Den Högstes profet

Innan jag gick till kyrkan lyssnade jag på musik som förberedde mitt hjärta, och bad denna bmen.

Allsmäktige Gud, käre himmelske Fader, jag vill gå in i ditt hus genom din stora nåd och tillbe i ditt tempel. Herre, led mig i din rättfärdighet. Jag har din boning kär. Jag vill vara i din församling, som prisar och lovar dig. Hur ljuvliga är inte dina boningar, Herre Sebaot! Min själ längtar och trängtar till dina gårdar, kom låt oss be och falla ner för Herren, vår Skapare, för han är vår Gud och vi är det folk som han har till sin hjord. Jag ber till dig, Herre Gud, bönhör mig efter din stora godhet med din trofasta hjälp. Amen.

Från min psalmbok jag fick i första klass.

Sedan promenerade jag denna sommardag till Stora kyrkan. Jag var ute i god tid. Varm luft, ibland kikar solen fram, ibland gömmer den sig lite bakom molnen. När jag kom till järnvägen såg det ut som om där stod ett arrangemang av en blomkruka. Men det var naturen själv!

Väl framme satte jag mig och mediterade över Storsjön innan jag gick in i kyrkan. Jag tänkte på vilken frid jag känner redan innan jag kommit in i kyrkan, och jag känner mig tacksam för den. Jag är tacksam för den varje dag.

Jag läste denna bön:

Herre Jesus Kristus, min och hela världens Frälsare. På ditt ord och din befallning har jag kommit till ditt hus. Ge mig för den skull ett stilla och hörsamt hjärta, så att jag vänder mig från alla världsliga tankar. Hjälp mig att åkalla dig i anda och sanning, att av hjärtat lova och prisa dig för dina mångfaldiga välgärningar. Ge mig, barmhärtige Fader, den Helige Anden, så att jag mottager ditt ord med aktsamhet och lydigt hjärta. Hjälp mig, Herre Jesus, att tjäna dig i den stridande församlingen, så att jag i den himmelska och segerfirande församlingen må evigt kunna lova och ära dig. Amen

Prästen höll predikan om lovsången. Från första med Moses, genom Mirjam, Hanna, Debora och Maria, till Sakarias, som nu vid sin sons födelse själv fick stämma upp den nya sången.

Han pratade om Sakarias, som blev stum efter mötet med ärkeängeln Gabriel. Sakarias hade länge tjänat som präst, men först nu hade han fått uppdraget att gå in i templet och tända offerrökelse. Där mötte han Guds budbärare, som hälsade honom med de välkända orden: ”Var inte rädd.” Gabriel berättade att Sakarias och hans hustru Elisabet skulle få ett barn, trots att de var till åren komna. Det var svårt för Sakarias att tro, och därför blev han stum. Han kunde inte ens ge välsignelsen till folket som väntade utanför templet. Men Gud visade att ingenting är omöjligt.

Nu vid Johannes födelse sjöng Sakarias sin lovsång:

Sakarias lovsång

Välsignad är Herren, Israels Gud,som har besökt och återlöst sitt folk!

Han har rest för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,så som han för länge sedan lovat genom sina heliga profeters mun: frälsning från våra fiender och från alla som hatar oss. Han har visat barmhärtighetmot våra fäder och tänkt på sitt heliga förbund,den ed han gav vår fader Abraham: att vi, frälsta från våra fienders hand ,skulle få tjäna honom utan fruktan, i helighet och rättfärdighet inför honom alla våra dagar. Och du, barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom. Du ska ge hans folk kunskap om frälsningen, med förlåtelse för deras synder genom vår Guds barmhärtiga kärlek.

Så ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att lysa över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.”

Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

Prästen sa att det är bra att vara tyst ibland. Och om vi vågar vara det, kanske vi upptäcker att Gud har något i beredskap åt oss. Något bra. Något vi längtar efter. Detta tog jag till mig.

Sedan bad jag efter predikan:

Herre Jesus, du har sagt: saliga är de som hör Guds ord och gömmer det. Du har i din nåd och godhet låtit mig höra ditt ord; hjälp mig nu att bevara i mitt hjärta allt det jag hört och rätta mitt liv därefter, så att ordet må bära frukt till evigt liv. Amen.

Sedan pratade och skrattade jag med andra, drack kaffe, och fortsatte hem.

Barmhärtige Gud och himmelske Fader. Jag tackar dig av allt mitt hjärta att du även så rikligen har låtit mig få ditt heliga ord. Låt min själ ha sin fröjd därvid. Föröka min tro och mitt hopp, så att jag kan säga: Herre, du är mitt hjärtas tröst. Nu vet jag, nådige Gud, att du ville stadfästa min själ i din frid och ge mitt samvete trygghet. Förläna mig din Helige Ande, så att jag inte befinnes vara en ordets glömske hörare, utan dess görare. Hjälp mig att inte missbruka din sabbat till någon synd; ge mig din välsignelse till att rätt fylla mitt kall och sköta mina jordiska sysslor, till dess jag åter får komma i ditt heliga tempel. Men skulle det vara din vilja att denna kyrkogång blir min sista, så behåll mig, o nådige Gud, i en fast tro och en stadig tillförsikt till dig, så att jag kristeligen och väl må kunna skiljas hädan och få ingå i det himmelska tempel, där den stora församlingen i all evighet lovar och prisar dig. Amen

Sjung till Herren en ny sång

1. Sjung till Herren en ny sång,sjung till Herren, hela jorden!
2. Sjung till Herren, lova hans namn,ropa ut hans frälsning dag efter dag!
3. Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
4. Stor är Herren och högt prisad, värd att vörda mer än alla gudar.
5. Folkens alla gudar är avgudar, men Herren har gjort himlen.
6. Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.
7. Ge åt Herren, ni folkens släkter, ge åt Herren ära och makt!
8. Ge åt Herren hans namns ära, kom med gåvor till hans gårdar!
9. Tillbe Herren i helig skrud, bäva inför honom, hela jorden!
10. Säg bland folken:”Herren är kung,världen står fast och vacklar inte.Han ska döma folken med rättvisa.”
11. Himlen ska glädjas och jorden fröjda sig, havet ska brusa med allt som fyller det.
12. Marken ska jubla med allt som den bär, skogens alla träd ska ropa av fröjd
13. Inför Herren, för han kommer, han kommer för att döma jorden.Han ska döma världen med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.

Källa: Jes 42:5–9, Apg 10:37–38, Luk 1:67–80, Ps 96, Bibel 2000 (Svenska Bibelsällskapet)

Bönerna i texten är hämtade ur Den svenska psalmboken, av Konungen gillad och stadfäst år 1937 – det exemplar jag fick i första klass i Hoting, då under namnet Marlene Vesterlund. Mitt förnamn gavs mig av min moster Birgit Lilly, efter Marlene Dietrich. Mina efternamn har genom livet varit Vesterlund (min mors namn), Danielsson (min fars namn, efter föräldrarnas äktenskap), Olsson (mitt eget äktenskap) och slutligen Tyckosdotter, som jag själv skapade efter skilsmässan, efter min far Tyckos namn.