Kommer ni ihåg proteststormen mot angivarlagen?

Flamman skriver:

Lättare att utvisa papperslösa i sommar: ”Syndabockspolitik”

Den här regeringen verkar skita totalt i den proteststorm som förslaget om angivarlagen orsakade.

Fackförbund, läkare, lärare, bibliotek, etc, alla gick ut i en kampanj för att klargöra Vi anger inte! Det är inte en läkares eller lärares uppgift att ange papperslösa!

Det var massiva demonstrationer. Dåvarande migrationsministern, numera utrikesministern Stenegard hade svårt att prata om protesterna i Aktuellt när hon fick frågor om det. Det är som om Moderaterna inte vill se protesterna. Inte kan ta in det.

Nå. Från den 13 juli införs det som i praktiken är en angiveriplikt. Offentligt anställda ska rapportera personer de misstänker saknar uppehållstillstånd. Samtidigt ges polisen utökade befogenheter: fler kontroller, lättare visitationer, möjlighet att beslagta telefoner och datorer.

Allt i namn av att “bekämpa skuggsamhället”.

Men frågan är: vad är det egentligen vi bygger?

Ett samhälle byggt på rädsla

När människor inte längre vågar söka vård, kontakta myndigheter eller be om hjälp, då har vi inte minskat skuggsamhället.

Då har vi fördjupat det.

Organisationer, fackförbund och myndigheter varnar nu för just detta. När tilliten bryts ner, försvinner också möjligheten att nå människor som lever i utsatthet, ofta de som redan är mest sårbara.

Vilket samhälle vill vi leva i?

Från medmänniska till kontrollant

Vad händer med en läkare som möter en patient i nöd?

Vad händer med en handläggare som ser en människa i kris?

Ska de hjälpa, eller ange?

Den här typen av lagstiftning flyttar gränsen för vårt ansvar som människor.

Den gör oss till verktyg i ett system där misstänksamhet blir norm.

Och det förändrar något fundamentalt.

När tilliten spricker

Sverige har länge byggt på ett starkt samhällskontrakt.

Vi litar på varandra.Vi litar på myndigheter.

Vi söker hjälp när vi behöver den.

Men vad händer när den tilliten urholkas?När vissa grupper börjar undvika hela systemet av rädsla?

Risken är uppenbar: det som börjar med papperslösa slutar inte där.

När tilliten väl är bruten, sprider sig sprickorna.

Politik som splittrar

Regeringen använder rädsla som verktyg.

Där problem förenklas till att handla om “de andra”.

Just detta ”vi” och ”dom” tänkandet som är så farligt.

Vi måste våga säga ifrån

Historien lär oss något viktigt:

Samhällen som bygger på angiveri, rädsla och misstänksamhet blir inte starkare.

De blir kallare.Och till slut, svagare.

Det är nu frågan ställs till oss alla:

Vilket samhälle vill vi vara?

Ett där vi ser varandra, eller ett där vi övervakar varandra?

Ja, nu säger jag det igen. Det här handlar inte om vänster eller höger.

Det handlar om medmänsklighet.

Och den är värd att försvara.