Men migrationsministern Johan Forssells son är inte med. Just snygg regering vi har.
Alla nazisterna, skänkt i julklapp av AFA.
Frihet & Solidaritet! Underifrån
Prenumerera till din e-post för att få de senaste inläggen
AFA
-
-
En röst ur mörkret har börjat tveka.
Christian Peterson, tidigare självsäker ideolog i den svenska extremhögern, skriver nu med ett tonfall som nästan liknar skuld. Han talar om våldets pris, om pojkar som gått för långt, men hans uppgörelse luktar mer kontroll än ånger. Det är som att han försöker städa i sitt eget mörker, bara det att lampan är tänd.
Till minne av Björn Söderberg, facklig hjälte mördad av nazister 1999. Teckning symboliserar antifascistiskt motstånd och den fortsatta kampen mot hatet. Vad som sker när hatet skriver berättelsen
Ur Christian Petersons ev raderade inlägg om Aktivklubb, publicerat i oktober 2025. Skärmdump bevarad av Marlene Tyckosdotter som del av källdokumentation. En spegel utan självkritik
Peterson beskriver Aktivklubb som en förvildad rörelse utan disciplin. Han talar om sekterism och saknaden efter vuxna förebilder. Orden låter bekymrade, men mellan raderna finns ett stycke sorg över makt som glidit honom ur händerna.
Han sörjer inte offren, utan ordningen.De här männen har alltid pratat om manlighet och ansvar, men deras rörelser har gång på gång förvandlats till en maskerad av våld. De vill inte lära ut moral, de vill bli åtlydda. Deras “självrannsakan” är bara en ny uniform.
Den kontrollerade brutaliteten
Peterson skriver:
“Antikommunism är självförsvar – men att jaga människor på stan i hatets namn är något helt annat.”
Men självförsvar mot vem? Han säger sig ta avstånd från övergreppen, men inte från idén om vänstern som fiende.
När människor följer efter och filmar sörjande vid en minnesstund för en facklig kamrat mördad av nazister, vad tror han att det är? Det här barnet som var där, var där tillsammans med en livvakt. Men det är inte vänstern som mördar människor. Vänstern har aldrig mördat en nazist. Ändå kände han att han behövde ta med en medlem från Aktiv Klubb. Detta, att han gjorde det, däremot, känner inte barnet för att berätta i Expressen där han låter sig intervjuas. Och vad gör han då på minnesplatsen? Jo, han åsiktsregistrerar människorna som är där för att minnas Björn Söderberg. Jag hade kunnat vara där själv, för Guds skull. Eftersom jag är en stolt Syndikalist. Varför skulle då ett barn kunna komma dit med en medlem i Aktiv Klubb för att åsiktsregistrera mig?! Det är ju helt sjukt.
Det barnet och Aktiv Klubb sysslar med här är kontroll, förnedring och misstänkliggörande, förklätt till intresse!
Det är antifascism som alltid är självförsvar, inte anti-kommunism! Hitler mördade kommunister och socialdemokrater. Hör han inte själv hur han låter? Antifascim är den tunna linjen som skiljer medmänsklighet från feghet.Och om vi pratar om tex AFA, så är inte dom som dom flesta andra här, dvs, resten av oss. Dom är inte så lättskrämda av sig som vi är, för nazister. Istället är det nazister som lägger benen på ryggen när AFA dyker upp. Trots att det är nazisterna som mördar människor.
Jag säger som min bloggvän Staffan Jacobson i Lund. Tur att AFA finns! Dom tycks ha mycket större koll på nazisterna i Sverige än vad SÄPO har.
När hatet byter språk men inte riktning
Peterson kallar dagens högerextremister för vilsna pojkar som “börjat likna ett förortsgäng”. Han säger att våldet är ett “importerat dominansbeteende”. På det sättet flyttar han skulden bort från sig själv och mot invandrare, som om hatet vore något som smittats.
Det är samma gamla rasism, bara med ny rytm.
Han byter språk men inte blick. Hatet får ny dialekt, men talar fortfarande om vem som ska vara tyst, vem som ska flytta, vem som inte hör hemma.Den oförändrade blicken
Det är lätt att tro att en mjukare ton betyder förändring, men under den ligger samma karta. Petersons text angriper inte bara våldet inom högern, utan även vänstern. Han beskriver antifascister som fanatiker, forskare som ideologer, solidaritet som hysteri.
Han har i åratal kartlagt och förföljt vänsterröster och antirasister. Forskare som Tobias Hübinette har tvingats leva med det.
Hans blick är densamma som alltid, bara mer välkammad.En pojke och ett manus
Vi tar det igen. En sjuttonåring, alltså, (som jag inte vet namnet för han heter två olika namn) är medlem i Medborgerlig Samling, dyker upp vid en minnesstund för Björn Söderberg, denna fackliga man som dödades av nazister.
Med sig har han en “skyddsvakt” från Aktiv Klubb. Han filmar de sörjande. Allt är iscensatt.Han tror kanske att han gör något viktigt, men någon annan har redan skrivit hans roll.
Det finns vuxna som matar honom med repliker och övertygelser, som lär honom att empati är ett svaghetstecken.
När allt brister blir han både verktyg och varning: ett barn som lärt sig använda kameran som vapen.Minnet av Björn Söderberg
Björn Söderberg mördades den 12 oktober 1999 utanför sitt hem i Sätra.
Han hade avslöjat att en nazist valts in i en fackklubbs styrelse, och för det betalade han med sitt liv.
Han vägrade tystna inför orättvisor, vägrade acceptera att hatet skulle få sista ordet.Tjugosex år senare tänder nazister eld på en banderoll med hans ansikte.
De filmar lågorna och poserar framför elden som om de vill döda honom igen, symboliskt, men med samma förakt för mänsklighet.
De försöker bränna bort hans minne, men bevisar bara hur rädda de är för det han stod för: civilkurage, facklig solidaritet och modet att säga ifrån.Fyra dagar efter mordet samlades närmare fyrtio tusen människor över hela Sverige för att hedra honom. Det blev den största antifascistiska manifestationen i modern tid.
Ur sorgen växte något större: en påminnelse om att kampen mot fascism inte börjar i talarstolar utan på arbetsplatser, i föreningar och i vardagen.Syndikalisterna instiftade Björn Söderbergs minnesfond för att hedra hans mod.
Priset delas fortfarande ut varje år på hans dödsdag, till någon som visat civilkurage på sin arbetsplats.
Det är ett levande löfte om att nazismens våld inte lyckades. Inte då. Inte nu. Aldrig.När styrkan bara är hunger
Bilderna från dessa miljöer visar unga män som gjort våld till identitet. Boxningshandskar och nazistflaggor blandas som om hatet vore en sportgren.
De poserar som krigare men rör sig som rädda barn.Den falska styrkan kräver alltid offer. Den växer genom att någon annan krymper.
De som säger att “båda sidor är lika goda kålsupare” vägrar se skillnaden mellan förtryck och motstånd.
Hatet vill utrota. Antifascismen försöker hindra att det sker. De två krafterna växer ur olika jord.Drömmen om hamstern
Det tycks mig lite märkligt nu. Men inatt drömde jag att jag hade en liten hamster. Vi åkte buss. När chauffören stannade för att hälsa på sin syster fick den vatten, blev klappad, allt var stilla och vänligt.
Nästa gång vi stannade fanns fler hamstrar på en äng. Min gick fram till en av dem och åt upp den. Den växte sig enormt stor direkt. Jag satt kvar på bussen och såg det hända, maktlös. Det var ren skräck. Mitt lilla söta husdjur förvandlades till en best.När jag vaknade kände jag samma kyla som när jag samma dag läser i Petersons text.
Något som en gång såg oskyldigt ut hade förvandlats till något som livnär sig på andra.
Det börjar ofta så, med värme, lojalitet och tillhörighet, och slutar i hunger.I drömmen satt jag i bussen. I verkligheten gör jag det inte.
Men ibland känns det som hela landet sitter där, stilla, på väg mot något vi inte längre vill förstå.
-
Det är Jan Guillou som säger det, inte jag. “Högern var bättre förr.” Med glimten i ögat, förvisso, men också med ett stråk av genuin sorg över vad som har gått förlorat. Och jag fattar vad han menar. Den gamla högern kunde vara kall, dryg, klassblind och övertygad om att världen var som Gud hade bestämt den: rika där uppe, fattiga där nere, och emellan dem en silverpolerad etikett.
Men det fanns åtminstone ett försök till heder. Ett behov av att upprätthålla en moralisk fernissa. En höger som borstade skorna innan den sparkade nedåt.
Men det var då det.
Högern idag får mig att känna mig handlingsförlamad. Apatisk. Och jag hatar det.
Hur hade du själv känt, ärligt talat, om du levt i Tyskland under Andra världskriget?
Jag kan bara ana. Men vissa dagar kommer känslan obehagligt nära.Den där tunga, skamfyllda känslan av att man ser vad som händer, men ändå tvingas stå kvar som passiv betraktare. En känsla som skaver och väcker både vrede och skuld. Ett exempel:
Jag såg ett klipp på X. Det är en av de där stunderna som sätter sig i magen.
Ortodxa judar står med palestinska flaggor och protesterar mot kriget i Gaza. Mitt bland dem dyker en blond kvinna upp, inte klädd för sabbat, utan i shorts och tatueringar, gallskrikandes:
“Hur kan ni göra så här mot vårt folk?! Ni är inga riktiga judar!”Hon går till fysisk attack. Sliter. Skriker.
Och mannen hon försöker knuffa ut ur sin värld svarar med en stilla röst:
“Vi är alla judar här.”Det är en scen som borde visas på varje redaktion, i varje riksdag, i varje kommentarsfält. För det handlar inte längre om åsikter. Det handlar om vilka vi tillåts vara.
Gammelhögern: “Fattiga ska hjälpas, särskilt till jul”
Guillou beskriver sin barndoms höger som en där de rika såg sig som värdiga sina privilegier, men också skyldiga att – åtminstone symboliskt, hjälpa de fattiga. Inte för att utjämna samhället, utan för att bevara det. Hjälpen var inte radikal, men rituell. Den var en jultradition. Ett alibi.
Och det var just det, ett alibi. Ett sken. Men ett sken kräver medvetenhet. Den som låtsas vara anständig har i alla fall förstått vad anständighet är.
Dagens höger har inte ens det.
Dagens höger skriker, skyller ifrån sig, viftar med flaggor medan spädbarn svälter och nazister gror i deras egna jävla barnrum.
Exempelet är naturligtvis Johan Forssell.
Den här märkliga, märkliga sommaren 2025. När Expos granskning avslöjade att Johan Forssells son är aktiv i nazistmiljöer.
Och vad gör regeringen?
Det vanliga.
Tystnad.
Locket på.“Det är ingen kris om vi bara vägrar se den.”
Det är strutspolitik, en regering som gräver ner sina huvuden i sanden så långt att bara svansarna sticker upp.
Men nazism är ingen familjeangelägenhet. Det är politik.
EXPO avslöjade det. Och AFA gjorde det AFA alltid gör: publicerade namn, bemötte nazistsonen som vilken annan avhoppar-nazist som helst. Inga silkesvantar för migrationssöner.
“Kontakta oss när du lämnar miljön. Se länk hur vi hanterar avhoppare. Vi kommer betrakta dig som den nazist du är, tills du kontaktar oss”. Ungefär så, som dom alltid skriver.
Och då. Då brann det fullständigt i Lars Beckmans hjärna. En moderat riksdagsman vars konspirationer numera liknar haveri i slow motion. Det är som att hela högern fått en kollektiv blackout, och ändå spelar vidare som om inget har hänt.
TV4-soffan. Mysintervjun.
‘Jag har en mycket ångerfull 15-åring, som nyligen fyllt 16 år.’
⁉️
Nej. Du har en nazist. Och du är Sveriges migrationsminister.
Det där är inte “mitt privata”. Det där är hela jävla nationens angelägenhet.Och ändå är Forssell nu tillbaka i sedvanlig stil. Som om inget hänt. På X. I media. Snart i riksdagen, igen. Med Kungens högtidliga öppnande. Där tas migrationsministern emot som om ingenting hänt, och får äta middag med Kungafamiljen. Kommer Kungens tal handla om nazismens återkomst i ministrars hem? Knappast.
Business as usual.
Det är den här arrogansen som gör mig mest heligt förbannad.
Inte bara att det händer. Utan att dom vägrar visa skam.
Ingen avgår. Ingen pudlar. Ingen erkänner. Allt ska “hanteras” som ett kommunikationsproblem. Som om verkligheten var en PR-fråga.Och här kommer vi tillbaka till Jan Guillous poäng. Den gamla högern må ha varit kall, elitistisk och klassblind, men den visste att den var tvungen att upprätthålla fasaden av ansvar.
Dagens höger vet knappt vad ansvar är.
Så var högern bättre förr?
Politisk satirteckning där Jan Guillou iakttar en ilsken flamingo (Zinga) som konfronterar Sveriges moderata höger. Ulf Kristersson och en högljudd “M”-klädd figur skriker medan Guillou står i eftertänksam tystnad. En bild om det politiska skiftet från konservatism till arrogans, med marlenetyckosdotter.com som avsändare. Kanske inte. Men den var bättre på att skämmas.
Och ibland, i en tid där barn svälter, nazister hyllas och regeringen duckar, är det nästan nog för att man ska börja sakna en välputsad sko.
-
Minnas räcker inte, när nazismen växer mitt ibland oss
Den 22 juli är en dag av sorg och eftertanke. Vi minns Utøyas offer, unga människor som mördades av en man som bar på hatets ideologi. Men när har det någonsin räckt att bara minnas?
Vi lever också i en tid som skrämmer. Om du inte är AFA, förstås, de är inte så lättskrämda, och tur är väl det. För vi behöver motkrafter. För samtidigt som vi minns Utøya ser vi hur hatets krafter flyttar fram sina positioner. En utländsk amerikansk högerextremist har organiserat Aktiv Klubb, inte bara i svenska städer, utan i flera europeiska länder. Vem finansierar detta? Elon Musk? Någon annan miljardär? Vi har rätt att undra.
När migrationsministerns son marscherar med nazister
Till och med migrationsministerns egen son marscherade med nazistiska Aktiv Klubb. Expo gjorde ett utmärkt jobb som avslöjade honom. Lars Beckmans röst på X gick i falsett. Ögonen snurrade, håret stod rakt upp. Han låg i fosterställning när AFA, som alltid har koll på organiserade nazister i Sverige, släppte hans namn. Märk väl: inga andra tidningar gjorde det. AFA gjorde vad AFA alltid gör, moderata migrationsministrars söner är inte undantagna. Men i Beckmans huvud blev det storm. Vågor av konspirationer slog runt som kyrkklockor. Det har inte tystnat än.
Breivik var ingen ensam galning
Minnesmonumentet på Utøya, för de unga som mördades den 22 juli 2011. Källa: Foto: utoya.no Aftonbladets Lina Stenberg påminner oss om vad makthavare inte vill erkänna: Breivik var inte en ensam galning. Han var produkten av ett ideologiskt maskineri. Samma maskineri frodas än idag, från Breivik till Christchurch, Buffalo, och nu Sverige.
Aktivklubbarna, med kopplingar till internationell högerextremism, växer snabbt. Migrationsministerns sons exponering blev bara bensin på elden. De rekryterar unga män, indoktrinerar dem med hat, tränar dem för våld. Det här är inget ”ungdomligt ofog”, Kristersson och Katarina Tolgfors, som blockade mig när jag frågade varför hon retweetade en ökänd nazist. Varför lyssnar Moderaterna hellre på extremister? Aktiv Klubb är radikalisering och ett säkerhetshot. Det hela framstår som absurt. Här är experter. Forskare. Osv. Men vänta, vad sa Christian Peterson nu?
Har Moderaterna någonsin haft lägre förtroende än nu? Moderaterna som vill vara säkerheten själ. Vilket skämt och då har vi inte ens gått in på Landerholm.
Regeringens svar då? Prideförbud och utförsäkringar
Och vad gör regeringen? Förbjuder prideflaggor. Jagar klimataktivister. Utförsäkrar sjuka. Samtidigt tränar nynazistiska våldsverkare öppet i våra städer. Polisen larmar. Säpo larmar. Forskare larmar. Regeringen blundar.
Längtar ni efter er egen stormning, Kristersson? Tror ni att ni kan kontrollera dessa krafter bättre än Trump? Ser ni vad USA blivit? Har ni ingen moralisk kompass? (Förutom Carl Bildt, den enda moderaten med vett kvar.)
💥 Läs Kim Fredriksson, före detta nazist, som vet exakt vad som händer. Han organiserade hatet. Han rekryterade. Han säger klart: Aktiv Klubb är våldsbejakande extremism med kopplingar till fascism, vit makt och rysk ultranationalism.
📢 Fredriksson berättar:
”När jag var lika gammal som Forssells son deltog jag redan i kravaller och attacker. Vi hatade feminister, muslimer, vänsterfolk. Vi kallade det kamp. Det var organiserad terror.”
Han beskriver banden till Ryssland och hur extremhögern nu får legitimitet av moderata politiker.
När nazister tackar regeringen för normalisering, då står vi vid avgrunden. När regeringen förföljer klimataktivister men skyddar nynazister, då är det dags att säga stopp.
Vi har två val:
✅ Blunda och vänta på nästa Breivik.
✅ Eller organisera oss, kalla hotet vid namn, och kämpa tillbaka. I partier, fackföreningar, körer eller kyrkor. Gör nåt. Sök gemenskap. Ge inte upp.
Jag vet var jag står. För Utøya. För offren. För framtiden.
✊ Hedra offren genom handling, inte tomma ord. Förbjud nazistiska kriminella organisationer nu!
📚 Läs:
-
Nu kan jag blogga igen! Och jag kommer inte experimentera mer med att göra saker med temat. Jag fick kontakta temats skapare för att överhuvudtaget kunna skriva här igen som bor i Chicago. Det tog bort min lust att blogga helt med allt detta strul. Men nu får jag morska upp mig igen ! Det är ungefär som när man äntligen kommit igång med träning, skadar sig och ger upp. När knäet läkts får man ju sluta lata sig och börja om igen.
Sommaren fortskrider och mycket har hänt! Var ska man ens börja? Mitt under Almedalsveckan, då både Magdalena Andersson och Elisabeth Svantesson hade sin dag, valde SD släppa sin vitbok. Debatten tog fart.
Sedan tog ministersonen bort allt fokus. EXPO granskade och AFA gick ut med namnet. Lars Beckman bröt ihop och visade upp alla sina konspirationsteoriskills inför öppen ridå.
Statsministern tiger om att migrationsministern Johan Forssells son är nazist. Faktum är att hela regeringen lagt locket på. När ministern själv valde att säga någonting, ville han göra det anonymt. Tidningar har följt med i denna anonymitet, som om migrationsministern eller regeringen, vore Kungen själv. Tills nu. Några tidningar med civilkurage har bestämt sig att inte skydda migrationsministern eller för den delen regeringen mer.
Det är ju omöjligt att kunna ställa frågor tex, till en anonym minister. Frågorna ligger ju som spön på backen.
Forssell har gått ut hårt mot invandrare och deras föräldraansvar, särskilt. Så nog blev det bisarrt då att veta att hans son är nazist.
Och när vi som är på X, fick se riksdagsledamöter retweeta en ökänd nazist, undrar man ju var det är för fel på Moderaterna. Denna riksdagsledamot blockade mig när jag undrade varför hon retweetade en nazist. Hon hade redan tagit bort den, men ingenting går ju tagas bort på Internet. Ändå bra hon tog bort den. Men jag ville ändå veta varför.
Det är några stycken Moderater som blivit radikaliserade, och dom ser det ju inte ens själv. Men det är inte bara några Moderater. Det är ju hela regeringen. Regeringen har rentvättat SD och normaliserat partiet.
Nu är det till och med ok ha nazister i ministrars hem, deras egna avkommor. MIGRATIONSMINISTERNS hem!
Ja, jag tänker på filmen American History X. Den filmens budskap är att detta kommer inte från ingenstans. Det är klart det kommer från föräldrarna. Den filmen borde riksdagens ledamöter se.
Migrationsminister Lars Forssells son har påkommits vara en nazist . Politik är en bransch som handlar om förtroende. Och Moderaterna har bränt sitt.
Jag såg filmen American History X med John Hrons pappa på Filmstaden här i vår lilla stad, när jag gick på folkhögskola på Birka. Han hade med sig gitarren. Efter filmen hade vi debatt om filmen med eldsjälar från organisationer av allehanda slag. Fackliga, antirasister,etc. Och pappan berättade om när hans son blev mördad av nazister. Nazismen är ett hot och det hotet sitter vid frukostbordet och är inte en ”nära anhörig” det är en älskad son. Fundera över hur det kan komma sig.
-
En vecka i SD:s tjänst – om girighet, granskning och grunderna i demokratin
Denna vecka sammanfattas med ett enda ord: avslöjanden. Från Gävleborg till Bryssel, från trollfabriker till bolagsstyrelser, från kvinnokroppen till arvsrätten. Sverigedemokraterna har återigen visat varför de inte hör hemma i ett demokratiskt styre.
SD-styret skor sig med arvoden
I Gävleborgs regionpolitk avslöjar Ulla Andersson (V) hur SD och deras samarbetspartier planerar att bolagisera primärvården. Med det följer konsultnotor, mindre insyn och färre vårdcentraler på landsbygden. Samtidigt vill SD ge bolagsstyrelsens ledamöter höga arvoden – på skattebetalarnas bekostnad.
”Det är inte bara Vänsterpartiets farhåga att det runt hörnet väntar nedläggningar av hälsocentraler – även fackförbunden hyser en stor oro.”
— Ulla Andersson (V), Gefle Dagblad 11 april 2025
När SD säger att de ska ”värna välfärden” – då menar de sin egen. Vårdcentraler får stänga, men styrelsearvoden ska betalas ut som om det regnar skattepengar. Det är inte längre bara hyckleri. Det är ett angrepp på själva idén om jämlik vård.
Läs hela debattartikeln i GD här
Kvinnokroppen i SD:s Sverige
Jessica Stegrud (SD) kommenterade en artikel om en kvinna som valt sterilisering med orden att vänsterns propaganda är ”förödande”. Istället för att respektera kvinnors självbestämmande vill SD moralisera över deras val. Och att dessutom hävda att kvinnor hjärntvättats av ’vänstern” är förnedrande mot kvinnorna!
Vi kvinnor kan tänka själva, Jessica Stegrud!
Kanske svårt för dig att förstå, Stegrud. Men den skada som Sverigedemokraterna står för är personlig – för att den handlar om våra kroppar, våra liv, vår framtid.
För varje kvinna som kallats kall, hjärntvättad eller egoistisk. För varje kvinna som fått försvara sina livsval. För varje kvinna som förstår att staten inte äger oss.
När SD-politikern som Jessica Stegrud kallar kvinnors självvalda sterilitet för ”förödande”, är det inte bara en åsikt – det är ett maktspråk. Det är ett försök att återta kontrollen över kvinnors kroppar, beslut och livsval. Och det träffar rakt in i oss som lever med dessa val varje dag.
För varje kvinna som stått på vårdcentralen och försvarat sitt beslut att inte föda barn. För varje kvinna som vet hur det känns när staten, religionen, partiet eller en okänd man tycker sig ha tolkningsföreträde till ens inre.
Därför är det personligt.
Det är personligt när SD vill inskränka aborträtten. Det är personligt när kvinnor skuldbeläggs för att inte vilja bli mödrar. Det är personligt när våra erfarenheter av våld, förtryck och patriarkalt maktmissbruk tystas ner till förmån för “familjepolitik”.
SD:s politik är inte en abstraktion. Den påverkar våra liv, våra val, våra kroppar.
AFA och Palestina: när högern älskar det de förr hatade 😉
AFA har nyligen lanserat en kampanj i solidaritet med Palestina. (Läs mitt blogginlägg här). Jag skrev till dem att jag tänker köpa en tröja när jag får råd. De svarade: “Grymt!” – och det gjorde mig glad. 😅 För jag är ett fan till organisationen.
Min pappa var vänster och mormor hatade honom, och han henne
Jag är en sådan person som haft politiska idoler sen jag var en kvadd! Nummer 1. Olof Palme. Pga honom gick jag med i Unga Örnar. Följde med pappa på 1:maj demonstrationer. Denna Tyckosdotter.
Jag satt klistrad framför TV:n och följde alla Palmes debatter. (Jag älskar såklart politik fortfarande och ser alla politiska partiledaredebatter) Jag må ha varit ett udda barn. Kanske var det på grund av att familjen var politiskt intresserade. Och deras familjer. Det går alltså i generationer bakåt.
Och min mormor! Hon rörde sig som ung i politiska kretsar. Hon var en som lagade mat, tog hand om barn och städade åt en partiledare som fanns en gång i Centerpartiet. Gunnar Hedlund. Hon bodde hos honom. Han tog med sig henne till hans sommarresidens. Mormor berättade för min mor att frun till Gunnar Hedlund var mycket noga med klädseln dom skulle ha. Hon inspekterade dom noga. Och det var inte direkt några sköna kläder om man säger som så.
Mormor var en jäkel på matlagning. Just ja. Hon tog också hand om premiärlejonet och tandläkaren Alice Timander (Hon var överallt i Svensk Damtidning på varenda fest, bland kungligheter, kändisar och politiker) Mormor skötte allt under tiden.
Och mormor var där! I Stockholm! Under freden efter andra världskriget tog slut. ”Alla var mycket lyckliga” sa hon. Ni har väl sett bilderna? Mormor dansade glatt in i Alice Timanders hem. ”Vad är du så lycklig över då?” frågade hon surt min mormor. ”Det är ju fred!” utropade mormor. ”Jaha. Men jag höll på Hitler jag” säger hon varpå mormor, utan en sekunds tvekan, sade upp sig på stående fot. För hon hade ryggrad. Som sagt, mormor var liberal. Men hade ett hjärta av guld. Och jag vet att hon vänder sig i sin grav över dagens liberaler.
När Palme mördades var jag tonåring, och alla hamnade vi, hela min familj, i någon sorts trauma? Även farmor och farfar! Vi kom hem till dom och farfar hade köpt både Expressen och Aftonbladet som låg i hög på köksbordet. Han var mycket ledsen och bedrövad. Titt! sa han sorgset och pekade på dom svarta nyheterna. Det gick inte ens prata om det. Han satt lutad över tidningen. Sa han nåt var det ”vem kan ha gjort det?!” Och det vet vi inget om. Än till denna dag. Hade farfar levt idag, hade jag berättat för honom att Moderaterna samarbetar med Åkesson som sjöng nidvisor om Palmemordet.
Till och med mormor röstade på Palme fast hon var liberal.
Alla älskade Palme. Och uppenbarligen hatade Moderaterna honom. Med Palme fick dom aldrig makten och dom var rasande över detta faktum.
Se bara vad Moderaterna är beredda att göra för makten idag. Ger sig i lag med smutsiga och bruna Sverigedemokraterna. Något sådant har aldrig setts i svensk politik förut. Domen kommer bli hård mot Moderaterna spår jag. Dom får nog se sig om efter makt igen. Förhoppningsvis inte så länge jag har kvar leva ser vi dom mer i makt.
Efter Palmes mord, från den dag jag sedan kunde rösta, blev det på Vänsterpartiet. Ny politisk idol blev Gudrun Schyman. Jag satt inklämd mellan punkare och gubbar i Rysslandsmössa och lyssnade på henne i Gamla Tingshuset. Hon och Jörn Svensson pratade. Må han vila i frid.
America -Vera Zavala gillade jag med. Ali Esbati.
Idag är det Tobias Hübinette och Mathias Wåg som är mina idoler. Jag vet inte om det finns några fler efter dom. Förutom detta mystiska AFA.
Sedan, efter AFA skrev sitt ”grymt!” till mig, har jag skrattat varje dag eftersom AFA börjat med att dagligdags leverera sin satir på sitt X.
Det har faktiskt inspirerat mig med egna påhitt!
Ebella B. – Från KD till Gaza på 40 dagar och 40 tweets. Satiren är inte död. Den har bara tagit på sig keffiyeh och lagt en KD-folder under foten. Den här bilden säger allt: Jesus delade brödet. KD delar ut bostadsbidrag – men inte till nybyggare, nej då, utan till det moraliskt utvalda. Dom svenskar som redan bor här. Sverige åt svenskarna! Var har vi hört det förut?
Det är skrattretande. Men också sorgligt. För det avslöjar hur långt bort vissa politiker är från den kärna de påstår sig försvara. När tron blir PR. När moral blir slogan. När solidaritet förvrids till självrättfärdighet. Hon är sin egen sprätt.Detta storverk är tänkt att skära rakt genom kristdemokratins hyckleri: hur man å ena sidan talar om tro, frid och Jesus – och å andra sidan driver på för apartheid, ockupation och rasistisk migrationspolitik.
Från ett av Brands nummer medföljde planscher. AFA-numret skrevs av AFA medlemmarna själva. Brands redaktion fick åka i en folkvagn med förbundna ögon till deras hemliga Batmangrotta. Faktum är att inspirationen flödade här. Jag kom att tänka på hur SD-trollsvanz, som blir så förbannade på mig, ”HuR KaN DU ÄlSkA AfA?!” hur förbannade skulle dom inte bli på Jessica Stegrud där hon går omkring och stöttar Palestina i en AFA-tröja? Hon är ju en av SD:s egna! Ja, ja! Jag vet det är satir. Men jag kan inte hjälpa se det framför mig. Själv kan jag inte tänka mig större skam än att vara på fel sida av historien. (Obegripligt, att vara en SD:are, jag vet. Själv ser jag mig som en av AFA:s egna, Vänsterpartiet är jag redan medlem i. Även om jag inte är medlem i AFA, 😂 hur ska det gå till? Jag är inte en 19 åring som springer och tränar och lyfter skrot. Men hade jag varit 19? Och bott i vår kungliga huvudstad likt min mormor gjorde? Tja, jag hade varit där och varit förälskad i varenda en. För jag är svag för antifascim. Jag tror jag älskar antifascim. Och liksom alla andra hatar jag nazism. AFA bär också på en mystik som talar djupt till mig.
Ulf Kristersson – Sveriges Pontius PilatusJag tvår mina händer, sa Pontius Pilatius, och ville därmed säga att han inte hade någon skuld till Jesus Kristus död. Fast att det var han som dömde honom. Medan Sverigedemokraterna urholkar demokratin, monterar ned folkbildningen och utdelar arvoden till sina egna, står Sveriges statsminister tyst. Lugn. Avvaktande. Handskande. Bokstavligen. Krävs han på ansvar av journalister, mumlar han. Ibland säger han idiotiska saker. Som ’Jag har ingen annan åsikt än den som Åkesson redan har gjort gällande. ” Herregud vad är detta?! Ska man skratta eller gråta? Va?
För Ulf Kristersson är ju inte vem som helst. Han är vår svenska statsminister. Och med det följer ansvar. Ett ansvar han försöker lägga på andra. Eller tvätta bort. Likt Pontius Pilatus.
Tystnaden är inte neutral. Den är samtycke. ”Den som tiger, samtycker” brukade min pappa säga. Och när historien skriver sitt domslut – då hjälper det inte att ha tvättade händer.
”Årets rullgardin” till myndigheten för psykologiskt försvar
Emil Hellerud, den prisade journalisten, en av dom bakom Trollreportaget i TV4, som fick Jimmie Åkesson gå från en minihitler till en riktig kusligt likt Hitler, rapporterade att Myndigheten för psykologiskt försvar tilldelats årets rullgardin för sitt försök att misstänkliggöra och censurera just detta prisade reportage -TV4:s avslöjande Undercover i trollfabriken.
”För att myndigheten i stället för att värna det öppna och demokratiska samhället, misstänkliggjort och försökt censurera TV4:s avslöjande.”
I ett land där granskande journalistik ska vara demokratins vakthund, valde en myndighet att bli dess munkavle.
Slutligen, detta ska föreställa Nooshi Dadgostar och mig! 😌
