Mardrömmar som speglar oro
Vi sitter och fikar under pausen från kören. Jag berättar att jag drömt mardrömmar om Trump flera nätter i rad. En natt drömde jag att jag var i Vita huset. Trump var där och sa: ”Akta dig för den där” , om en liten hund som hoppade upp och bet mig. Den släppte inte taget, flög i luften medan den höll fast.
En annan natt somnade jag in med Trump bredvid mig när han säger: ”Jag ska ta Grönland”. Jag vaknade och samma mening snurrade i huvudet som ett mantra hela natten.
Nyheterna kablar ut att svenskarna nu är mer rädda och oroliga för Trump än någonsin, vissa menar lika mycket som för Putin. Jag är en av dem. Fredrik Reinfeldt har sagt i SVT att han ser Trump som farligare än Putin. Och han är vår allierade? Det är nästan ofattbart.
Som visas i Robert F. Worths artikel Välkommen till den amerikanska vintern i The Atlantic sprider rädslan sig, inte bara genom politik utan också genom medier och sociala plattformar.
Jag lyssnade nyss på radions P1 där Göran Rosenberg och några till diskuterade vad denna rädsla gör med människorna i USA.
Vi och dom, varför det är farligt
Bilden jag visar är en skärmdump från X/Twitter. Den fångar hur lätt vi hamnar i vi och dom-tänk, även när det handlar om politik och rädsla. Men det som verkligen är farligt är när vi ser andra människor som ett hot.
Vi måste komma ihåg: vi är människor. Inte vi och dom. Det här handlar inte bara om Israel, USA, Palestina eller Iran, det händer också här.
Att distansera och demonisera andra människor skapar rädsla, splittring och konflikter som egentligen inte behöver finnas.
Vår mänsklighet först
Det är lätt att dras med i hotbilder och rubriker. Men när vi ser varandra som människor ,med känslor, drömmar och rädslor, blir världen mindre farlig. Det är en påminnelse från både mina drömmar och nyhetsrapporteringen: vi måste se bortom “vi och dom” och återknyta till vår gemensamma mänsklighet.
Att lära av historien
Vi tycks inte alltid kunna lära av historien.
Idag är det Förintelsens minnesdag, en dag som påminner oss om vad som händer när människor avhumaniseras och “vi och dom”-tänk får styra. Det är en dag för reflektion, för att hedra offren och för att påminna oss själva om att alltid se varandra som människor, oavsett bakgrund, tro eller nationalitet.
Vi kan känna rädsla, oro och frustration inför nutidens politiska och sociala utmaningar, men genom att hålla fast vid vår mänsklighet kan vi motverka hat, splittring och våld.
Det historien visar oss att alla har ett ansvar att bryta cirkeln av rädsla och demonisering, här, nu och överallt, utan att göra historien till ett slagträ för egna politiska poänger.
