Minnet av Renee Nicole Good

Jag stod och valde idag om jag skulle blogga om ICE (U.S. Immigration and Customs Enforcement). Där har en ICE-agent, Jonathan Ross, kallt skjutit ihjäl en mamma i Minneapolis, Minnesota, (det ligger i norra USA, alltså i den övre mellanvästern (Midwest).

(Efter att han skjutit henne sa han: ”Jävla bitch” )

Eller skulle jag blogga om den uppblossande, kristna debatten, som dragit igång som handlar om vår grymma migrationspolitik i Sverige? Men efter att ha tagit del av  trebarnsmamman får jag ingen ro. Det är vad dagens blogginlägg får handla om. Allt annat kan vänta.

På nåt sätt hänger ju båda dessa ämnen också ihop.

Det är svårt att ta in hur en polis kunde skjuta ihjäl den 37‑åriga Renee Nicole Good,  trebarnsmamman.

Flytten till Minneapolis

Good var en amerikansk kristen medborgare, poet, författare och igen, trebarnsmamma, som nyligen flyttat till Minneapolis med sin familj.

Renee som person

Anhöriga har skrivit på sociala medier.

Renee Nicole Good beskrivs på följande sätt:

• Vänlig och kärleksfull: Hennes familj och vänner säger att “vänlighet strålade ut ur henne” och att hon alltid visade medkänsla.
• Glad och livfull: Hon beskrivs som någon som “glittrade”,  inte bokstavligt med glitter, men med en inre glädje och energi som påverkade andra.
• Kristen med stark moral: Hon trodde på att alla människor, oavsett bakgrund, förtjänar omtanke och kärlek. Hon försökte leva enligt principen att ta hand om andra och skapa trygghet.
• Familjekär: Hon flyttade till Minnesota med sin familj och försökte bygga ett tryggt och kärleksfullt hem för sina tre barn. Hon var en närvarande mamma i sin familjs liv.
• Omsorgsfull: Hennes efterlevande beskriver henne som någon som arbetade aktivt för att sprida glädje, vänskap och gemenskap där hon bodde.

Renee var en mamma och person som var fylld av medkänsla, kärlek och omtanke, någon vars liv och värderingar påverkade alla runt henne positivt.

Den tragiska händelsen

Det finns videobevis (bodycam) som enligt flera källor visar att hon inte försökte köra över någon, utan snarare rörde sig framåt när hon sköts.

Man ser tex att hon rattar ratten bort från ICE,  och inte på eller mot ICE.

Bredvid henne i framsätet sitter hennes hund.

Det har kommit in en filmsnutt som massmedia visar, som tydligt låter oss se att hon inte körde på någon.

Reflektion över USA:s migrationspolitik

Att Vita Huset nu framhåller att hon visst körde på ICE får oss att tro att USA på riktigt är förlorat som nation.

Vita Huset tycks på allvar mena att hon förtjänade att bli skoningslöst skjuten rätt i huvudet.

Hade han en dålig dag? Hur tänkte den här Jonathan Ross?

Snarare än att se detta som en enskild händelse, verkar hela ICE, under Trumps vakt, livsfarliga.

Stå inte i vägen. Var inte i närheten. Sök inte upp ICE. Smyg i gränderna.  Fly. Dom kan döda vilka dom vill.

Tankarna går till anhöriga i deras sorg.

Medkänsla i handling

Compassion asks us to go where it hurts, to enter into the places of pain, to share in brokenness, fear, confusion, and anguish. Compassion challenges us to cry out with those in misery, to mourn with those who are lonely, to weep with those in tears. Compassion requires us to be weak with the weak, vulnerable with the vulnerable, and powerless with the powerless. Compassion means full immersion in the condition of being human.”

Henri J. M. Nouwen. Från boken  ”Compassion: A Reflection on the Christian Life” (1982), som han skrev tillsammans med Donald P. McNeill och Douglas A. Morrison