Ett svar till Ebba Busch, Alice Teodorescu och hela den förljugna värderingshögern

Läs Alice Teodorescus substack inlägg här 👇

Fel att ta ansvar, fel att inte göra det – men mest fel att vara höger

Ebba Busch sitter i Aktuellt och mumsar sommarfika medan hon pratar om ”värderingskamp” hon säger högern ska vinna.
Samtidigt har tusentals hushåll, barnfamiljer,ensamstående med barn, pensionärer, sjukskrivna, fått se sina bostadsbidrag halveras eller helt försvinna.
Maten räcker inte. Elräkningen ska trollas bort. Barnen tystas med brödkanter och lögner.

Men Ebba har sin citronruta och sin värdegrund.

Värderingskampen som Busch ska vinna och som hon säger sig vara chockad över, och som kom på tal i regeringens sommarfika, uttalade hon pågrund av att journalisterna ställde massor med frågor ang migrationsministern i det som kommit att kallas #nazigate. Detta har nu blivit en världsnyhet och regeringen skämmer ut oss som om det inte fanns en morgondag. Så du är chockad Ebba Busch. Ja, ställ dig i kön. Nu går Moderater ut och tjafsar med SKMA som sagt ifrån gällande hur regeringen kallar nazismen ”dåligt sällskap”. Det är den värderingskampen du tror dig vinna! Ska Moderaterna ställa sig med SD i deras krig som dom har förklarat mot SKMA? Vet du, det förvånar mig inte det minsta!

Men låt mig säga dig det, Ebba Busch. Nazistkriget kommer ni aldrig att vinna.

Och Alice Teodorescu sen.  Hon skriver romanlånga Substack-epistlar om föräldraskap, ansvar och kristen nåd, som om världen vore en trygg famn bara man vill det tillräckligt mycket. Samtidigt försvarar hon en lagstiftning som kan vräka föräldrar för vad deras barn gör, men som inte klarar att ge barn med autism en utredning i tid.

Det är dubbelmoral i florsockerform.

Värderingskamp, sa ni?

Här är några värderingar ni borde prova:

Barn ska inte gå hungriga i välfärdslandet Sverige.

Föräldrar ska inte behöva välja mellan el och medicin.

Regeringar som skär i stöden till de svagaste ska inte få gömma sig bakom blommiga tal om ”trygga familjer”.

Och föräldraansvar betyder inte att du ska bli av med hemmet för att din 15-åring mått dåligt och dragits in i skit.

I verkligheten har vissa mammor suttit sömnlösa med ett barn som självskadar medan Försäkringskassan skickar brev om ”omprövning”.

Alice Teodorescu målar upp familjen som samhällets hjärta, men hon verkar ha glömt något viktigt:

Familjer existerar inte i vakuum.

De formas av klass, resurser, psykisk ohälsa, BUP-köer, skolnedskärningar och socialt stigma.

I verkligheten är inte alla föräldrar från Lidingö.

Så här är det

När regeringen pratar om ”att ta ansvar” men menar ”att slå neråt”, då måste vi säga ifrån.
När Teodorescu försvarar det med mjuka ord men hårda följder, då måste vi slakta illusionerna.

Det är inte vi som förlorat förmågan att föra sakliga samtal. Det är ni som tappat förmågan att känna skam.

Så nästa gång ni talar om ”värderingar”, se till att börja med era egna.
Och sluta kalla det ansvar när det i själva verket är ett jävla svek.

När empati blir elitens PR, ett till svar till Alice Teodorescu och den moderata martyrindustrin

Alice Teodorescu säger att hon vill ha ett respektfullt samtal om ansvar. Men det hon gör är något helt annat.
Hon bygger en berättelse där vänstern är moraliskt korrupt, där högern är ständigt förföljd martyr, och där Johan Forssell är den ideala föräldern, som ställs vid skampålen enbart för att han är moderat.

Men nej, Alice. Det är inte för att Forssell är höger som han granskas. Det är för att han är minister, och hans son har rört sig i högerextrema miljöer där våldsideologi, antisemitism och fascism frodas. Du vet, sånt som SKMA jobbar mot. Men nu är det visst vänstern som är problemet?

Ni krävde föräldrastöd, vi minns hur det lät:

🔪Vräk familjer om deras barn begår brott!
🔪 Stoppa bidragen!
🔪Hårda tag mot oansvariga föräldrar!
🔪Inget mer “slappa curlingföräldrar”!

Ni gjorde föräldraskapet till en politisk måttstock, Alice. Ni satte upp gränsen mellan ”ansvar” och ”ansvarslöshet”. Och plötsligt när det är er egen politiker som står där med ett barn som sprungit åt högerextremt håll, då ska vi visa förståelse, empati, tilltro?

Det är inte vänstern som kräver perfektion. Det är er egen politik. Och den politiken biter er i svansen nu.

”Men han tog ju ansvar!” …gjorde han?

Alice skriver att Forssell “tog sitt ansvar”.
Jaså? Hur vet vi det?
Inga svar på vad han visste, på vad SÄPO visste,  när han och SÄPO visste det, och vad han och SÄPO gjorde.

Moderaterna och regeringen lade locket på.  Kommunikationsstaben: ”Vi kommenterar inte familjemedlemmar.”

Så vad fan pratar Alice om?

Om vänstern var som ni…

…då skulle vi säga att Forssell är ansvarslös, att hans barn bevisar att han inte lever som han lär, att det är dags att avgå.
Men vi säger något mer nyanserat. Vi säger:

🔸 Vi förstår att föräldraskap är svårt.
🔸 Vi förstår att barn kan hamna snett.
🔸 MEN vi kräver samma jävla måttstock oavsett om du är sossesyrra i Tensta eller M-minister i radhus.

Det är det ni inte pallar. Det är därför ni ylar om “drev” så fort kritiken träffar på riktigt.

Sluta gömma er bakom föräldraskapet

Alice Teodorescu försöker göra politik till en saga. Mamma, pappa, barn, ansvar, nåd, lite Bibel på det, och sen kommer den onda vänstern med sin pitchfork och förstör balansen.

Men det är inte vänstern som förstör något.

Det är ni.
Ni som skickar ut kravbrev till barnfamiljer.
Ni som river ner socialtjänstens budget.
Ni som skär i sjukpenningen, stänger BUP och sen skyller allt på en ensam mamma som inte räckte till.

Och när vi säger ifrån? Då kommer Alice med sin lilla flanellfilterversion av verkligheten och vill få det att låta som om ni är offren.

Så låt oss vara glasklara:

Att ha ett barn som dras åt extremhögern är allvarligt.

Att vara minister för ett parti som samarbetar med SD är ännu allvarligare.

Att försöka skifta fokus från det till en debatt om “vänsterns tonläge” är inte ansvarstagande , det är damage control.

Och det köper vi inte.