Den här texten är inspirerad av Enna Gerins ledarkolumn i Dagens ETC, där hon uppmanar Nooshi Dadgostar att äga sin migrationspolitik, stå rakryggad och sluta undvika. Jag tog henne på orden. Läs Ennas kolumn här.
Camilla Kvartoft har henne precis där hon vill ha henne. Migrationsfrågan på bordet, kamerorna på, och en partiledare som brukar bli stel när ämnet kommer upp. Det ska bli intressant.
Men Nooshi Dadgostar sitter där, lugn. Nästan road.
Och sedan säger hon det ingen väntade sig.
Skäms inte
Nooshi:
”Permanenta uppehållstillstånd är inte en skamgrej. Det är en humanistisk grundposition. Människor som flyr krig och förföljelse ska kunna bygga ett liv här, inte leva i tillfällighet, år efter år, medan myndigheterna bestämmer om de får stanna.”
Nooshi stannar upp och tar en klunk vatten. Camilla stirrar.
Familjer hör ihop
”Anhöriginvandring? Ja. För att familjer hör ihop. Det är inte kontroversiellt. Det är mänskligt.
Och spårbytet, ja, det var bristfälligt genomfört. Men grundtanken var rätt. Att ge människor som redan byggt sina liv här en chans att stanna.
Jag skäms inte för det. Inte en sekund.”
Camilla försöker ta tillbaka ordet. Nooshi låter henne inte.
Det här är grymhet
”Och medan vi pratar om det, låt oss också prata om vad den här regeringen faktiskt gör. Tonåringar utvisas till länder de knappt minns. Ebba Busch säger att hon inte vill sitta i Magdalena Anderssons regering för där finns ingen ordning och reda. Tycker du att den här migrationspolitiken är ordning och reda? Nooshi lutar sig bakåt och skrattar. Hon fortsätter:
”Den här regeringens migrationspolitik är en sällan skådad grymhet med byråkratisk signatur. Du vet det. Svenska folket vet det. Så varför låtsats du som det är ok?”
Camilla sväljer så det hörs.
Camilla säger slutligen: ”Men…”
Jag springer inte.
Nooshi avbryter henne abrupt:
”Jag vet vilka frågor jag vill vinna val på. Hyror. Välfärd. Klimat. Men jag springer inte ifrån den här frågan för att någon vill att jag ska göra det.
Kom igen.”
Ridå.
