
Att stĂ„ ut, genom identitet đ
Det enda som fÄr mig att stÄ ut i dessa dagar Àr att jag in facto Àr VÀnsterpartist. TÀnk att S och se deras spel för galleriet. Jag hade dött. Du hör vad jag sÀger.
Jan Guillou sÀger varför.
LĂ€s: Bebis Emanuel blev ett tydligt, groteskt exempel
Opposition eller teater?
ForsÀtt du Magdalena Andersson, och vilka galningar det nu Àr som Àr S-strateger inför valet, att inte lyssna pÄ Daniel Suhonen. Tex. Att inte lyssna pÄ Ida Gabrielsson, (V) eller MP och C. NejdÄ.
NÀr man vÀgrar lyssna
TÀnk vad hemskt ocksÄ om vÀljarna skulle fÄ för sig att ni skulle vara ett LAG i oppositionen. Det vill ju inte C.
Hemska tanke. FortsÀtt ni som förut. Visa att ni inte kan komma överens. Och lita pÄ att betongsossarna, dÀrav min egen mor rÀddar det hela.
RÀdslan för att vara ett lag
FrÄgan Àr vad som blir rÀddat? För min del ser det inte ut som om vi lever i nÄgon demokrati. Det Àr ren skÀr diktatur. Du kan ju, Magdalena , lika gÀrna samarbeta med Kristersson. Ni Àr ju rörande överens. Bara det lilla problemet att ni bÄda vill vara statsministern och inte vice statsminister under den andre.
”Paris Ă€r vĂ€l vĂ€rt en mĂ€ssaâ
MinnesvÀrt citat frÄn Gullious artikel:
Men âParis kan vara vĂ€rd en mĂ€ssaâ, som den blivande kungen av Frankrike sa nĂ€r han stĂ€lldes inför kravet att övergĂ„ till katolicismen för att krönas.
SÄ fortsÀtt ni. FortsÀtt spela var för sig. Det brukar ju alltid sluta sÄ bra.



