När högern förlorar kontrollen

Henrik Jönsson, som vi redan bloggat om här, kallar sig fri. Oberoende. En folkets man som säger det de andra inte vågar. Men när man skrapar lite på ytan hittar man inte mod, utan marknadsavtal. Spons från Svenskt Näringsliv, den svenska högerelitens mest polerade PR-maskin. Ett nätverk som har samma relation till verkligheten som en skönhetsfilter-app har till en selfie.

Det här handlar inte bara om Jönsson. Det säger något långt mycket större. Nämligen att näringslivet i Sverige idag har så få skrupler kvar att de gladeligen häller miljoner på en man som försvarar en minister vars son ingått i ett våldsbejakande, nazistiskt nätverk.

Det är samma näringsliv som i decennier gömt sig bakom fasader, tigit om Palme-mordet, sett polisen tappas ur händerna, och ändå kliver fram som ”samhällets ryggrad”. Det är samma gamla elit, men i nya sneakers.

Svenskt Näringsliv ger inte ut pengar i välgörenhet. De investerar. De vill ha avkastning. Jönssons teater får klick, följare och ett tystare kulturliv. När pressetik ska hånas och vänstern förlöjligas, då kan paret Bergström köpa så fula pälsar dom vill för våra skattepengar, det är det värd, tycker dom. Vad köper Henrik Jönsson för sina pengar han får, från våra skattepengar? Är det värt det, Jönsson, bli nickedocka till Svenskt Näringsliv? Svenskt Näringsliv verkar inte bry sig om sitt rykte, så varför skulle du?

Mediernas fiender sitter i riksdagen

Samtidigt visar en studie från Nordicom att mediekritiken i Sverige inte leds av några marginaliserade bloggare ,den kommer direkt från parlamentet. 642 av 2 244 granskade tweets från svenska riksdagsledamöter var sådana som syftar till att minska mediernas legitimitet. Av dessa kom 89 procent från M och SD.

Konspirationsteorier om AFA får Lars Beckman på knä

Allra flitigast var Lars Beckman (M), som ensam stod bakom nästan hälften av alla avlegitimerande inlägg. Robert Stenqvist, Björn Söder, Josef Fransson, hela gänget från SD fanns där med. Samma röster som predikar om ”svensk kultur” är också de som aktivt arbetar för att minska tilliten till den fria pressen. Det är ingen slump.

Oskyldig kritik, my ass. Det är en medveten strategi. Genom att misstänkliggöra medierna försöker man skapa en egen version av verkligheten, där vänstern styr pressen, där Expo är ett hot, och där det är kontroversiellt att granska nazism i maktens närhet.

Ingen nämnde sonen, förrän pappan bekräftade

I Henrik Jönssons version av verkligheten är det vänstern som hänger ut en ”vilsen tonåring”. Men ingen redaktion, inte ens Expo, publicerade någonsin pojkens namn. Den första som nämnde Johan Forssells namn var Västerbottens-Kuriren. En borgerlig ledarsida. Detta på grund av att Vänsterpartiet kallade Forssell till utskotten. Då bröts, det som väl till närmast går att beskriva ett ”kungligt” hemlighållande. Eller, beskydda regeringen till varje pris.

Alla vet att hade det handlat om Morgan Johanssons son hade vagarna släppts lös. Särskilt om pojken hans hittas vara Islamist av nåt slag. Men att nu beskyddandet av Johan Forssells namn , (som vi, vid den här tiden, också fann åt i media, för Forssell gjorde nämligen gällande anonymt att, ja, han”ville vara anonym” genom TT, ) bröts. Det var för att den ansvarige utgivaren i Västerbottens Kuriren ansåg att allmänintresset här var banne mig stort,alltså. Särskilt med tanke på att den vi talar om ändå, trots allt, är en minister.

”Det är svårt att ställa frågor till en könslös anonym politiker”, sa han på radion där han frågades ut om varför den här utgivaren var så fräck och namngav ministern, när inga andra tidningar gjort det. Förutom Proletären. Men den stackars tidningens namn får inte ens nämnas vid namn, i detta Sveriges högerrike.

Det utgivaren ville poängtera, var att det går ju inte ställa frågor om detta när hela regeringen lägger locket på och skyddar ministern.

Han valde, i sin fulla rätt, gå ut med namnet. Det är var och ens utgivares beslut att ta!

Ändå ringer en moderat och skäller ut vederbörande. Vad som hände sedan är vad som alltid händer när någon blir utskälld på detta viset, politiker eller vad har du, inom tidningsvärldar. Massmedia slöt upp till Västerbottens kuriren i solidaritet. Sedan gick tidning efter tidning ut med namnet.

Det var aldrig sonen som hängdes ut. Det var högern som ville tysta hela diskussionen! Om makt, ansvar och rikets säkerhet. Den som sedan såg Aktuellts intervju, där för övrigt varken statsministern eller Herr Forrsell behagade komma, istället uppenbarade sig Gunnar Strömmer,  ”Brum, Brum” vår i Riksdagens brunbjörn, alà Baloo, ja…då fick dessa för en gångs skull se en utmärkt reporter som vägrade låtas sig styras i intervjun. Och Gud vet, Strömmer försökte skamma henne (minst tre gånger,) medan hon utan bävan ställde sina rättskaffens frågor. Roligast var när hon sa ungefär ”Vad för krav ska det ställas då på föräldrar…som Johan Forssell?’

Att en migrationsminister har en nazist till son, är politiskt. Inte privat (annat än för familjen)Att en minister har en nära anhörig i ett nazistiskt nätverk är, såklart, en privat tragedi för dom. Men det är också en fråga om nationell säkerhet. Sonen var inte bara ”vilsen”. Han var aktiv i Aktivklubb. Han spred NMR-propaganda. Han hade kontakt med dömda våldsbrottslingar. USA har klassat NMR som en terroristorganisation.

Att en minister har en nära anhörig i ett nazistiskt nätverk är, såklart, en privat tragedi för dom. Men det är också en fråga om nationell säkerhet. Sonen var inte bara ”vilsen”. Han var aktiv i Aktivklubb. Han spred NMR-propaganda. Han hade kontakt med dömda våldsbrottslingar. USA har klassat NMR som en terroristorganisation.

Konspiration vs strategi.

Henrik Jönssons narrativ är byggt på tre pelare: indignation, illusionen om en ”vänsterstyrd” media och hans egen martyrroll. Men den som tittar närmare ser att detta inte är journalistik, det är propaganda. Och den är välfinansierad.

Magdalena Andersson (S) ställde frågan: Vem finansierar Henrik Jönsson? Plötsligt exploderade högermedierna i raseri. Det tog tak i helvetet. Men frågan visade sig träffa rätt. Svenskt Näringsliv. Makarna Bergström, friskolekapitalismens kungapar. Lobbyister med miljoner i fickan och agendor i portföljen.

Henrik Jönsson är ingen journalist

Han är inte en analytiker. Han är inte en granskare. Han är ett verktyg. Ett välfriserat varumärke för högerns mest aggressiva marknadskrafter. Vill han leva i ett parallelluniversum där vänstern styr allt och nazistkopplingar är en familjeangelägenhet, fine. Men då får han pitcha det till Netflix.

Vi andra förtjänar något bättre!Vi förtjänar en verklighet där makt granskas,oavsett efternamn! Där media inte förvandlas till måltavla för politiska kampanjer! Och där demokratins väktare inte är köpta för reklampriser!

AFA hade rätt, men först skulle de svartmålas

Det började, som det så ofta gör, med misstänkliggörande. Högern gick direkt till attack mot källan: ”AFA går inte att lita på”, ”de har en agenda”, ”de är inga journalister”. Debatten styrdes bort från innehållet och fokuserades på budbäraren. Som om fakta blir mindre sanna bara för att de först ropats ut från ”fel” megafon.

När verkligheten tränger in

Men sen hände det som alltid händer när sanningen är obekväm: verkligheten kröp in genom fönstret. Johan Forssell själv gick ut i TV4, lade på sig den där ansvarstyngda pappablicken och sa det rakt ut:
Ja, det är min son. Ja, han har varit med i en nazistisk våldssekt.

Då blev det pinsamt tyst

Och dả, då! tystnade svartmålningen. Då blev det pinsamt tyst från alla som nyss skrikit om att AFA inte gick att lita på. Då låg Lars Beckman tyst i sin digitala fosterställning. För när AFA har rätt, när de har bättre koll , som vanligt, än Säpo, då kraschar narrativet. Då passar det inte längre.

Högern avslöjade !

Vi ser hur det gick till. Först kom förnekelsen, smutskastningen, hånet. Sen kom bekräftelsen. Och då fanns inte ett ord av ursäkt. Inte ett erkännande av att det faktiskt är de antifascistiska nätverken som har koll på nazisterna,inte Svenskt Näringsliv, inte Henrik Jönsson, inte den borgerliga pressen.

Var är ursäkten nu, bitches?

Igen, vem betalar Henrik Jönsson?

Magdalena Andersson ställde frågan rakt ut: Vem finansierar Henrik Jönssons opinionsbildning? Det var den enda fråga som behövdes för att få hela högersfären att skälla som kennelhundar med en ilsken skata i buren.
Var är ursäkten nu, bitches?

Kapitalismens spel för galleriet

Nu vet vi svaret. Svenskt Näringsliv. Friskolekapitalismens kungapar,makarna Bergström, sponsrar hans talkshow. Miljonrullning. Propagandamaskin med putsad mustasch. Det här är inte längre bara en fråga om Henrik. Det är en fråga om vad näringslivet är berett att göra, vilka de är beredda att köpa, och vad de är beredda att tysta ner.

När pressetik blir ett skämt

Henrik Jönsson, mannen som anklagar pressen för att vara vänstervriden, backas alltså upp av samma näringsliv som gärna ser att media fokuserar på bidragsfusk, inte skatteflykt. Som gärna betalar för ett narrativ där nazister är ”vilsna ungdomar” men antifascister är ”extrema”.

Det är alltid de med koll som hotar makten

AFA har koll. Expo har koll. Spelar ingen roll om kollen är på en ministern. Finns inga undantag. Silkesvantar. Vi pratar om nazister. Även om han är 15 år, nyss fyllda 16.
Dessa har gjort jobbet som de etablerade vägrar. Men i stället för att erkänna detta, försöker högern förminska, misstänkliggöra, ljuga. Tills det inte går längre. Tills sanningen, med eller utan Netflix-filter, sipprar fram. Då ändrar de narrativ. Då är det inte längre AFA de pratar om, då låtsas de som att de alltid visste. Men vi vet vad som hände. Vi såg det hända. Och vi glömmer inte.

Text: Marlene Tyckosdotter, 2025

Ni lär inte få några Tack av hatarna men ni får det av mig. Tack AFA. Lars Forssell har redan tackat Expo.

Och till alla som ojar sig för att jag tycker det är tur AFA finns, jag säger som Åsa Linderborg som fick höra hån av män, för att hon lyssnade på Ulf Lundell.

Min relation med Ulf Lundell ska andra bara skita i.

(Nej, jag är inte med i nätverket. Människor som är med i hemliga nätverk är inte det öppet. Surprise surprise.)