Jag har inte alltid hållit med Kajsa Ekis Ekman.
Men i den här frågan träffar hon rätt. Hon skriver i Dalademokraten om hur Malmövänsterns Showan Shattak straffas för att han säger sanningen.
Det är när Showan Shattak i direktsänd tv ställer den enkla men livsfarliga frågan, om Sveriges regering skickar 295 miljoner kronor till en terrorstämplad jihadistisk regim i Syrien, som Ekis Ekman berättar om det. Hon skriver att Shattak sa till den moderate ministern Carl-Oskar Bohlin:
”Är du med på att din regering kommer att skicka 295 miljoner kronor till al-Qaida i Syrien? Att stödja terrorism! Du nämner Hamas – skojar du mannen? Al-Qaida – är vi överens om vilken organisation det är?”
Just ”Skojar du mannen?” meningen tycks ha blivit episk. Jag såg frågan på en bild i en demonstration, stora röda bokstäver på ett plakat.
Överhuvudtaget är det helt sjukt hur det gått till med de här pengarna. För regeringen verkar det vara helt okej. Hur biståndsministern Benjamin Dousa kunde sitta i lördagsintervju på P1 och låtsas som det regnar är obegripligt. Det finns ingen skam i kroppen. Den här regeringen gör allt för att skicka ut invandrare.
Ekot har avslöjat att Sverige styrde om 100 miljoner kronor ur biståndsbudgeten till projekt nära den somaliska premiärministern, i utbyte mot att Somalia tar tillbaka tvångsutvisade medborgare. Somalia rankas som världens näst mest korrupta land, enligt Transparency Internationals index 2024.
Kyrkan är mycket kritisk till denna känslokalla migrationspolitik. Kyrkan är varken ”vänster” eller ”höger”. Kyrkan tänker på en annan person som satte sig upp mot makten, nämligen Jesus. Han korsfästes för att han hotade den rådande makten.
När frågan blir farligare än svaret
Tillbaka till Showan Shattak.
Han säger det alla vet, men få vågar uttala: att det här handlar om al-Qaida, inte om någon neutral ”stabiliseringsinsats”.
I stället för ett sakligt bemötande blir det nervositet. Programledaren byter spår. Minstern vickar, ler stelt, talar om annat.
Och till slut: fokus flyttas helt från pengarna, mottagaren och ansvaret, till personen Showan Shattak.
- Har han betalat medlemsavgiften?
- Är han för hård i tonen?
- Är hans språk acceptabelt?
Det här är ett klassiskt maktgrepp: när politiken inte går att försvara, angrip budbäraren.
295 miljoner som ingen vill tala om
Det mest avslöjande är inte att Carl-Oskar Bohlin inte svarar.
Det är vad han väljer att tala om i stället.
- Inte de kurder, kristna och alawiter som förföljs.
- Inte det faktum att mottagaren har rötter i al-Qaida.
- Inte hur Sverige kan försvara att skattemedel går till en terrorstämplad rörelse.
Nej. Offret blir i stället moderata politiker som blivit utskällda på gatan.
Protester kallas ”element”.
Civilsamhället misstänkliggörs.
Allt, utom svar på frågan.
När ärlighet blivit ett hot
Kajsa Ekis Ekman sätter fingret på något större än ett tv-bråk.
Hon beskriver ett politiskt klimat där ärlighet uppfattas som farlig, där klarspråk är ett regelbrott.
Lärdom
När en vänsterpolitiker faktiskt är ärlig, då ska han tystas,
inte av högern, utan av sitt eget parti. Vänsterpartiet får faktiskt förklara sig.
Ansvariga ministrar vägrar svara, och när den som ställer frågan straffas, då har det gått för långt.
