ETC:s viktiga granskning
Jag läser: Somar Al Naher: Extremisterna utmålade henne som alkoholist
Artikeln tar upp hur människor attackeras, fysiskt och psykiskt, för vilka de är eller vad de står för. När journalister och privatpersoner utsätts för trakasserier, falska anmälningar och hot har något gått djupt fel.
Högerextrema aktörer håller systematiskt på att rikta in sig på enskilda människor. Istället för att ge sig på institutioner går de på individer ,journalister, forskare, privatpersoner.
Minnet är kort i det här landet. Nazistiskt våld faller förvånansvärt snabbt i glömska. Varje attack reduceras till en enskild händelse. Men när man lägger alla fallen sida vid sida går det inte längre att blunda för hur utbrett våldet är.
Hon påminner oss om attackerna i Gubbängen. Mordet på psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren på öppen gata i Visby under Almedalsveckan.
Vi behöver heller inte gå långt tillbaka i tiden, om vi ska ägna oss att minnas. Och det borde vi göra mer!
Vi minns Björn Söderberg från Sveriges Arbetares Centralorganisation. Den 12 oktober 1999 blev han skjuten och dödad utanför sitt hem i Sätra i Stockholm av nazister.
Söderberg hade avslöjat en kollega som nazist och rapporterat detta, nazisten hade blivit invald i ett fackligt förtroendeuppdrag. Det ledde till att den misstänkte nazisten fick lämna sitt jobb och fackklubbens styrelse, och som hämnd dödades Björn.
Hans död blev en väckarklocka för många och ledde till stora manifestationer mot fascism och rasism i Sverige.
SAC , mitt fack, har instiftat Civilkuragepriset i hans minne som delas ut varje år den 12 oktober för att hedra människor som stått upp mot orättvisor.
Vi minns också John Hron.
John var 14 år gammal när han mördades 1995 av fyra nynazistiska ungdomar vid Ingetorpssjön i Kode, utanför Kungälv. De försökte tvinga honom att säga att han stödde nazister, något han vägrade. Efter en utdragen misshandel knuffades han i vattnet och kunde simma iväg, men när hans vän ropade på honom simmade han tillbaka , och attackerades då igen innan han till slut dog i vattnet. Händelsen skakade Sverige och är ett av de mest uppmärksammade högerextrema våldsbrotten i modern svensk historia.
Hans fall har blivit en stark symbol i Sverige för civilkurage och motstånd mot rasism.
Det här är inte historia som kan avfärdas som något avlägset eller avslutat. Det är en del av samma verklighet vi fortfarande lever i.
Metoderna idag är både cyniska som effektiva.
Falska orosanmälningar till socialtjänsten. Påhittade anklagelser om våld mot barn. Rykten om missbruk. Allt för att skrämma, bryta ner och tysta.
Det som skrämmer mig mest är inte bara handlingarna. Det är tystnaden. Jag själv känt mig tyst. Ett samhälle som blundar för rasism, normaliserar den. Och när hat normaliseras, då växer det.
Jag vägrar acceptera det.
Det här handlar om vilket samhälle vi vill vara.
Ett där människor tystas? Eller ett där vi faktiskt står upp!
