När journalistgranskning blir märkligt.

Aftonbladets reporter Lisa Röstlund (som tidigare arbetat på DN) wallraffade sig in på Fållökna, herrgården som ägs av statsministerns hustru Birgitta Ed och lobbyisten Göran Thorstensson.

Läs: SVT: Reportern kunde wallraffa sig in i statsministerns innersta krets

Hon anmälde sig som volontär via mejl. Ingen säkerhetskontroll gjordes. Hon fick en personlig visning av statsministerparets privata rum och lämnades ensam bland deras personliga tillhörigheter.

Det är en allvarlig säkerhetsbrist. Statsministern borde ha tackat journalisten för att detta nu uppdagats.

Läs: Peter Wolodarski: Ska man wallraffa i statsministerns sovrum?

Istället är paret förbannade. Och Thorstensson – statsministerns hustrus affärspartner – skriver i ett mejl till DN:s ledarsida att han hoppas att Aftonbladets reporter och DN:s ledarskribent ”en dag får betala ett högt pris för det ni nu bidrar till.”

Det är ett språkbruk som inte hör hemma i en demokratisk debatt. Tidningarna nämner maffiaspråk. I Kristerssons Sverige – och under Kristerssons regering – som sades ta tag i gängkriminaliteten.

Ministern för civilt försvar angriper reportern

Jag har skrivit om Carl-Oskar Bohlin förut. Känt maktlösheten när jag sett hur han beter sig. Att han fortsätter i samma spår är på något sätt barockt – och ändå inte förvånande. När jag läste om hur han gick ut mot Lisa Röstlund kände jag igen mönstret direkt. Hon är en duktig journalist som vet vad hon gör. Hon förtjänar inte att hotas av statsministerns frus vän som bor i andra flygeln.

Ministern för civilt försvar, ja, Carl-Oskar Bohlin, gick alltså ut på X och angrep Lisa Röstlund personligen – inte den bristande säkerheten, som man kan tycka skulle ha intresserat en civilminister. Inte heller angreps Aftonbladet. Det var den enskilda reportern som angreps!

Kommer ni ihåg när Aftonbladets riktiga reporter fick förklara för Christian Peterson, att hon inte ansvarar för att lämna ut namn på den som en tidning skriver om? Det gör ansvarige utgivare. Chefen. Detta fick hon förklara gång på gång, trots att det är en grundläggande princip inom journalistiken. Jag kommer osökt att tänka på detta nu, när jag skriver om civilministern. Läs min blogg om det.

Peterson är inte vem som helst. Han har varit i NMR, är nu i AfS, och är verksam på RIKS, kanalen som TV4:s Kalla fakta visade har dokumenterade band till SD och aktivt försökt dölja dem.

Men nu går nyssnazisten med långa kliv fram till en ung journalist. Jag skulle skratta, jag skulle inte kunna hålla mig, om jag var hon, när han sa: Tjena, Christian Peterson, Journalist på Riks, och sträcker ut sin hand löst, till henne. Dom hade fått bära ut mig. För jag har en sjuk galghumor.

Det nära samarbetet mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna förklarar vad som hänt med Moderaterna. Många ser ju idag knappt nån skillnad mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Dom är samma sak, helt enkelt.

Igen, civilministern Carl-Oskar Bohlin är lika feg som Christian Peterson. Dom är fega som ger sig på person. Christian Peterson tycks ju inte alls begripa hur det journalistiska arbetet fungerar. Det kan ju vara för att han inte är en utbildad journalist. Han är en aktivist.

En ansvarig utgivare fattar publiceringsbeslutet, inte medarbetaren.

Bohlin (eller Peterson) är som sagt var, inte ny i den här bloggen. Jag har skrivit om detta mönster flera gånger tidigare: t.ex. här:

Marlene Tyckosdotter: Bohlin kan mobilisera mot Ryssland men väljer att splittra Sverige

När makten försöker tysta, och misslyckas

Samma mönster upprepades sommaren 2025. M:s biträdande partisekreterare Martin Borgs ringde då upp Västerbottens-Kurirens ansvarige utgivare Marcus Melinder och skällde ut honom. Anledningen: VK:s opinionsredaktör Sofia Mirjamsdotter hade skrivit ut migrationsminister Johan Forssells namn, efter att Expo avslöjat att hans son var aktiv i nazistiska Aktiv Klubb Sverige. Borgs tyckte det borde räcka om Forssell uttalade sig anonymt till TT. Då kunde sonen bli nämnd som min mycket nära anhörige.

Resultatet blev det motsatta. Journalistisk solidaritet bland journalisterna spred sig efter utskällningen, och plötsligt publicerade alla de tidningar som i en vecka vägrat skriva namnet. Borgs ringde för att stänga en mun. Han öppnade tjugo till.

Orbán började inte heller med lagar. Han började med påtryckningar mot medier och journalister. Det är därför sådana här händelser måste tas på allvar!

Lägg märke till mönstret: Bohlin går inte på Aftonbladets chefredaktör, han går på reportern. Borgs går inte på Sofia Mirjamsdotter, han går på hennes chef. Aldrig på innehållet. Alltid på personen.

Peterson är ett tydligt exempel på samma typ av personfixerad retorik.

Peterson, som ser AFA överallt. Till och med jag har blivit föremål för sådana spekulationer. Det säger kanske mer om honom än om dem han pekar ut.

Ebba Busch smetar politik på SVT

Vad gäller regeringens attacker på media är det ju helt befängt och allvarligt att vi fått det här som i USA under Trump.

SVT:s reporter Kristina Lagerström frågade energiminister och vice statsminister Ebba Busch om varför försäljningen av elbilar i Sverige stannat av, baserat på Klimatpolitiska rådets egna siffror. Busches svar: ”Alla dina frågor är otroligt politiskt färgade.”

Läs: SVT: ”Ebba Busch väljer att smeta politik över professionell journalistik”

Sluta urholka demokratin

Media är den tredje statsmakten. Att ha en fri massmedia är viktigt i demokratier. Det betyder att media ska kunna granska våra makthavare. Det betyder också att nyheter som makten inte gillar inte är fejkade, bara för att den inte gillar när saker kommer fram som makthavare inte gillar. Jag gick två år på Media på Birka folkhögskola eftersom jag tycker ämnet är intressant.

Vilket Sverige vill vi ha? Det är precis vad valet i höst handlar om. Vill vi ha ett klimat där journalister attackeras för att dom gör sitt jobb? Alla vet att vi aldrig fått reda på detta utan dom. Journalister är hjältar! Vi ger dom priser när dom avslöjar saker som påverkar opinionen.

Demokratin försvaras inte bara i valurnan. Den försvaras också varje gång en journalist vågar ställa obekväma frågor till makten. Därför handlar detta om mer än en reporter, en minister eller en herrgård. Det handlar om vilket Sverige vi vill vara.

Uppdatering 14 juni: Thorstenson har nu bett om ursäkt i ett nytt mejl till DN. Han skriver att formuleringen ’uppfattats på ett sätt som verkligen inte var hans avsikt.’ Maffiaspråk som ingen förstod rätt, alltså.