoud Khalil visar att McCarthyismen inte är ett spöke från det förflutna. Det är ett pågående övergrepp i realtid – förklätt i säkerhetens, ordningens och ”utrikespolitikens” namn.
Vi får aldrig glömma vad som hände då. För att förstå vad som händer nu.
När Vita huset börjar jaga sanningssägare
Den 9 april 2025 beordrade Trumpadministrationen en officiell utredning mot Christopher Krebs – den före detta chefen för CISA som förnekade att valet 2020 var ”stulet”.
CISA betyder Cybersecurity and Infrastructure Security Agency. Det är alltså inte CIA han ledde, utan den myndighet som skyddar USA:s digitala infrastruktur.
Krebs blev känd 2020 när han öppet motsatte sig Trumps lögner om valfusk och sa att valet var ”det säkraste i amerikansk historia”. För det sparkades han.
Nu vill Trump inte bara hämnas – utan använda honom som symbol för vad som händer med dem som försvarar sanningen.
CISA arbetar med cybersäkerhet och valskydd – inte med spioneri som CIA. Det gör Trumps memo ännu mer absurt: en cyberexpert som säger sanningen om valresultat behandlas nu som en landsförrädare.
Enligt det officiella memorandat från Vita huset ska nu hans säkerhetsklassning dras in. Man öppnar därmed för en bred utrensning av röster som motsatte sig Trumps valmyter.
Som Anders Lindberg, chefredaktör på Aftonbladet, påpekar i en kommentar på X:
”Nu beordrar Trump alltså utredningar mot de som förnekade att han vann valet 2020. Alltså folk som försvarade det verkliga valresultatet.”
Det handlar inte längre bara om vad man säger – utan vad man inte får säga. Det är därför Mahmoud Khalil och Joakim Medin behöver oss nu. Inte senare.
Det här är en maktkamp om själva definitionen av yttrandefrihet – och vem som får äga berättelsen.
Swisha en kaffe till Zinga Falaminga på vift – hen tackar med en dans i solnedgången.
☕🦩🌴✨
076-766 54 23
Signa upp på mitt nyhetsbrev så missar du inget:
Gå till nyhetsbrevet här
Nyhetsbrevet skickas varje fredag och innehåller:
SD-granskningar och politiska avslöjanden,
brandtal, bloggnyheter och fredagsflamingor.
Reklamfritt, ärligt och alltid skrivet med hjärtat.
Läs fler avslöjanden om SD i vårt SD-arkiv:
Till SD-arkivet
Utforska alla Zinga Falaminga-inlägg:
Till Zinga-arkivet
